gar vore icke ny: Friherro erinrade hvilken verkan
de hade haft i Preussen, der de infördes af Fre-
drik Il. Nu hade Sverge 70 millioner intecknail
skuld. Man hörde väl ifras mot ytterligare skuld-
sättning, men Friherren hemställde huru man kuu-
de tanka sig möjligheten af en stat, der ingen skuld
funnes, Allt komme derföre an derpå att ställa
så till, att skulden blefve så litet betungande som möj-
ligt. Härull voro hypoteksföreningarna, rätt an-
vända, ett förträffligt medel genom den successiva
afbetalningen. Det vore också icke uu först, som
tavkan fallit på dessa medel. Sjelfva Bankens fas-
tighetslån med sina afbetalningar tillhörde hypo-
tekssystemet, ehuru ofullständiga de vero i så måt-
to, som deras maximum varit likn för alla. Bäst
syntes iddgen Friherrn utvecklad i 1823 ärs finans-
betänkande, under hvilket namn som t. ex. en Carl
De Geer, Wirsen, m. fl. funnos. Uti detta betänkande
hade den kolossala tankan blifvit framställd, att öf-
verflytta 60 millioner intecknuad skuld från enskil-
ta. Det innehöll ungefärligen samma plan som Hr
v: Troil-vid denna Riksdag upptagit i sin motion,
att genom successiva upplåningar af Riksgälskon-
toret omflytta de intecknade fordringarna från en-
skilta till staten. Frih. erinrade huru mängden den
tiden hade häpnat för en sådan idd, och an ett den
overkställbar; nu tvingades man dertill af jordbru-
karnes allmänna förlägenhet. Friherrn utvecklade
härefter det nödvändiga förhållande, hvari han an-
såg realisationen och aadra7i sammanhang dermrd
ordeade kreditanstalter stå till hvarandra, och han
förklarade, det han skulle anse det såsom den stör-
sta olycka för lande!, om de skuldsatte jordbrukar-
ne icke genom den sednare åtgärden sattes i till-
faälle att betala sina räntor.
Or Rosenblad anmärkte, att ingen fråga kunde
hafva två hvarandra så rakt emotsatta sidor, som
denna. Medett stadgadt myntoch skyddande lagar
mot missbruken, voro hypoteksinrältningarna för-
träffliga; utan ett verkligt mynt åter kunde de leda till
förstörelse. Såsom bevis på nödvändigheten af vex-
lingen sårom ett vilkor för deras beståad, citera-
de talaren att i Preussen ännu aldrig kommit i
fråga att betala med annat än klingande mynt,
en omständighet som vore alldeles nödvän-
dig. Talaren yttrade härefter sin tanka om
de planer som hittills här i landet blifvit uppgjorda
till hypoteksföreningar. Uti den Skånska såg Tala-
ren ingen våda, men väl uti den som finnes tilläm-
nad i en annan ort. — — Nyttan af hypoteksföre-
ningar bestod deri, att kunna på en längre tid dis-
ponera en större summa penningar med successiv
afbetalning; men Talaren fruktade att detta icke
för närvarande lät realisera sig, med de misstroen-
den som man hörde utspridas i afseende på silfver-
vexlingens bestånd, — Talaren ville tillägga, äf-
.ven ifrån håll, der man minst borde väntat sig dem.
Under sådana förhållanden ansåg Talaren, lika med
hvad Hr v. Troil föreslagit, bäst att låta statens
kredit till en början träda emellan. Han förnyade här-
efter yttrandet af sin farhåga, att ändamålet kunde
vinnas, om ej realisationen går igenom, och anhöll
på sådan grund, att Utskottet måtte uppskjuta mo-
tionens handläggning, tills .beslut i det andra ärendet
blifvit fattadt.
Vid remiss af Frih. Palimstjernas motion angåen-
de ett anslag till Professor Ling för utgifvande af
en handbok i gymnastiken, anhöll motionären om
ordet och upplyste att. han 1 motionen begärt för
litet. Tryck och papper kunde väl betäckas genom
subskription, men plancherna till arbetet måste inne-
hålla minst ettusen figurer (munterhet.) Efter en
uppgjord beräkning såulle härtill åtgå en kostnad af
4000 Rdr, hvarom Frih. nu anhöll, då man engång
efter Hr Lings död förgäfves skulle önska sig ett så-
dant a; bete.
Presidenten Frih. Cederströms motion angående
medel att förebygga befarade vådor af realisat:onen.
Friherrn, som ansåg realisationen omöjligen kunna
bestå utan att åstadkomma allmän penningbrist i
lavdet, bade, till förekommande af stagaation i rö-
relsen, såsom följd häraf, föreslagit, dels att alla
skattskyldige skulle få efter markegångspris betal:
sina utskylder in natura med de produkter, hvarpå
de hade nitgång, dels också att enskilte skuldenärer
kunde tillåtas på samma sätt afbörda sin gäld.
Hr RBoseiblad uppsteg först emot detta förslag,
som hao ansäg till sin naturicke blott vådligt utan
verkligen förskräckligt. Hvarken under de Fran-
syska pressningarna i Tyskland, eller under den
förlägenhet de Förenrta Staterna hade rönt vid den
evok då hundradetals nrivatbanker ramlade. hade