TK fv Sin
tegifvare, hvilket Hr Troil, som Officer, måste känna.
Hr v. Troil instämde i Friherrtns yttrande om
skyldigheterna hos Styrelsens organer; men han ha-
de för många föregående bevis på Frih, GCeder-
ströms skarpsinnighet och förstånd, för att tro ho-
nom hafva kunnat på allvar framställa en lag, som
skulle återföra oss till ett tillstånd af !aglöshet.
Emot den sista invänningen anmärkte han den
skilnaden, att han hade emottagit sin lön med
vilkor att taga betalning in natura, men ett
sådant vilkor existerade ej för den som lånt pen-
ningar. Sedan Hr Rosenblad y!tteriigare utvecklat
samma åsigt, och visat hurusom Friherrens förslag
kunde leda derhän, att skuldsedlar på Gotitland t. ex.
skulle komma att betalas i Gottlandsrofvor, som
der utgör en hufvudprodukt, eller af andra i pap-
perslappar, spelmarker m. m. och Hr Riben blifvit
öfvertalad alt återtaga sitt yrkande af votering, re-
mitterades förslaget, beledsagadt med rekommenda:
tionen af ru omnämda anmärkningar, tili Ekono-
mi-utskottet.
Ar OS SARS TY RR EF RS a 2 VN ee
Plenum hos Ridderskapet och Adeln d 4 Mars
Sedan de Kovgl. Propositionerna voro upplästa,
fortsattes motionernas remitterande. Fyra af dem
tillhörde Grefve Lövenhjelm, Gustaf. Den första
var, att Landsfiskalerne måtte erhålla ordentlig lön,
eller ock deras tjenster afskaffas. Motionären till-
lade härvid, alt han ej visste något ondt med någon
sådan, men väl mycket godt om en i Jönköpings
Län, ehuru derjemte mycket olyckligt i anseende till
hans öde, emedan han blifvit suspenderad, för det
han lemnat oförseglad en bränvinspanna, hvilken
användts under den förbjudna tiden. Grefven talade
endåst af intresse för saken och för principen skull.
Dylika tjenstemän hade ingen lön, och måste likväl
lefva; men det återstod att förklara huru det var
möjligt för dem , att undgå att svälta ihjel, när man
icke ens kunde förmoda, att deras bötes-andelar vo-
re nog att föda dem. Värt land framställde ett
vackert, dagligen sig förnyande fenomen i vår landt-
styrelse. Hos oss såg man ej hvad som sågs i an-
dra stater: detta nät af trupper, som omslöt hela
landet, dessa Gensdarmer som funnos öfverallt.
Grefven förklarade härvid hvad en Gensdarm e-
gentligen betydde. Det var en man, åt hvilken man
först och främst utan fara kunde anförtro på en
gång 6 månaders aflöning. Grefven hade haft äran
kommendera ett Svenskt Regemente, ganska käcka
soldater, men åt hvilka det ej skulle varit rådligt,
att på en gång förtro 6 dagars aflöning. Vidare skul-
Je Gensdarmen äga lagkunskap, käckhet, rådighet, den
yttersta tålighet och sinneslugn; han skulle kunna
rida in ibland den mest oroliga folksamling, tåla
alla slags förolämpningar och likväl hvarken draga
sabeln eller pistolen, innan den yttersta fara vore
för handen, antingen för hans lif, eller för det ären-
de hah. hade att utföra. Han belönades ieke för
det blod han utgjöt, utan för det han sparade.
Grefven hemställde till ståndet, om man möjligtvis
bland våremenighet kunde sammanmeta ämnen till,
2,000 sådana Gensdarmer. Hos oss uträttade emel-
lertid landtstyrelsen allt detsamma, endast med nå-
gra illa lönta länsmän och några alldeles olönta fi-
skaler. Dessa s:stnämdas belägenhet önskade Gref-
ven måtte behjertas. — Grefve Carl Mörner och
Friherre L. Boije talade äfven öfver motionen, hvil-
ken remitterades.
Den andra angick löner för Pastorsadjunkter.
Grefven kände en sådan i Småland, som i lön en-
dast hade 20 Rdi och ett par stöflor. Härmed kun-
de hän naturligtvis icke kläda sig anständigt, icke
följa med sin tids upplysning, hvilket likväl for-
drades af honom. Grefven berättade härvid en a-
nekdot. buru han på det mest autentika sätt kän-
de att en prestenka, som befann sig i ganska goda om-
ständigheter, afklagat en särdeles skicklig adjunkt
och begärt en annan, hos hvilken Konsistorium ej
kunde se någon annan egenskap, än: den, att han
åtagit sig att förrätta tjensten för intet. Motionä-
ren ville ej föreslå någon viss penningelön, hvars
utgörande skulle vara högst olika: kännbar för olika:
lottade Pastorer, utan ansåg bäst att Adjunkten fick
en viss andel i pastorslönen.
Grefve Cronhj:lm avsåg det vara af större vigt,
att först fastställa, hvari adjunkternas göromål rät-
teligen borde bestå, på cet att det ej måtte bända
hvåd som stundom lärer inträffat, att adjunkten
hade hela Pastoralvården, under det Pastor endast
hade själavården. En gammal kyrkolag ålade dem
skyldigheten, att sköta kyrkoherdens trädgård och