TY nr AR ROD a UR EU UT AR uppsigt öfver Domars verkställighet,. ägde att genast med spö eller fängelse nöpsa den som straffet med flathet verkställde — och den sednare: att böter ej må utsökas af bonde, när han ej förmår betala dem utan hemmanels: förderf och ödesmål; hvarföre han bör umgälla sitt brott med kroppen. Grefven var öfvertygad, alt intetdera af dessa Lagstadganden numera iakttogs; men hvarföre qvarstå de då ännu i sista upplagan af Sverges Lag, tryckt i Kongl. Tryckeriet år 19332? Detta var en försumlighet i redaktionen, som Grefven anmärkte här, för att slippa anmärka den i ännu vigtigare saker. Ett obehag till medförde detta qvarstående på papperet. Det kunde t. ex. gifva ännu någon utländsk resebeskrifvare, någon Memoires-fabrikant anledning att berätta, höra i det fiia konstitutionella Sverge den ena medborgaren ägde laglig rätt att draga den andra upp på pålen och spöa honom; eller huru en Domare kunde säga till en landtman, som var fälld till nägra Riksdalers böter, och tog fram sedelboken för att betala dem: Nej. min gosse, du hushållar illaz; behåll dina pengar och släpp till din rygg. Grefven hade haft för mycket obehag af dylika förflugna uppgifter, och för mycket besvar, att skrifva tidningsartiklar till deras: rättande, alt icke önska upphafvandet af åtminstone en anledning dertill. : Vid Grefve Cronhielms motion om att Kanslistyrelsens kassa måtte öfverlemnas till Riksgäldskontoret upplyste molionären, i anledning af hvad som urder en liten diskussion derom yt:rades, att denna fråga icke var ett af den förra Riksdagens önskningsmål, utan ett Rikets Ständers beslut, hvilket de tillkännagifvit för Konungen. En annan Grefve Cronhjelms motion om att föreläsningar öfver våra Grundlagar målte hållas vid Rikets Universiteter, föravledde en debatt, hufvudsakligen emellan motionären och Friberre Ludvig Boije. Den sistnämde anmärkte, att inga föreläsningar med säkerhet kunde hållas öfver grundlagar, som vid hvarje Riksdag vore underkastade förändringar, och utt dylika till och med kunde vara vådliga, enär liberaliteten icke sällan urartade till Jacobinism, St Simonism m. m., och en dylik anda äfven kunde yppa sig inom Universiteterna. : Denna sats ansåg Grefve Cronhjelm ganska farlig, emedan den förutsatte, att samhället någon gång skulle bli stationärt, då tvertom dess bestämmeilse var, att ständigt framgå med tiden. Af samma skäl kunde man vilja inställa föreläsningarna öfver vetenskaperna, hvari ständige förändnvingar föregingo, intill dess de hunnit den ståndpunkt, att inga nya upptäckter i dem kunde göras. Det vore likväl af stor vigt, att unga Embetsmän bl-fve bekanta med den lag de besvärja, och denna önskan vore icke Grefvens allena, utan Rikets Stånders egen, vid-förra Riksdagarna yttrade opinion. — Hrr von Hartmansdor ff och Höökenberg talade äfven öfver ämnet, hvarefter motionen slutligen remitterades. Den längsta och I liligaste diskussionen uppkom likväl öfver ett i sig sjelft obetydligt ämne. Hraf Robsahm hade, bland andra motioner, äfven ivlemnat en, som föreslog bysättningens afskaffande och ansvar för omyndig, som utger skuldförbindelser. Som motionen innefattade mer än ett smne, hvilket var konstitutionsvidrigt, förklarade Hr Grefven och Landtmarskalken att den ej kunde upptagas, och motiongrens begäran att få återtaga och fördela den i så många motioner, som den innehöll särskilta ämnen, afslogs likaledet. På framställd proposition besvarades den nemligen: af ståndet med nef, hvari likväl några Js voro inblandade. Hr Csderschöld reserverade sig dock emot: detta beslut, såsom det första af sidan egenskap, hvartill han vid någon Riksdag varit vittne. Ganska många instamde i denna äåsig!t, och Friherre af Nordin, som ej eller delade Hr Landtmorskalkens tanka, begärde votering. Denna undgick man slutligen efter en lång debatt endast derigenom, att Hr af Robsahm återtog sin motion. Man bör för öfrigt ej undra på, att icke alla hörde de ja, som voro blandade med det talvikare nej; ty det hände verkligen att då Friberre Stedingh ett par gånger yttrade sig i ämnet, och dervid, som det tycktes, talade i en tcmmeligen hög ton, många likväl ropade högre! Grefve Cronuhjelm hade under denna diskussion acne särskilta tillfällen att fästa ståndets uppmärksamhet på vyttan af, att unga män lärde känna grundlagarna.