hon anklagas för näringarnas stagnation, bon: lider af de förminskade utskylderna och de otillräckliga tillgångarna för alla hennes behof; aktieägarne deremot voro endast omtänkta på en hög dividend. Då Riksgälds:Kontoret hade enskilda aktieägare, togo dessa gerna sina 28 procent, men ansvarade för ingenting. Talaren framställde en skildring af Banko-väsendet i NordAmerika, der en ständig fluktuation råder med utsläppning och indragning af sedlar i mån af handels-konjunkturens föränderlighet, der hvartannat eller tredje år 1-3:del af närings-idkarne sålunda göra bankrutt, der mycket underslef bedrifves och stadgan om en viss kapitalfonds erläggande eluderas, emedan stundom ingen enda penning finnes deponerad o. s. v. Talaren medgaf sluteligen, att den föreslagna Bankolagen vore ett medel att hinna till målet på den ena vägen, i händelse man genom 72 Y:s förkastande ej vunne det på den andra. Hr Cederschöld ville ej följa den föregående talaren på hans elliptiska digression , men ansåg sig böra motverka försöket att stifta en grundlag i Civil-lags väg, och önskade, att Högsta Domstolen, vid granskning af förelagda lag-projekter, hädanefter äfven ville göra afseende på, huruvida de voro enliga med konstitutionen eller icke. Grefve Spens ansåg proposition om remiss till BankoU:tskottet endast kunna göras med den inskränkning, att Utskottet anmodades handlägga de delar af Bank-lagern, som ej kunde komma att rubbas genom det möjliga förkastendet af 72 S. Grefve af IVetterstedt upplyste, att då Rikets Ständer vid förra Riksdagen begärt Konungens sanktion å en lag för Bankien, hade Kongl. Maj:t länge tvekat, huruvida Kongl. Maj:t skulle meddela cen sådan sanktion eller icke, emedan Konungen varit alldeles främmande för den viategna åtgärden, och ej önskade intränga i Bankens förvaltning. Men då Ständerna syntes önska, att Korungen måtte deltaga i Banko-lagstiftningen, såsom en garanti för Bankens förvaltning, hade iongl. Maj:t omsider med delat en sanktion, för att dermed gå Ständernas önskan till mötes. Vid det ifrågavarande Bankolagförslagets afgifvande hade Konungen äfven yttrat betänkligheter, enär farhågor blifvit väckta i anledning af den föreslagna grundlags-förändringen, och Konungen hade omsider beslutat sig till attafgifva detsamma, för att sätta Stländernai kännedom om Konungens åsigter rörande Bankens förvaltning, men detta lagförslag berodde i alla fall af det öde, som träffad: 72 S5. Afslogs denna, så vore det klart, att Bankiagen ändrades derefter. Talaren skulle ej vara emot ideen , att låta lagen hvila intill dess nämde 49. vore afgjord, om han icke fruktade, att detta vore lika grundlagsstridigt, som att vägra proposition till remiss. Någon våda af remissen insåg Grefven likväl icke. Friberre IL. Boije ville behålla hvad ett par föregående talare redan förlorat, nemligen nyhetens behag i anseende till sina åsigter om sjelfva saken; men nu ville han blott hålla sig vid formfrågan och tillstyrkte remissen. Hr Cederschöld yttrade sin förbindelse till Hr Grefve af Wetterstedt för de meddelade upplysningarna. Likaså Grefve Cronhjelm, som gladde sig, att Banklags-förslaget icke var en snara för Rikets Ständer, som man skulle kunnat sluta af Hr Rosenblads yttrande. Sedan H. Ex. Hr Frih. Lagerbjelke härefter yttrat sig i enlighet med Grefve af Wetterstedt, och sistnämde ledamot sökt något närmare förklara sina ord, begärdes frågan om och hvart remitteras borde, ytterligare på bordet. Härefter upplästes åtskilliga protokollsutdrag. Vid Kongl. Maj:ts proposition om befrielse från bevillning för Trollhättekanals aktier anmärkte Grefve Cronhjelm, att dertill funnes intet skäl, emedan dessa aktier gåfvo g procent i utdelning och dessutom omkring 11 procent behöllos i reserv, Protokolls-läsningen var nu kl. 4 slutad och huset nära tomt, då Hr Landtmarskalken helt oförmodadt företog Konstitutionsutskottets betänkande N:o I, hvilket just innehåller den oftanämda nya redaktionen af 72 S. Någon öfverläggning härom föreföll likväl icke, emedan den af ett par Ledamöter begärdes på bordet. Grefve Fersen anhöll, att Konstitutionsutskottets förslag rörande 63:dje och 72:dra S. S. måtte, ehuru ej de första i Betänkandet, likväl vid nästa plenum först företagas, och att, när de voro afgjorda, men ej förr, oxdningen måtte komma till Banklagen. Detta bifölls, AL ola una edöta L1Il 2 7 till Z Aftarvnäid da mron