ledning deraf, afgåfvos af Hirr Petre och Helsingrus skola vi jemväl framdeles anföra. På fleres derom framställde begäran blef dena Kongl. propositionen hvilande på bordet. BondesStändets Plenum den 4 Mars efterm. Tiden upptogs med uppläsande af motioner, af hvilka åtskilliga supprimerades, samt andra remitterades, dels utan dels med föregående diskussiou. Bland desse senare anmärke vi Anders Nilssons i Tottarp om förhöjning i Länsmännens löner. Denna, likasom hvarje annan löneförhöjning och ökad penningeutgift, som under detta plenum kom i fråga, mötte ett allmänt motstånd. Man eriorade om den antagna principen, att ej det ringaste öka skattebördorna. Nils Månsson anmärkte att man minst pu borde öka Länsmännens löner, då de hade den största förtjenst genom dagliga utmältnivgar. Avdre ledamöter anmärkte, att på Länsmän vore ingen brist, och att för denva syssla, med nuvarande lönevilkor, blifvit bjudet i ackord ända till 5coo Rdr. För öfrigt torde förtjera anföras: Johannes ÄAnderssons motion om Tullverkets upphörande, inom ståndet kallad Jlurendrejare-motionen, om hvilken Sckreteraren yttrade, att den skulle lemna ett öppet fält för lurendrejare, förglömmandes den bibliska sanningen: der ingen lag är, der är ej heller näigon öfverträdelse. Vi hafve ännn cke kommit att omnämna resultatet af valet vill Hemliga Uiskoltets Ledamöter af Ridd. och Adeln. Desse äro: Hans Exellens Grefve Carl De Geer, HofMarskalken Frib. Axel Reutersköld och Assessoren Pehr Lagerhieliu. Vi tro oss göra våra läsare ett nöje, att meddela nedanstående transumt af Professor Agardhs memorial om examensväsendet vid våra akademier. Frågan inom PresteStändet har väl egeutligen rört pres!bildningen och bristen på unga prester; men Hr Professorn har åt sitt anförande gifvit ett omfattande intresse, då han deruti framstälst nuvarande examens-systems inflytande, ej allenast på presternes utan afven på bliifvande embetsmäns och vetenskapsmäns bildning i allmänhet. — Efter att i början hafva yttrat sig öfver motionens speciellare (föreimål, fortfar nemligen Hr A. på följande sätt: Jagzg tror emelle tid icke, att det enda medlet till den erkända br:stens afbjelpande vore ipkallandet af Pastors-Adjunkter från andra stift. Om detta än för närvarande kan vara genom nödvändigheten påkalladt, till lindring af det tryckande förhållande, hbvaruti Lunds stifts pastorer sig befinna, skulle det likväl upphäfva sjelfva principen för den nya författningen, som åsyftar framför allt en vidsträcktare lärdom och en utmärktare bildning inom presterskapet, under det att ett sådant inkaliande af prester ifrån ardra stift skulle uppfylla Lunds stift med de mindre skicklige och de minst utmärkte, som de andra stiftev hade att lemna, hvarigenom således vore att befara, att Lunds stift tör en tid af 20 år komme genom en sådan kolonisation att också äga det minst aktningsvärda och det minst utmärkta presterskapet i Sverge. Om derföre elt sådant medel för närvarande mäste vidtagas, så torde dervid med den yttersta försigtighet gås till väga, och det blifva isynnerbet pastorerna öppet lemnadt att ifrån andra stift sjelfve föreslå sådana adjunkter, om hvilkas skiekligbet och uppförande de genom enskilta underiättelser öfvertygat sig, så att derigerom ett urval af prester skulle uppkomma, hvilset icke kunde aga rum om Pastorsadjunkterne i massa skulle inkallas tid tjenstgöring i stiftet. Men om an detta medel tör en kortare tid ikommer att till någon del athjelpa det öfverklagade förhållandet, så försvinner icke dertföre den orsak, som förauvledt detsamma och som naturligtvis äfven hädarefter kan Jorttara att verka på samma satt som hittills. Icke beller må mean tro, att detta tillstånd ar endast en öfvergång, eller en värdningsperiod ifhän ett samre tillstärd till ett bättre. Ban så stor brist på prester some den, hvilken blivit genom de meudelade upplysnivgarne ådagalagd, uppkowmer icke på några få är, utan genom ce fortfarande minrskvirg under en hel generation, under hvilken tid de småningom bortdöende presternes slats icke af andra nyordinerade fullt ersattes. Detta missförhållande mäste således hafva uppoo an vo on -a a oe