som voro skyldige, att få betala ined en hop sådana
der småkräk; men för dem som skulle -taga emot
och qvittera dem, blefve det i talarens tanka högst
besvarligt. Han önskade derföre, att Ar Friherrn
måtte låta motionen utan remiss förfalla, och för-
klarade på förhand, att, om ståndet icke instämde
med honom häri, så begärde han votering.
I anledning häraf uppstod en debatt huruvida
remiss kunde vägras. Grefve Cronhjelm förklarade,
att han skulle trott motionen inrefatta en parodi,
om ej Friherrn sjelf hade tillkännagifvit, att han
vore vän af realisationen, och gjort förslaget för
att uppehålla dennas bestånd; men detta ledde Gref-
ven till tankan på det gamla ordspråke!: Gud be-
vare oss för våra vänner; för våra fiender skola vi
nog akta oss. Han ansåg motionen mera farlig, sn man
vid första påseendet trodde, emedan den endast bi-
droge att uppskrämma en hop personer, som icke
kunde göra sig fullkomligt reda för saken. Emellertid
ansåg Grefven den siste värde talaren hafva misstagit
sig om grundlagen, här på eftermiddagsstunden, då
han ville bestrida remiss af motionen, som vore en
obestridlig rättighet.
Hr Riben: Det må vara Grefve Cronhjelm för-
behållet, att tolka grundlagen olika på förmiddagen
och på eftermiddagen. Detta ville icke talaren,
men han kuode icke frånträda sin öfvertygelse, att
en sådan motion som denna, som vore snart sagdt
ett hån emot redan fattade beslut, och innefattade
förslager, helt och hållet opassande för ett civilise-
radt samhälle, borde ogillas. Att vägran af remiss
icke stridde mot grundlagen, sökte han bevisa med
ett exempel från sista Riksdag, då remiss på Gref-
ve v. Fersens motion om knuektekonirakterna blif-
vit vägrad, och ett annat från 1923 äs Riksdag,
då en motion om portofranco-friheten på Gottland
af Hr Rosenschiitz, salig menniskan, blifvit ull och
med uttagen ur protokollet, honom ohördan, ehuru
det väl vore sant, att den ledamoten aldrig ha-
de öppnat sin mun. Förnyad begäran om vote-
ring.
Hr Rosenblad framställde äfven en betänslighet
i förslaget, nemligen i den obestämdheten att ingeu-
tivg fanns utsatt, när det skulle taga sin början. Kun-
de då måhända en gäldenär, som blefve kväfd för
en fordran men ej ville betala: svarar detta är en
följd af realisationen?
Ar Lefren ville nästan tacka Frih. för det han
gagnat realisationen, hvaraf han (Hr Lefrgn) alltid
varit en varm vän, och hvars framgång han derföre
önskade, genom de ytterligheter till hvilka Friher.
gått i sina farhågor.
Friherre Cederström: Grefve Cronhjelm hade
nämt ordspråket att be Gud bevara sig för sina fi-
ender; men Friherren bad den värde talaren att be-
vara sig sjelf för missförstånd. Friherren ansåg
sig såsom medborgare skyldig bevara oss ett till-
fälle till räddning undan de vådor, realisationen
kunde medföra. För öfrigt vore -Friherren inga-
Junda obekant med Bankens ärender, så mycket
mindre, som han. redan för 20 år sedan varit Full-
mäktig i Banken, och då haft tillfälle att taga full-
ständig kännedom af vårt penningeverk: Det är,
yttrade Friherin, icke småsaker, mine Herrar,
att göra en reglering af vårt myntförhållande, som
inom några veckor kan bringa olycka öfver hela
landet.. — På Hr Rosenblads fråga om datum, då
förslaget skulle taga sin början, svarade Friherrn
att det blefve samma datum som utvexlingen be-
gynner. Friherrn trodde för öfrigt, att Sverge
står framom de flesta länder i förmågan att komma
till välstånd, om det blott väl reglerar sin bankrö-
relse; men han trodde äfven, att det då borde va-
ra män i Banken, som fullkomligt första att sköta
den.
Presidenten Friherre Ehrenborg uppsteg här-
efter. Han såg i Friherre Cederström såsom mo-
tionär icke annat än medborgaren; men Friherrn
vore tillika chef för kammarverket. — Friherre
Ebrenborg fruktade, att större delen af allmänhe-
ten skulle från denna senare synpunkt bedömma
förslaget, och det vore detta som föranledde Tala-
ren till den farhågan, att motionen, kommen ifrån
en sådan man, skulle väcka den högsta förundran,
Han kunde derföre icke undgå att förena sig i den
anhållan, att Friherrn ville återtaga sin motion.
Han önskade det för Friberrns egen skull — för Stån-
dets och för allmänhetens.
Ar von Troil ansåg remi:s icke kunna vägras
å en motion, såvida den ej strider emot grundlagen,
nen hemställde, ihuruvida icke i visst — afseen-
de den nu förevarande motionen stridde emot 16