kräftan byter om skal, för att göra ett partisinne till vil-
jes, hvilket bar sitt säte långt utanför detta Stånd. För
Ståndets anseende önskade han, att Bröderna ville hysa sam-
ma ambition. Om BondeStåndet ansåg sig beböfva lita på
andras upplysningar och välvilja för dess bästa,. vet han ej
i hvems famn det kunde finna rådligt att kasta. sig. — Om
ibland alla de vedermödor, som Sverges allmoge från he-
denhös haft att genomgå, den erfarit någon framgång och
skydd, så har den derföre att tacka Sverges Konungar alle-
na Frågan är nu att lemna Konungen cn laglig utväg att
förhindra afsteg från en klok och ändarhålsenlig Bankover-
kets förvaltning. Svenska allmogen gör bäst att ställa sig
på den sida der Konungen är. Han kan ej komma i fre-
stelse att deltaga i beslut till menighetens skada. Ständer-
na hafva sjelfve erbjudit Konungen den makt; hvarom fråga
är; de måste vara konseqveuta.
Man anför så ofta Norge som exempel; dess lagstiftning
och inrättningar prisas så högt, och Konungen har i Norge
visa större makt i afseende på penningeverket och Banko-
väsendet, än den nu föreslagna. Norge har till stor del ho-
nom att tacka för ordningen i sina finanser. — Talaren trod-
de, att Svenska friheten ej hade något att befara deraf, att
Konungen sättes i tillfälle att i Bankoväsendet upprätthålla
jemvigten mellan de olika intressena, och röstade för nya
redaktionen.
Nils Persson från Södermanland. Om alla framtida
regenter kunde bli lika upphöjda öfver all egennytta och li-
ka nitiskt befrämja vårt lands lycka, som vår nuvarande
älskade Konung, skulle Talaren cj tveka att bifalla lagför-
Ivingen. Men historien ger oss ett varnande exempel.
u
Gustaf den 1V:s våld är ännu i vårt minne. Vi böra der-
för framtidens skull bibehålla den nuvarande r2 .
4 I
rdrad.
Hans Jansson gjorde det tillö
: : SJ
gilt anförande, att
kade, att Banken för
han visserligen på det högsta
alilid måtte vara skild från Statsverket. — Men
r visser-
honom
a
an vidlklkommer, sc
leita velo; det erbjö
;
rad den nu förevarande frå
en aldrig 5 i
9
bvilkenr Talaren ej kunde
MT han As
: Med all den åjupa un
hyser för var BMonuro och in
j än förena mig med dem, som skriftiicsen
H 3 . Fes . H D . 1 1 i Ce 1
och n igen ylt at sig för bibehaltande af den 72 ymns
akuon oförändrad
- -
lund: Jag kar ej
men
wu sar a
vt Siats- och
-
men 1 be-
de asic
var FPalaren
tet. kFan var då ver! -
rr ot I fr M 1 - nt I.
NEC at 2e manga oivckor, som myntoredorna 10 0om
vart land vållat, och hvartill BR. St. varit orsaken, iullstyrk-
nya redaktionen af BR. E:s 72 Y
1
Han så.
te han då d
St sla denna tanka. Nu vill han ieke vara sig olik.
— egeringen erhåller den föreslagna makten, skul-
le Talaren aldrig kunna tillstyrka någon silfveruivexling,
förr än Banken blir så stark, att den siclf kan förekomn
1
1
alla vudor. Nu ser han cj hvar en utvexling skulle stanua.
— Ean ville dock ej öfvertala någon att dela sin tanka,
han hoppades att hvar och en sjelf moget öfvervägat det be-
slut han gick att taga.
Jag har hört några ledamöter omtala, att
gen skulie i Banken få halfva makten. Mine brö-
är ej så. Det är cudast ett velo, hvarigenom Re-
2eringen kan förekomma en otillbörlig disposition af Lan
T T
JON JONSSON.
ii
Tand
acer.
kens medel o. s. v.
Nils Månsson: Han hade hört många kloka och lärda
stalsmän tala i deita ämne bade mot och med. Skulle för-
delen af 72 S:ns nya redaktion bli den, att, såsom vice Te-
lemannen yltrat sig, endast derigepom kunde erhållas ett
silfverlån , så vore det föga för Ständerna rekommende-
rande. — I öfrigt ville han hvarken till- eller afstyrka
ägdn.
Hans Jansson: I afseende på Strindlunds yttrande, att
det var Riksens Ständer som vållat myntoredorna i landet,
irodde han att ett sådant yttrande var mindre väl betänkt.
Han hänviste till hvad han nyss anfört och förklarade, att,
innan han fick det vederlagdt, kunde han cj gilla Strind-
lunds åsigt.
Strindlund: Han ville återföra till Ståndets minne de
åtgärder, som ända från 1809 blifvit ästadkomna i Banken.
Han trodde, att om RB, St. ej betalt 1809 års Riksskuld, så
hade vi ej nu behöft anlita Konungens deltagande i Ban-
ken. — Att Ständerna ej äro konseqventa bevisas blott
deraf, att R. St. sista Riksdag tänkt annorlunda i denna
punkt, än de nu synas göra. — Banken är numera utsatt för
samma vådor som ett obetäckt hus 0. s. v.
Hans Jansson bad Strindlund besinna hvem som gifvit
första anledningen till myntoredorna i landet.
Strindlund: Om Hans Jansson med en enda rad kun-
de visa, att Regeringen vållat olyckorna och myntore-
dar, så ville han visst medgifva att hnn hade orätt. Man
bör påminna sig, att Ständerna voro husbönder vid de till-
fällen då myntet föll i vanvärde. De hade bordt hin-
dra det.
Många Ståndets ledamöter yrkade proposition.
Anders Danielsson ville göra Strindlund derpå upp-
mänksam, att vid 1809 års Riksdag var ingen annan utväg
för Ständerna, än den som vidtogs. Det var, om han så
fick säga, ett oundvikligt misstag. Bland två onda ting må-
ste man välja det bästa, m, m
Nu yrkades häftigt proposition, hvarpå votering följde, och
åennas utgång är bekant.
I öfrigt få vi anmärka, såsom tryckfel, att Anders An-
dersson från Skaraborgs Län blifvit i vårt Onsdagsblad
uppförd bland dem som delade vice Talemannens mening i
afseende på 72 S. — Detta varder härmedelst sålunda rät-
tadt, att nämde Anders Andersson förenade sig tiil alla de-
lar med Hans Jansson och Anders Daniclsson.
Plenum på Riddarhuset e termiddagen den 1
be