finans-komitden. Denna hade sammanträdt år er dö Banken inna förvaltades under hemligheSo B Omiteens ledamöter fanns viSser, !8en en Bankoefullmäktig, sedermera StatsRådet Schw P3 men han var buaden af et: tystbetslöfte, och Xunde ej gifva annat än viokar om verkliga förhållandet. Bankens fond var då svag, och man ansåg de privata akteigarnes inträde såsom enda mediet till dess förstärkande. Talaren bade dock aldri? gifsit sin röst dertill Nu deremot vore fonden ökad med mer än 2 millioner, så att Sverges Bank kunde anses för en af de solidaste i Europa. Den behöfde inga enskilta aktieägare, att dela dess vinst. För dess ovubblighet gålfvos tvenne garantier: nödvändigheten och ärligheten, Syenska Folkets trohet mot sina löften. Man måste beklaga den makt, som numera ville försöka att rubba Bankens bestånd; en sådav makt hade snart upphört att existera. — Birslisrop från flera sidor af Huset åtföljde detta yttrande, He Reenstjerna insåg Ilerr vådor af aktiägarnes Inträde; utlindska kövmän skulle bli delägare i Banken, och ett vytt Riksmöte bli nöd de privat I vändist för att reaolera dess slicer. Fribere Kantzsou ansåg det nödvändist att med I roten upprycka den ovellva töonken om Sä dere nas disnositionsiält öfver Da kens del vir den micket di fra ntan SKIrle dt OL PT iallceil, tl 1 (rO0s. et eo vå senblad igentivg emot goda Priva Banker; men upder vår vu varande laglös stiftning för de privata aktivägarnes loträde I SlatsBanken, då der.s intessen skule verka på inlessena och passionerna hos den lagstiftarde och man, i stället att se Banken styrd af Sverses Konung och Ständer, skulle få se den administrerad af Sverges Ständer och Judar. I avledning af detta sistnämda uttryck, anmärkte Grefve Cronhjelm, det man borde skilja emellan Bankens lagstiftning och dess Styrelse, samt att han aldrig hört någon föreslå en sådan delaktghet i den senare, för de privata aktieägarne, att de skulle öfverrösta Ständernas ombud. Motionen remitterades slutligen till Banko-Utskottet.