vårt statsskick. — Då man säger att från Konungamakten
utgått alla förslag till intrång i Banken, så hvarföre vill
man ej göraden responsabel? — yrkade bifall till redaktions-
förändringen. — Hr Linderholm: förklarade sig ej tillhöra
dem, som i allt misstänkte Regeringens afsigter, men ansåg
sig dock. ej böra förglömma de tider som varit. — Så länge
ej enskilta intressen fingo: göra sig gällande, och så länge
han ej trodde att Ständerne så illa visste att förvalta Ban-
ken, sin dyrbaraste egendom, att de behöfde förmynderskap,
kunde han ej biträda redaktionsförändringen af 72 8. —
Hr Höök kunde ej eller dertill lemna bifall. — Hr Helle-
daij afgaf ett anförande, hvaraf vi ej lyckades uppfatta me-
ra, an att han tillstyrkte den ifrågavarande redaktionsför-
ändringen. Hr Björk: att då han önskade att cj som Re-
presentant blifva bedömd efter ledningar inom gissningar-
ness vidsträckta område, fick han öppet förklara, att han
måste afstyrka den nya redaktionen, på den grund, att om-
tankan bör sträcka sig längre än till det närvarande;jz—
trodde ej eller att den allmänt och enskilt önskade reali-
sationen härigenom skulle förhindras; — denna sin mening
ville talaren ha till protokollet uttryckt, tryggad vid viss-
heten, att härvid ej hafra följt, — likasom han ej ärnade
följa — några andra impulser, än pligtens och samvetets. —
iir Leffler uppdrog, uti ett långt skriftligt anförande, en
historik öfver förra förhållanden: resultatet var bifall till
förändringen. — Hr Winbergs yttrande hörde vi cj. —
Hr Frodell talade emot antagandet af nya redaktion.
Hr Båath ansåg skulden för Bankens möjligen hittills
varande sämre förvalning, ej böra skjutas på Regeringen,
euvär denna förvaltning ju alltid tillhört Rikets Ständer:
Han hade föreställt sig, att Ständerne, med den sakkänne-
dom och fosterlandsvärma han hos dem ville förutsätta,
kulle motverkat beslut, som voro stridiga mot verkligt
gagn; om Konungamakten hittills beredt dylika beslut, så
kalle sådam för framtiden förekommas, just genom denna
sl
redaktionsförändring, som alade Regeringen ansvars-skyldig-
het. — Misstag hos endera statsmakten kunde äga rum; så-
dart vore menskligt; men derföre borde den anara makten
ågan att kunna hindra dem; — förenade
ha i sitt våld förmås
sig i öfrigt med Hrr Hemberg, Arnberg och Leffler; —
och kunde ej inse någon fara uti att medgifva Regoringen
den nu ifrågavarande makten. — Hr Petre: alt om någon-
sin stadgandet, att gruvdilagsfrågor borde afgöras med eukelt
ja eller nej, kunde tillämpas, så vore det visserligen här,
da man haft så öfverflödig betänketid; — ville begagna
tillfället för att förklara, att han med den värde talaren,
Hemberg, ägde vakt motsatta åsigter; åberopade i öf-
i det yttrande han i Ståndets pienum den 4 dennes, uti
ett med detta gemenskap ägande ämne, afgifvit, hvilket han
begärde matte uppläsas; — Hr Bådeh ville hänvisa till
födornesiandets historia under Gustaf Adolfs tid, och för-
enade sig I öfrigt med Hr Eckerman. — Herrar Egn. ll,
och Hasselgren yrkade att redaktionsförändringen maåt-
te afsläs. — Hr Hessle ville ej belasta Konungamaktea med
garanti för elt verk, som styres af en ej ansvarig statsmakt,
och yrkade derföre afslag. — Hr Wern: alt då en anvan
talare yitrat, att dea ifrågavarande utvidgningen af Ko-
nungamakten vore ett behof för realisationen, ville han der-
emot framställa sin mening, att den vore ett hinder derför:
i alla länder hade man erkänt att Banken, för att vinna
kredit, måste vara oafhängig af statsmakten; denna prin-
cip hade blifvit ådagalagd i Danmark, i Österrike och
till och med i Ryssland, hvarifrån man eljest så gerna häm-
lade exempel. Han skulle derföre anse ett sådant medgif-
vande, under närvarande förhållanden, vara en oklokhet;
man talade om moraliskt ansvar; hvad sådant egentligen ha-
de att betyda, ville han lemna at de lärde att bestämma;
men här vore ej fråga om annat än betalningsskyldighet,
och den ansvarar rältast, som far betala. Han skulle önska
att kunna undertrycka den öfvertygelse, han ändock hyser,
att vär nuvarande Styrelse ej eller förljenar denna maktut-
vidgning; den hade misshushällat, och fortfor ännu att miss-
hushålla med Statens medel; under sådane omständigheter
kunde han ej finna, att det vore nyttigt utsträcka dess makt;
det nya förslaget till Bankolag hade styrkt hans öfvertygel-
se i detia fall. Han ville derföre uttala sitt nej. — Emot
aniagandet al förändringen yttrade sig vidare Herrar Fries,
Alingwall, Langenberg, Sjöblom och Rydin, den senare
äfven derföre, att han ansåg den största säkerheten bestå i
i Bankens publicitet, och trodde att Regeriugens nu ifråga-
ställde inträde i Banken åtminstone borde uppskjutas till
ficre RBiksdagar härefter. — Herrar Halling. Faleij och
Winblad förklarade sig äfven vara emot antagandet af den
nya redaktion. — Härefter ansågs diskussionen slutad. —
Uppå en Ledamots gjorda hemställan, huruvida ej frågan
utan votering kunde afgöras, framställdes proposition, da af-
slag till redaktionsförändringen yttrade sig med ett högljudt
och starkt öfvervägande Nej; men som Hr Hemberg ändock
yrkade votering, företogs den, och utföll, som bekant är, så,
att II röster voro för, och 48 emot antagandet af den nya
Redaktionen.
Plenum på Riddarhuset Tisdagen den 11 Mars.
Eftermiddagen.
Efter justeringen af ett vrotokoll begärde Hr L. J. Hjerta
ordet, och yttrade några anmärkningar vid en förut remit-
4erad motion af Hr af Robsahm, ansående stämpel-afeiftens