TY nr AR ROD a UR EU UT AR
uppsigt öfver Domars verkställighet,. ägde att ge-
nast med spö eller fängelse nöpsa den som straffet
med flathet verkställde — och den sednare: att bö-
ter ej må utsökas af bonde, när han ej förmår be-
tala dem utan hemmanels: förderf och ödesmål;
hvarföre han bör umgälla sitt brott med kroppen.
Grefven var öfvertygad, alt intetdera af dessa Lag-
stadganden numera iakttogs; men hvarföre qvarstå
de då ännu i sista upplagan af Sverges Lag, tryckt
i Kongl. Tryckeriet år 19332? Detta var en försum-
lighet i redaktionen, som Grefven anmärkte här, för
att slippa anmärka den i ännu vigtigare saker. Ett
obehag till medförde detta qvarstående på papperet.
Det kunde t. ex. gifva ännu någon utländsk resebe-
skrifvare, någon Memoires-fabrikant anledning att
berätta, höra i det fiia konstitutionella Sverge den
ena medborgaren ägde laglig rätt att draga den an-
dra upp på pålen och spöa honom; eller huru en
Domare kunde säga till en landtman, som var fälld
till nägra Riksdalers böter, och tog fram sedelboken
för att betala dem: Nej. min gosse, du hushållar
illaz; behåll dina pengar och släpp till din rygg.
Grefven hade haft för mycket obehag af dylika
förflugna uppgifter, och för mycket besvar, att skrif-
va tidningsartiklar till deras: rättande, alt icke ön-
ska upphafvandet af åtminstone en anledning der-
till. :
Vid Grefve Cronhielms motion om att Kanslisty-
relsens kassa måtte öfverlemnas till Riksgäldskonto-
ret upplyste molionären, i anledning af hvad som
urder en liten diskussion derom yt:rades, att denna
fråga icke var ett af den förra Riksdagens önsk-
ningsmål, utan ett Rikets Ständers beslut, hvilket
de tillkännagifvit för Konungen.
En annan Grefve Cronhjelms motion om att fö-
reläsningar öfver våra Grundlagar målte hållas vid
Rikets Universiteter, föravledde en debatt, hufvud-
sakligen emellan motionären och Friberre Ludvig
Boije. Den sistnämde anmärkte, att inga föreläs-
ningar med säkerhet kunde hållas öfver grundla-
gar, som vid hvarje Riksdag vore underkastade
förändringar, och utt dylika till och med kunde
vara vådliga, enär liberaliteten icke sällan urarta-
de till Jacobinism, St Simonism m. m., och en
dylik anda äfven kunde yppa sig inom Universi-
teterna. :
Denna sats ansåg Grefve Cronhjelm ganska far-
lig, emedan den förutsatte, att samhället någon
gång skulle bli stationärt, då tvertom dess bestäm-
meilse var, att ständigt framgå med tiden. Af sam-
ma skäl kunde man vilja inställa föreläsningarna
öfver vetenskaperna, hvari ständige förändnvingar
föregingo, intill dess de hunnit den ståndpunkt, att
inga nya upptäckter i dem kunde göras. Det vo-
re likväl af stor vigt, att unga Embetsmän bl-f-
ve bekanta med den lag de besvärja, och denna
önskan vore icke Grefvens allena, utan Rikets Stån-
ders egen, vid-förra Riksdagarna yttrade opinion. —
Hrr von Hartmansdor ff och Höökenberg talade äf-
ven öfver ämnet, hvarefter motionen slutligen remit-
terades.
Den längsta och I liligaste diskussionen uppkom lik-
väl öfver ett i sig sjelft obetydligt ämne. Hraf Robsahm
hade, bland andra motioner, äfven ivlemnat en, som
föreslog bysättningens afskaffande och ansvar för o-
myndig, som utger skuldförbindelser. Som motio-
nen innefattade mer än ett smne, hvilket var kon-
stitutionsvidrigt, förklarade Hr Grefven och Landt-
marskalken att den ej kunde upptagas, och motio-
ngrens begäran att få återtaga och fördela den i så
många motioner, som den innehöll särskilta ämnen,
afslogs likaledet. På framställd proposition besva-
rades den nemligen: af ståndet med nef, hvari lik-
väl några Js voro inblandade. Hr Csderschöld re-
serverade sig dock emot: detta beslut, såsom det
första af sidan egenskap, hvartill han vid någon
Riksdag varit vittne. Ganska många instamde i
denna äåsig!t, och Friherre af Nordin, som ej eller
delade Hr Landtmorskalkens tanka, begärde vote-
ring. Denna undgick man slutligen efter en lång
debatt endast derigenom, att Hr af Robsahm åter-
tog sin motion. Man bör för öfrigt ej undra på,
att icke alla hörde de ja, som voro blandade med
det talvikare nej; ty det hände verkligen att då
Friberre Stedingh ett par gånger yttrade sig i äm-
net, och dervid, som det tycktes, talade i en tcm-
meligen hög ton, många likväl ropade högre!
Grefve Cronuhjelm hade under denna diskussion
acne särskilta tillfällen att fästa ståndets uppmärk-
samhet på vyttan af, att unga män lärde känna
grundlagarna.
