Rdr mer än den andra, och att den 1 motsatt fall
inskränktes, så syntes Talaren deraf följa, att Reg:s
Ombud skulle kunna fordra att rådfrågas i allt,
som rörde lånerörelsen, eller med andra ord, att
det blefve den i hela Bankens förvaltning mest in-
flytelseägande person, helst med en bibehållen Bank-
styrelse, aflönad såsom en Sinecure och samman-
satt af några Bönder, Borgare, Prester och Adels-
män, bland hvilka i framtiden, endast af någon
särskilt händelse, en eller annan torde komma att
finnas, som förstod att rätt och sjelfständigt hand-
hafva dessa ärenden.
Uti samma 11 4 stadgades, att qvartals-redogö-
relserua endast skulle omfatta Bankens utelöpande
sedelstock och depositionsmedlen, samt årsredogö-
relserna Bankens hela ställning för det året. Ta-
laren frågade, om det tilläfventyrs vore med afsigt
man så omsorgsfullt här undvikit nämna Bankens
redbara fond, hvars förhållande likväl vore det
vigtigaste för allmänheten att känra. — För öfrigt
anmärkte Talaren den påfallande bristfalligheten i
redaktionen, och citerade i detta afseende några
exempel. I 25 hette det: Alla i Banken insatte
medel Öc. må ej med qvarstad beläggas, hvilket
vore fullkomligt språkoriktigt, och borde natur-
ligtvis lyd:: Ej må några Ce.; 1 5 4 stod, att
Bankens sedlar skulle emottagas i liqvider enskilte
personer emellan Öc. der ej genom uttryckligt
fördrag annorlunda förordnadt är. Menvingen kun-
de dock ej vara annan, än den, att förbebåll eller
aftal blifvit träffadt, att liqviden skulle ske i silf-
ver, guld eller på aonat satt. Och detta kallade
man fördrag! 15 5 innehölle, att Bankens sed-
Jar skulle lyda på bestämda summor: Talaren frå-
gade, om någon summa vore obestämd? Eller vo-
re ej meningen, att uttrycka, det de skulle lyda
på vissa förut bestämde valörer såsom 2, 3, 5, 10
Öc. Talaren slutade med att vrka remiss af Lag-
förslaget till Konstitutions - Utskottet och begär-
de votering, om remiss skulle föreslås till annat
Utskott.
Br Cederschöld yttrade en ungefär likadan
åsigt. Den ifrågavarande lagen syntes honom till-
kommen för att hereda samma ändamål, som åsyf-
tådes med den föreslagna nya redaktionen af 72 5.
Regeringsformen, antingen denna afslogs eller an-
togs. Talaren föruudrade sig öfver att Högsta Dom-
stolen kunnat gilla ett Lag-förslag, som vore kon-
stitutionsvidrigt, men icke öppet tillkännagafafsig-
ten, att verka en förändring i Regeringsformen, så
att det kunde behandlas efter hvad om dylika för-
slag är föreskrifvet. Till något Utskott kunde in-
gen fråga remitteras, som icke, återkommen der-
ifrån, kunde besvaras med ja eller nej. Ow detta
skedde med det närvarande, och Utskottet tillstyrk-
te förslaget, så äfventyrade Ständerna, att, genom
dess antagande, begå en olaglighet. Talaren hoppa-
des sålunda att Hr Landtmarskalken ej skulle gö-
ra proposition om remiss, innan 72 S. vore anla-
gen; dessförinnan kunde detta Lagförslag ej remit-
teras, utan Ständerna borde nu inskränka sig till
att tacka Kongl. Maj:t för meddelandet af dess tan-
kar rörande detta ämne.
Hr sStråle upplyste, att Högsta Domstolen en-
dast granskat Lagförslaget i anseende till dess ju-
ridiska lagenlighet, och ej trott sig böra ingå i nå-
gon undersökning till hvilket Utskott det bort
remitteras. Han instämde dock med Hr Dalman
i en punkt, neml. att ordet fördrag vore mindre
lämpligt. Det kunde utbytas emot aftal.
Friherre Boije yttrade sig öfver nödvändigheten
att urskilja mellan form och sak, och anmärkte hu-
ru i bans tanka de ledamöter, som förut yttrat sig,
misstagit sig om formen. Om Hr Cederschölds ytt-
rande anmärkte Frih., att han hade gifvit eld fö-
re fäktningen. Han yrkade remiss till BankoUt-
skottet.
Hr Rosenblad yttrade sig vidlyftigt, icke så myc-
ket öfver remissfrågan, som öfver den allmänna
åsigt, som ligger till grund för den projekterade nya
redaktionen af 72 S. Härvid ingick han i n ve-
derläggning af ätskilliga satser, hvilka dagen förut
hade blifvit yttrade i Aftontidningen, emedan han
kände den identitet, som rådde emellan detta blad
och en värd ledamots, som nyss yltrat sig, åsigter i
frågan. Br Rosenblad ansåg den exekutiva maktens
deltagande i Banko-lagstiftningen nödvändigt. Han
anförde huru år 1742 Ständerna och Sekreta Ut-
skottet gifvit en skrapa åt dem af Rådet, som då
afstyrkt de förhastade Banko-åtgärderna, samt till
och med afsatt den förste Friherre Åkerhjelm af
Mavrsretelund? com starkast talat deremat (Harnvid
——— —————— rh—isklkrmi oo ——— Ö—.— ? ?
