hon anklagas för näringarnas stagnation, bon: li-
der af de förminskade utskylderna och de otill-
räckliga tillgångarna för alla hennes behof; ak-
tieägarne deremot voro endast omtänkta på en hög
dividend. Då Riksgälds:- Kontoret hade enskil-
da aktieägare, togo dessa gerna sina 28 procent,
men ansvarade för ingenting. Talaren framställde
en skildring af Banko-väsendet i NordAmerika, der
en ständig fluktuation råder med utsläppning och
indragning af sedlar i mån af handels-konjunkturens
föränderlighet, der hvartannat eller tredje år 1-3:del
af närings-idkarne sålunda göra bankrutt, der myc-
ket underslef bedrifves och stadgan om en viss ka-
pitalfonds erläggande eluderas, emedan stundom in-
gen enda penning finnes deponerad o. s. v. Tala-
ren medgaf sluteligen, att den föreslagna Bankola-
gen vore ett medel att hinna till målet på den ena
vägen, i händelse man genom 72 Y:s förkastande ej
vunne det på den andra.
Hr Cederschöld ville ej följa den föregående ta-
laren på hans elliptiska digression , men ansåg sig
böra motverka försöket att stifta en grundlag i Ci-
vil-lags väg, och önskade, att Högsta Domstolen,
vid granskning af förelagda lag-projekter, hädanef-
ter äfven ville göra afseende på, huruvida de voro
enliga med konstitutionen eller icke.
Grefve Spens ansåg proposition om remiss till Ban-
koU:tskottet endast kunna göras med den inskränk-
ning, att Utskottet anmodades handlägga de delar
af Bank-lagern, som ej kunde komma att rubbas
genom det möjliga förkastendet af 72 S.
Grefve af IVetterstedt upplyste, att då Rikets
Ständer vid förra Riksdagen begärt Konungens sank-
tion å en lag för Bankien, hade Kongl. Maj:t länge
tvekat, huruvida Kongl. Maj:t skulle meddela cen
sådan sanktion eller icke, emedan Konungen va-
rit alldeles främmande för den viategna åtgärden,
och ej önskade intränga i Bankens förvaltning. Men
då Ständerna syntes önska, att Korungen måtte del-
taga i Banko-lagstiftningen, såsom en garanti för
Bankens förvaltning, hade iongl. Maj:t omsider med
delat en sanktion, för att dermed gå Ständernas
önskan till mötes. Vid det ifrågavarande Banko-
lagförslagets afgifvande hade Konungen äfven ytt-
rat betänkligheter, enär farhågor blifvit väckta i an-
ledning af den föreslagna grundlags-förändringen,
och Konungen hade omsider beslutat sig till attaf-
gifva detsamma, för att sätta Stländernai kännedom
om Konungens åsigter rörande Bankens förvaltning,
men detta lagförslag berodde i alla fall af det öde,
som träffad: 72 S5. Afslogs denna, så vore det klart,
att Bankiagen ändrades derefter. Talaren skulle ej
vara emot ideen , att låta lagen hvila intill dess
nämde 49. vore afgjord, om han icke fruktade, att
detta vore lika grundlagsstridigt, som att vägra pro-
position till remiss. Någon våda af remissen insåg
Grefven likväl icke.
Friberre IL. Boije ville behålla hvad ett par fö-
regående talare redan förlorat, nemligen nyhe-
tens behag i anseende till sina åsigter om sjelfva sa-
ken; men nu ville han blott hålla sig vid formfrågan
och tillstyrkte remissen.
Hr Cederschöld yttrade sin förbindelse till Hr
Grefve af Wetterstedt för de meddelade upplysnin-
garna. Likaså Grefve Cronhjelm, som gladde sig,
att Banklags-förslaget icke var en snara för Rikets
Ständer, som man skulle kunnat sluta af Hr Rosen-
blads yttrande. Sedan H. Ex. Hr Frih. Lagerbjel-
ke härefter yttrat sig i enlighet med Grefve af Wet-
terstedt, och sistnämde ledamot sökt något närmare
förklara sina ord, begärdes frågan om och hvart
remitteras borde, ytterligare på bordet.
Härefter upplästes åtskilliga protokollsutdrag. Vid
Kongl. Maj:ts proposition om befrielse från bevill-
ning för Trollhättekanals aktier anmärkte Grefve
Cronhjelm, att dertill funnes intet skäl, emedan
dessa aktier gåfvo g procent i utdelning och dess-
utom omkring 11 procent behöllos i reserv,
Protokolls-läsningen var nu kl. 4 slutad och hu-
set nära tomt, då Hr Landtmarskalken helt oför-
modadt företog Konstitutionsutskottets betänkande
N:o I, hvilket just innehåller den oftanämda nya
redaktionen af 72 S. Någon öfverläggning härom
föreföll likväl icke, emedan den af ett par Leda-
möter begärdes på bordet. Grefve Fersen anhöll,
att Konstitutionsutskottets förslag rörande 63:dje
och 72:dra S. S. måtte, ehuru ej de första i Be-
tänkandet, likväl vid nästa plenum först företagas,
och att, när de voro afgjorda, men ej förr, oxdnin-
gen måtte komma till Banklagen. Detta bifölls,
AL ola una edöta L1Il 2 7 till Z Aftarvnäid da mron