te —— AV
som med ctt verkligt Musulmaniskt mit utfara mot förbruk-
ningen af viner, liknande Mahomets bekännare äfven deruti,;
att de merendels för egen del icke hata ett godt glas vin,
huruvida de icke t. ex. skulle anse för en fördel, att hafva
denna vara på sitt bord för intet; och då detta nu ej kan,
ske, om de icke åtminstone vilja unna sig sjelfva i främsta
och sina mindre bemedlade landsmän 1 det andra rummet,
att hafva den för så godt pris som möjligt, 1 synnerhet då
det skälet emot förslaget här icke kunde förebäras, att in-
hemska vinfabrikörer genom de höga tullafgifterne behöfva
skyddas från undergång
Dessa öranden skulle få åtfölja till Bevillnin
tet de r.ioner, som de angingo.
Kongl Maj:ts Nåd. förs!
TTJisl
gsUtskot-
iag om Banklagen.
Grefve von Schwerin, hvilken en längre tid legat sjuk,
hade på förmiddagen Hikväl favit till Riddarhuset, hvarest
han lät bära sig upp för trapporna, för att öfvervara diskus-
sionen öfver 72 9.; men hans krafter tilläto honom icke att
bevista plenum till slut. Emellertid hade han angående
Banklagen låtit ingifva ett anförande, hvarutur vi här med-
dela det väsentliga, och hvilket i vårt tycke är cit af de
bästa, som afgifvits öfver denna fråga:
I afs. på verkställigheten af sista Riksdagsbeslutet att 1818
års bekanta s. k. moratos (den tillåtelse Regeringen ut-
färdade för Banken att slippa med klingande mynt inlösa
sina sedlar) skulle upphäfvas, samt Panken tillförbindas, att
på en dertill af Konungen bestämd dag inlösa sina sedlar
med Svenskt mynt, efter 123, hade Ständerna redan under
denna Riksdag fatt ifrån Reg. 3:ne skrifvelser: 1:0 om ett
snart afgörande af G3 och 72 S5; 2:0 den Näd. skrifvelse
som förklarar Reg:s asigt, att ytterligare silfverköp icke är
af nöden, och om vexliugens början den 1 Juli, samt 3:o
Kongl. skrifvelsen med förslag till Banklag.
Grefven ansåg såsom dirckt ledande till målet af mynt-
bestämningslagens verkställande, om Ständerne bifalla den
andra i ordningen af dessa skrifvelser om vexlingen. Han
föreslog derföre, att låta till utskottet afså den anmaningen,
att med förbigående tills vidare af alla öfriga fragor om
Bankens organisation, skyndsamt inkomma med utlåtande
och förslag till bifall på denna nåd. skrifyclse.
Uti denna skrifvelse lydde orden sålunda: Bankensöpp-
nande tili utvexling sednast den I Juli, efter det ilag
för Banken fastställd blifvit. Lag för: Bankenifstifta-
des redan den 1 Mars 1830. Ingen yttrade då, att denna
lag icke erbjöd garanti tlllfyllest för en bättre tingens ord-
ning, än tUillförene ägt rum. 75 af nämde lag asyftade
endast stadgars och reglecemntens bringande i öfvercusstäm-
melse med de i denna lag fastställde grunder, icke någon
ny, änau icke föreslagen, ännu icke fastställd lag.
