Rdr mer än den andra, och att den 1 motsatt fall inskränktes, så syntes Talaren deraf följa, att Reg:s Ombud skulle kunna fordra att rådfrågas i allt, som rörde lånerörelsen, eller med andra ord, att det blefve den i hela Bankens förvaltning mest inflytelseägande person, helst med en bibehållen Bankstyrelse, aflönad såsom en Sinecure och sammansatt af några Bönder, Borgare, Prester och Adelsmän, bland hvilka i framtiden, endast af någon särskilt händelse, en eller annan torde komma att finnas, som förstod att rätt och sjelfständigt handhafva dessa ärenden. Uti samma 11 4 stadgades, att qvartals-redogörelserua endast skulle omfatta Bankens utelöpande sedelstock och depositionsmedlen, samt årsredogörelserna Bankens hela ställning för det året. Talaren frågade, om det tilläfventyrs vore med afsigt man så omsorgsfullt här undvikit nämna Bankens redbara fond, hvars förhållande likväl vore det vigtigaste för allmänheten att känra. — För öfrigt anmärkte Talaren den påfallande bristfalligheten i redaktionen, och citerade i detta afseende några exempel. I 25 hette det: Alla i Banken insatte medel Öc. må ej med qvarstad beläggas, hvilket vore fullkomligt språkoriktigt, och borde naturligtvis lyd:: Ej må några Ce.; 1 5 4 stod, att Bankens sedlar skulle emottagas i liqvider enskilte personer emellan Öc. der ej genom uttryckligt fördrag annorlunda förordnadt är. Menvingen kunde dock ej vara annan, än den, att förbebåll eller aftal blifvit träffadt, att liqviden skulle ske i silfver, guld eller på aonat satt. Och detta kallade man fördrag! 15 5 innehölle, att Bankens sedJar skulle lyda på bestämda summor: Talaren frågade, om någon summa vore obestämd? Eller vore ej meningen, att uttrycka, det de skulle lyda på vissa förut bestämde valörer såsom 2, 3, 5, 10 Öc. Talaren slutade med att vrka remiss af Lagförslaget till Konstitutions Utskottet och begärde votering, om remiss skulle föreslås till annat Utskott. Br Cederschöld yttrade en ungefär likadan åsigt. Den ifrågavarande lagen syntes honom tillkommen för att hereda samma ändamål, som åsyftådes med den föreslagna nya redaktionen af 72 5. Regeringsformen, antingen denna afslogs eller antogs. Talaren föruudrade sig öfver att Högsta Domstolen kunnat gilla ett Lag-förslag, som vore konstitutionsvidrigt, men icke öppet tillkännagafafsigten, att verka en förändring i Regeringsformen, så att det kunde behandlas efter hvad om dylika förslag är föreskrifvet. Till något Utskott kunde ingen fråga remitteras, som icke, återkommen derifrån, kunde besvaras med ja eller nej. Ow detta skedde med det närvarande, och Utskottet tillstyrkte förslaget, så äfventyrade Ständerna, att, genom dess antagande, begå en olaglighet. Talaren hoppades sålunda att Hr Landtmarskalken ej skulle göra proposition om remiss, innan 72 S. vore anlagen; dessförinnan kunde detta Lagförslag ej remitteras, utan Ständerna borde nu inskränka sig till att tacka Kongl. Maj:t för meddelandet af dess tankar rörande detta ämne. Hr sStråle upplyste, att Högsta Domstolen endast granskat Lagförslaget i anseende till dess juridiska lagenlighet, och ej trott sig böra ingå i någon undersökning till hvilket Utskott det bort remitteras. Han instämde dock med Hr Dalman i en punkt, neml. att ordet fördrag vore mindre lämpligt. Det kunde utbytas emot aftal. Friherre Boije yttrade sig öfver nödvändigheten att urskilja mellan form och sak, och anmärkte huru i bans tanka de ledamöter, som förut yttrat sig, misstagit sig om formen. Om Hr Cederschölds yttrande anmärkte Frih., att han hade gifvit eld före fäktningen. Han yrkade remiss till BankoUtskottet. Hr Rosenblad yttrade sig vidlyftigt, icke så mycket öfver remissfrågan, som öfver den allmänna åsigt, som ligger till grund för den projekterade nya redaktionen af 72 S. Härvid ingick han i n vederläggning af ätskilliga satser, hvilka dagen förut hade blifvit yttrade i Aftontidningen, emedan han kände den identitet, som rådde emellan detta blad och en värd ledamots, som nyss yltrat sig, åsigter i frågan. Br Rosenblad ansåg den exekutiva maktens deltagande i Banko-lagstiftningen nödvändigt. Han anförde huru år 1742 Ständerna och Sekreta Utskottet gifvit en skrapa åt dem af Rådet, som då afstyrkt de förhastade Banko-åtgärderna, samt till och med afsatt den förste Friherre Åkerhjelm af Mavrsretelund? com starkast talat deremat (Harnvid ——— —————— rh—isklkrmi oo ——— Ö—.— ? ?