Jönhöping d. 1 Mars. Den 22 sistlidve inkom till Kongl. HofRätten härstädes ett mål af följande avmärkvingsvärda beskaffenhet: Sundahls häradsrätt dömde år 1831 en bonodhustru, för det hon med käpp gifvit en Kronorättare, stadd i utöfningen af tjensten, 2me slag, att böta 67 Rdr 32 sk. Banko, bvilka, i brist af botum, förvandlades till 28 dygns fängelse vid vatten och bröd. Då Länsmannen inställde sig för att afhämta hustrun och befordra henne till det sistnärmde straffets undergående, hade hon nyss framfödt ett barn, hvadan han tills vidare måste mmstalla exekutionenz; men bustruns mor, en kry, 70-årig gumma, som var tillstädes. föreslår Länsmancen att låta henne i dottiens stalle följa med honom för att undergå vattenstraffet. Länsnannen antager förslaget och förpassar gumman till Wenersborgs Kronohäkte, der hon riktigt erhöll den bestämda välfägnaden, efter hvilken hou befann sig rätt väl och återvände hem. Länsmannen, som sedermera ett par år gått och funderat på saken, lärer dock slutligen kommit under fund med att han genom medgifvande afett slikt qui pro quo begåtten dumhet, för hvilken han kunde lida prack, och vänder sig derföre helt nyligen till bondhustrun, med förkunnande att hon pu sjelf måste undergå det henne ådömda straffet. Hustrun, som icke tyckte om denna propos af Länsmannen, vänder sig nu till Hofrätten, med anhållan att blifva frikallad från straffet, på grund deraf att modren redan undergått detsamma, men i händelse af afslag, yrkar hon ansvar å Länsmannen eller Kronorättaren för den 70åriga gummans obehöriga gripande och befordrande till en för hennes ålder lika äfsentyrlig som i afseende på hennes saklöshet oförtjent penitens. Sedan Hofrätten fattat beslut i målet, skola vi för detsamma redogöra. (Jönköpings Tidning). .