landska kram; — — LI Slället för kanske en uppriglig suck
till svar, så handla, visa i gerning hvad du förmår. Du
ser dagligen följderna af våra förvillelser: kursens stegring,
myntets fö ämring, som genom inga författningar eller be-
slut kan förekommas, om ecj det onda uppryckes med roten.
Du ser förtrycket af iuhemsk industri och näringar, hvilkas
största uppmuntran skulle bli befriande från det utländska
intrånget; och, hvad mera är än allt detta, du ser huru vi
dagligen genom denna lyx sälja oss nesligt till slafvar un-
der utländskt ok, det må då resas i Öster eler Söder, eller
i hvad väderstreck som helst. — Är detta fosterlandskänsla
Våga vi på fädernas grafvar handla så med vår frihet? —
Förvisom då från våra boningar, och från hela värt dagliga
lif, dessa erinringar om vårt annars snart nog anryckande
slafveri; ty hvad blir det väl af en stat, som oaflätligen
offrar på veklighetens och lastens altare? Bedjom, i fo-
sterlandets namn, de högst uppsatte och med iyckans håf-
ver begåfvade att föregå de ringare och fattigare med ädelt
efter döme ! i
Men det är ej första gång dessa uppmaningar hafva blif-
vit gjorda. Och med hvad verkan? Jo, med hvarje dag
frodas lyxbilduingcus ogräs. — Bort då med alla dessa
sköna teorier, dyrbara för medborgarens hjerta, dessa herr-
liga drömmar om oinskränkt frihet för handel och närin-
gar! Då samhällsmedlemmarne cj vilja bringa sin egen för-
del i harmoni med det allmännas, förrän det allmänna väl-
ståndet ramlar på det, genom oförslåndig misskalkyl, ända
tili slut förstörda enskiltas ruiner; då behöfva de såsom
barn uppfostras, då måste, om det ock skall ske med blö-
dande hjerta, Statsmakterna genom tjenliga kraftiga för-
fattningar mota det allmännas undergång. Dennå pligt är
oss helig... Det närvarande slägtet tyckes ej vilja an-
norlunda. .- För det kommande gifves en gladare utväg,
för det uppväxande oförderfyade, som bedja Oss visa sig
den rätta stråten; dem skola vi, i dugliga uppfostrings-
anstalter, söka bilda att likna våra förfäder i Guds-
fruktar, i tarflighet, i uppoffringar för landetsi väl, i
varmt verksamt nit och kärlek för dess ära och sjelfbestånd;
de skola, med en högre makts bistånd, komma att i sma
Svenska hjertan äga den bästa för fa ttning mot allt ut-
ländskt öfverflöd och lyx. Men tidens anda fordrar, att vi
nu taga ett kraftigt steg. Det är, mine ståudsbröder, vis-
seriigen icke i våra tarfliga houing var det öfverflöd råder,
som är laudets kräfta; men hvad hjelper det att vi ecn-
samme, för att kunna draga de tunga skattebördorna, snart
sagdt tvingas i alla hänseenden rätta täringen ef-
ter näringen. En gemensam kraftyttring af alla med-
bor gsklasser fordras, af den förnämare och rike, såväl som
af den rin gare och fattige, af köpmannen och köparen, af
producenten och konsumenten, och då vi äro för svage att
låta denna kraftyltring bestå 1 ett sjelfvilligt allvarligt
bannslysande af lyxen och dess förderf; så förenom oss åt-
minstone i det beslut (ty beklagligtvis lärer ändamålet på
annat sätt ej nu kunna vinnas), att hos Kongl. Maj:t i un-
derdånighet söka wutverka en förordning, som i möjliga-
ste måtto inskränker den utländska, af oss adopterade yp-
pigheten, och stadgar, att de varor, som i detta ändamäl
blifva till införsel i landet förbudne, älven må förbjudas
till bruk och nyttjande, och den häremot bryter, må
komma att, utom älagde böter, anses förlustig medborgeligt
förtroende. Huru snart skulle ej då inhemska näringar och
fabriker tillväxa, och när tillika, genom ändamålsenliga för-
ordning-r sattes en gräns, att de ej egenmäktigt läto öfver
värdet betala sina produkter; skulle en liflig inhemsk täf-
lan befordras och medföra lyckligare resultater, än den be-
prisade 4 import bestående) täflan med utländningen. —
Då först skulle Sverige bli rätt Svenskt, och Svensken visa,
att han satte en ära i att vara det. Stockholm den 28
Febr. 1834.
Nils Månsson.
Hela ståndet biträdde denna motion, och remitterade den
till Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut-
skottet.
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Då uti Aftonbladet N:o 43 :ör den 21 Febr.
1934 influtit en berättelse om mitt yttrande hos
Ridd. och Adeln i Realisationsfrågan näst fö-
. ad .
regående plenum, som i många delar innebål-
ler hett audra både ordställningar och mening,
än dem jag uttryckt, och hvilket jag säkert för-
modar skett genom oriktig uppfattning af det
muntliga anförancet, och utan afsigt att för-
tyda, hoppas och anhåller jag, att Tit. låter uti Af-
tonbladet in extenso införa, med första, detta mitt
nedanstående yttrande! sådant det vid nämde till-
falle at mig afgafs.
Georg on Heine
En långvarig sjuklighet, som ännu icke är fullkomligt
öfvervunnen, har hindrat mig att, så utförligt jag önskat,
ylira mig I en fråga af sådan vigt för landet, som den om
realisationen; och jag får jemväl nu endast i korthet fram-
ställa de äsigter, hvilka alltäd, då jag haft tillfälle delta-
ga i vära financiella radplägninsar, ulgjort grunden för min
öfvertygelse 1 ämnet. g har icke haft samma lycka, som
Fribkerre Kanton, att änau kunnat förändra denna öfver-
tygelse; men jag önskar likväl Hr Friherrn den ytterligare
olycka att efter en lika tid, som den, hvilkn förflutit se-
dan Hr Friherea delade ötvertygelse med mig, han då än-
nu må kunna bibehålla den asigt, han nu äger. Det är ett
är sedan han, såsom Revisor, afvat ett, med min öfvertygel-
SC likstämmigt anförande; och då jag icke tror mig inne-
hafva större förmåga, än Hr Frihevrrn, att klart och väl
yttra mig, samt haus omförnäldte anförande redan är Icm-
nadt till offeutligheten, vill jag, såsom mina tankar, upp-
taga och låna Hr Priherrns. Han yttrade: De vigtigaste,
eller rättare sagdt, de cada skäl, man kan anföra emot cen
förändrad vexlingsgrund äro dels orättvisan deraf för pen-
ningeägaren, dels Tatt Rikets Ständer derigenom skule bry-