gar vore icke ny: Friherro erinrade hvilken verkan de hade haft i Preussen, der de infördes af Fredrik Il. Nu hade Sverge 70 millioner intecknail skuld. Man hörde väl ifras mot ytterligare skuldsättning, men Friherren hemställde huru man kuude tanka sig möjligheten af en stat, der ingen skuld funnes, Allt komme derföre an derpå att ställa så till, att skulden blefve så litet betungande som möjligt. Härull voro hypoteksföreningarna, rätt använda, ett förträffligt medel genom den successiva afbetalningen. Det vore också icke uu först, som tavkan fallit på dessa medel. Sjelfva Bankens fastighetslån med sina afbetalningar tillhörde hypotekssystemet, ehuru ofullständiga de vero i så måtto, som deras maximum varit likn för alla. Bäst syntes iddgen Friherrn utvecklad i 1823 ärs finansbetänkande, under hvilket namn som t. ex. en Carl De Geer, Wirsen, m. fl. funnos. Uti detta betänkande hade den kolossala tankan blifvit framställd, att öfverflytta 60 millioner intecknuad skuld från enskilta. Det innehöll ungefärligen samma plan som Hr v: Troil-vid denna Riksdag upptagit i sin motion, att genom successiva upplåningar af Riksgälskontoret omflytta de intecknade fordringarna från enskilta till staten. Frih. erinrade huru mängden den tiden hade häpnat för en sådan idd, och an ett den overkställbar; nu tvingades man dertill af jordbrukarnes allmänna förlägenhet. Friherrn utvecklade härefter det nödvändiga förhållande, hvari han ansåg realisationen och aadra7i sammanhang dermrd ordeade kreditanstalter stå till hvarandra, och han förklarade, det han skulle anse det såsom den största olycka för lande!, om de skuldsatte jordbrukarne icke genom den sednare åtgärden sattes i tillfaälle att betala sina räntor. Or Rosenblad anmärkte, att ingen fråga kunde hafva två hvarandra så rakt emotsatta sidor, som denna. Medett stadgadt myntoch skyddande lagar mot missbruken, voro hypoteksinrältningarna förträffliga; utan ett verkligt mynt åter kunde de leda till förstörelse. Såsom bevis på nödvändigheten af vexlingen sårom ett vilkor för deras beståad, citerade talaren att i Preussen ännu aldrig kommit i fråga att betala med annat än klingande mynt, en omständighet som vore alldeles nödvändig. Talaren yttrade härefter sin tanka om de planer som hittills här i landet blifvit uppgjorda till hypoteksföreningar. Uti den Skånska såg Talaren ingen våda, men väl uti den som finnes tillämnad i en annan ort. — — Nyttan af hypoteksföreningar bestod deri, att kunna på en längre tid disponera en större summa penningar med successiv afbetalning; men Talaren fruktade att detta icke för närvarande lät realisera sig, med de misstroenden som man hörde utspridas i afseende på silfvervexlingens bestånd, — Talaren ville tillägga, äf.ven ifrån håll, der man minst borde väntat sig dem. Under sådana förhållanden ansåg Talaren, lika med hvad Hr v. Troil föreslagit, bäst att låta statens kredit till en början träda emellan. Han förnyade härefter yttrandet af sin farhåga, att ändamålet kunde vinnas, om ej realisationen går igenom, och anhöll på sådan grund, att Utskottet måtte uppskjuta motionens handläggning, tills .beslut i det andra ärendet blifvit fattadt. Vid remiss af Frih. Palimstjernas motion angående ett anslag till Professor Ling för utgifvande af en handbok i gymnastiken, anhöll motionären om ordet och upplyste att. han 1 motionen begärt för litet. Tryck och papper kunde väl betäckas genom subskription, men plancherna till arbetet måste innehålla minst ettusen figurer (munterhet.) Efter en uppgjord beräkning såulle härtill åtgå en kostnad af 4000 Rdr, hvarom Frih. nu anhöll, då man engång efter Hr Lings död förgäfves skulle önska sig ett sådant a; bete. Presidenten Frih. Cederströms motion angående medel att förebygga befarade vådor af realisat:onen. Friherrn, som ansåg realisationen omöjligen kunna bestå utan att åstadkomma allmän penningbrist i lavdet, bade, till förekommande af stagaation i rörelsen, såsom följd häraf, föreslagit, dels att alla skattskyldige skulle få efter markegångspris betal: sina utskylder in natura med de produkter, hvarpå de hade nitgång, dels också att enskilte skuldenärer kunde tillåtas på samma sätt afbörda sin gäld. Hr RBoseiblad uppsteg först emot detta förslag, som hao ansäg till sin naturicke blott vådligt utan verkligen förskräckligt. Hvarken under de Fransyska pressningarna i Tyskland, eller under den förlägenhet de Förenrta Staterna hade rönt vid den evok då hundradetals nrivatbanker ramlade. hade