te —— AV som med ctt verkligt Musulmaniskt mit utfara mot förbrukningen af viner, liknande Mahomets bekännare äfven deruti,; att de merendels för egen del icke hata ett godt glas vin, huruvida de icke t. ex. skulle anse för en fördel, att hafva denna vara på sitt bord för intet; och då detta nu ej kan, ske, om de icke åtminstone vilja unna sig sjelfva i främsta och sina mindre bemedlade landsmän 1 det andra rummet, att hafva den för så godt pris som möjligt, 1 synnerhet då det skälet emot förslaget här icke kunde förebäras, att inhemska vinfabrikörer genom de höga tullafgifterne behöfva skyddas från undergång Dessa öranden skulle få åtfölja till Bevillnin tet de r.ioner, som de angingo. Kongl Maj:ts Nåd. förs! TTJisl gsUtskotiag om Banklagen. Grefve von Schwerin, hvilken en längre tid legat sjuk, hade på förmiddagen Hikväl favit till Riddarhuset, hvarest han lät bära sig upp för trapporna, för att öfvervara diskussionen öfver 72 9.; men hans krafter tilläto honom icke att bevista plenum till slut. Emellertid hade han angående Banklagen låtit ingifva ett anförande, hvarutur vi här meddela det väsentliga, och hvilket i vårt tycke är cit af de bästa, som afgifvits öfver denna fråga: I afs. på verkställigheten af sista Riksdagsbeslutet att 1818 års bekanta s. k. moratos (den tillåtelse Regeringen utfärdade för Banken att slippa med klingande mynt inlösa sina sedlar) skulle upphäfvas, samt Panken tillförbindas, att på en dertill af Konungen bestämd dag inlösa sina sedlar med Svenskt mynt, efter 123, hade Ständerna redan under denna Riksdag fatt ifrån Reg. 3:ne skrifvelser: 1:0 om ett snart afgörande af G3 och 72 S5; 2:0 den Näd. skrifvelse som förklarar Reg:s asigt, att ytterligare silfverköp icke är af nöden, och om vexliugens början den 1 Juli, samt 3:o Kongl. skrifvelsen med förslag till Banklag. Grefven ansåg såsom dirckt ledande till målet af myntbestämningslagens verkställande, om Ständerne bifalla den andra i ordningen af dessa skrifvelser om vexlingen. Han föreslog derföre, att låta till utskottet afså den anmaningen, att med förbigående tills vidare af alla öfriga fragor om Bankens organisation, skyndsamt inkomma med utlåtande och förslag till bifall på denna nåd. skrifyclse. Uti denna skrifvelse lydde orden sålunda: Bankensöppnande tili utvexling sednast den I Juli, efter det ilag för Banken fastställd blifvit. Lag för: Bankenifstiftades redan den 1 Mars 1830. Ingen yttrade då, att denna lag icke erbjöd garanti tlllfyllest för en bättre tingens ordning, än tUillförene ägt rum. 75 af nämde lag asyftade endast stadgars och reglecemntens bringande i öfvercusstämmelse med de i denna lag fastställde grunder, icke någon ny, änau icke föreslagen, ännu icke fastställd lag. Konungens närvarande rådgifvare torde, yitrade erefven, linna nödigt, för tillvägabringande af det förtroende som fordrats, att förklara, huruvida Kongl. Maj:ts yttrande om vexling den 1 Juli vore vilkorligt gifvet, d. v. s. beroende af den nu föreslagna Banklagens antagande. I sådan händelse ville Grefven fästa Slåndets uppmärksamhet på ordalydelsen uti förklarandet af den 18 Mars 1815, caligt hvilket återkallandet af detta moratorium är Rikets Ständers ensak, äfvensom derå, att då det tillhörde Rikets St. allena att lofva och försäkra, löftets fyllande ej numera bör kunna möta något hinder från annan sida. — — Att samvetsgrant fylla gifven lofven och försäkran syntes Grefven mera maktpåligande än att förmyndra för kommande tider, de der bättre än vi torde förstå hvad deras väl kräfver. Grefven ville derföre icke, äfven om helsa och ålder tilläto honom, som nu cj vore händelsen, deltaga i en strid, som begyntes under så ogynnsamma auspicier. Härefter började don egentliga diskussionen öfver frågan, kvart den Kongl. Propositionen skulle remitteras. Grefve Cronhjelm föreslog, att detta måtte ske till Bankoutskottet; men med tillägg af Ståndets anmodan till utskottet att afskilja ifrån förslaget allt det, som vore stridande emot grundlagen, såsom icke af utskottet erfordrandegnågon åtgärd. Detta förslag tillstyrktes äfven af Frih. Ludvig Boije. Hr Vilhelm Dalman anhöll om upplysning, huruvida nagon underrättelse ännu anländt från de andra Stånden, om deras beslut i frågan, hvarpå Riddarhus-Sekreteraren upplyste alt ingen sådan underrättelse 1 officiel,väg ankommii. Hr Dalman anhöll då att få underrätta Ståndet, att den nya redaktionen af 72 S blifvit afslagen i Borgareoch Bondestånden. Således ansåg han det nu förevarande Bankförslaget, som innefattade just den afslagne 72 S och följakteligen en förändring i konstitutionen, icke kunna komma uuder öfverlåggning i annan väg, än efter beredning i Konstilutionsutskottet, hvarföre han yrkade remiss till Konstitutions-, Bankooch Lagutskotten Detta bestreds åter af Grefyve Cronhjeim och Grefve v. Fersen, Hr Cederschötd åter errinrade, huru han redan förra gången, då frågan förevar, hade fästat Ståndets uppmärksamhet derpå, att heia förslaget, enligt hvad som jemväl syntes af den Nåd. skifvelsen, blifvit Ständerne meddeladt ad notitiam i anledning af de betänkligheter, som yppats; att före kännedomen om detta förslags innehåll afgöra 72 S:n. Förslaget hade nu uppfyllt detta ändamål; och då dess hufvudbestämmelser hvilade på en redan afslagen grundlags-8, fann Talaren någon annan åtgärd dermed icke kunna äga rum, än att lägga det till handlingarna. . Friherre Boije återtog ordet. Han skunde ieke dela Eden siste Talarcus tanka. Genom de tvenne Ståndens afslag på 22 S, vore ju allt hvad grundlagsfrågan angår, undanröjdt ifrån förslaget. Men detta hade dock flere delar, som icke involverade någon ändring i konstitutionen, och Ståndet kunde icke stå till svars med, om dessa lades till handlingarna. Hvad Hr Dalmans förslag beträffade, så ville Friherrn väl veta, hvad Konstitutions-Utskottet skulle yttra sig om ett ämne, ett grundlagsförslag, som redan förfallit. Sedan Hr Dalman ännu en gäng upptagit och sökt vVederlägga denna invändning, gaf Hr Cederschöld en ny vändning ät diskussionen, derigenom att han uppläste de moltiver, som hade åtföljt det nåd. förslaget. Han visade huru dessa inneböllo, att om 72 Y blefve antagen af Ständerna, och Konungen sålunda enligt grundlagen erhölle del i Bankens lagstiftning, så skulle ordalydelsen af 72 S, som nu I lf å intagen cam I Ranklaocsförslasvet endast hehöfva