Konungens närvarande rådgifvare torde, yitrade erefven, lin-
na nödigt, för tillvägabringande af det förtroende som for-
drats, att förklara, huruvida Kongl. Maj:ts yttrande om
vexling den 1 Juli vore vilkorligt gifvet, d. v. s. beroen-
de af den nu föreslagna Banklagens antagande. I sådan
händelse ville Grefven fästa Slåndets uppmärksamhet på or-
dalydelsen uti förklarandet af den 18 Mars 1815, caligt
hvilket återkallandet af detta moratorium är Rikets Ständers
ensak, äfvensom derå, att då det tillhörde Rikets St. al-
lena att lofva och försäkra, löftets fyllande ej numera
bör kunna möta något hinder från annan sida. — — Att
samvetsgrant fylla gifven lofven och försäkran syntes Gref-
ven mera maktpåligande än att förmyndra för kommande ti-
der, de der bättre än vi torde förstå hvad deras väl kräf-
ver. Grefven ville derföre icke, äfven om helsa och ålder
tilläto honom, som nu cj vore händelsen, deltaga i en strid,
som begyntes under så ogynnsamma auspicier.
Härefter började don egentliga diskussionen öfver frågan,
kvart den Kongl. Propositionen skulle remitteras. Grefve
Cronhjelm föreslog, att detta måtte ske till Bankout-
skottet; men med tillägg af Ståndets anmodan till utskottet
att afskilja ifrån förslaget allt det, som vore stridande emot
grundlagen, såsom icke af utskottet erfordrandegnågon åtgärd.
Detta förslag tillstyrktes äfven af Frih. Ludvig Boije.
Hr Vilhelm Dalman anhöll om upplysning, huruvida nagon
underrättelse ännu anländt från de andra Stånden, om de-
ras beslut i frågan, hvarpå Riddarhus-Sekreteraren upply-
ste alt ingen sådan underrättelse 1 officiel,väg ankommii. Hr
Dalman anhöll då att få underrätta Ståndet, att den nya
redaktionen af 72 S blifvit afslagen i Borgare- och Bonde-
stånden. Således ansåg han det nu förevarande Bankförslaget,
som innefattade just den afslagne 72 S och följakteligen en
förändring i konstitutionen, icke kunna komma uuder öf-
verlåggning i annan väg, än efter beredning i Konstilutions-
utskottet, hvarföre han yrkade remiss till Konstitutions-,
Banko- och Lagutskotten Detta bestreds åter af Grefyve Cron-
hjeim och Grefve v. Fersen, Hr Cederschötd åter errin-
rade, huru han redan förra gången, då frågan förevar, ha-
de fästat Ståndets uppmärksamhet derpå, att heia förslaget,
enligt hvad som jemväl syntes af den Nåd. skifvelsen, blif-
vit Ständerne meddeladt ad notitiam i anledning af de be-
tänkligheter, som yppats; att före kännedomen om detta
förslags innehåll afgöra 72 S:n. Förslaget hade nu uppfyllt
detta ändamål; och då dess hufvudbestämmelser hvilade på
en redan afslagen grundlags-8, fann Talaren någon annan
åtgärd dermed icke kunna äga rum, än att lägga det till
handlingarna. . -
Friherre Boije återtog ordet. Han skunde ieke dela Eden
siste Talarcus tanka. Genom de tvenne Ståndens afslag på
22 S, vore ju allt hvad grundlagsfrågan angår, undanröjdt
ifrån förslaget. Men detta hade dock flere delar, som icke
involverade någon ändring i konstitutionen, och Ståndet
kunde icke stå till svars med, om dessa lades till handlin-
garna. Hvad Hr Dalmans förslag beträffade, så ville Fri-
herrn väl veta, hvad Konstitutions-Utskottet skulle yttra sig
om ett ämne, ett grundlagsförslag, som redan förfallit.
Sedan Hr Dalman ännu en gäng upptagit och sökt vVe-
derlägga denna invändning, gaf Hr Cederschöld en ny vänd-
ning ät diskussionen, derigenom att han uppläste de molti-
ver, som hade åtföljt det nåd. förslaget. Han visade huru
dessa inneböllo, att om 72 Y blefve antagen af Ständerna,
och Konungen sålunda enligt grundlagen erhölle del i Ban-
kens lagstiftning, så skulle ordalydelsen af 72 S, som nu
I lf å intagen cam I Ranklaocsförslasvet endast hehöfva