sålda. Ett misstag vore dessutom, att de Engelska Ångmachinerna kundesäljas för bättre pris, än de från Motala; de voro tvertom dyrare, men de, som förfärdigades i Skottland, hunde lemnas till ungefär lika pris. Grefve Cronhjelm försvarade i hufvudsaken samma äsigt som Grefse Posse, och -ökte adagalägga icke allenast nyttan af ångfartyg, utan äfven nyttan för en flotta af att äga en cenvtral-verkstad , der dess behofver kunde förfärdigas. Sådant vore visserligen i strid mot den allmänna: principen om statens iuträngande på den enskilta industriens område, och mot. Grefvens egen opinion i alla audra fall; men här talade Englands och Frankiikes exempel för sakev. Den Engelsk ska Whbig-oppositionen trvang år 1817 den då varande Tory-mioitteren att centralisera flottans verkstäder i Plymouth; nyttan deraf visade s Sig snart, emedan arbetena der gjordes både bättre och för bätte pris, än hos enskilta, eller på de spridda verkstäderna, så att den enda ariikeln block Iemnade på detta sätt en besparing af 150,000 Rdr S-enskt Biko. Franska ministören före Juli-revolutionen bade förmitt deputerade kamaren, at gifva anslag till en likadan xersstad för marinens räkning. Efter Julisrevoiutioa ansåg man denne strida mot principen för det allmännas ingående i dylika företag, och prejekterade sålunda dess upphäfvande. Först tillsattes likväl en komils för sakens undersöksing, 1 spetsen för hvilken stod Charles Dupin. Det betänkande denne afgaf hävöfver, utföll emellertid kelt och hållet till verkstadens förmån, der eftekter blifvit förför digrade för 130 procent bättre pris, än hvad de kostat, då de på upphavdlings-ank tioner lefvercrats af enskilta. — Angfartygens nytia var allmänt inedd. Ryska flottan bade sålunda redan 8 dylika, af hvilka 35 voro armerade; Evgelska och Franska Marinen ägde hvardera 20. Det vore nödvändigt för oss, att tänka på anskaifandet af dylika, när en Rysk korps af 12 till 15,000 man, lörmedelst ånglarlyg 2, endast behöfde 3 da.ar föratt ifrån Croustadt gora Stockholm den äran af ett besök. De stora flottorna skulle snart bli allt mer och mer ombarliga, isynnerhet efter uppfinningen af bombkanoner, mede.st hvilka ett enda skott kunde sänka ett linieskepp, som hade 5060 mans besättning, och kostade nära en hal? million. Hos oss, som ägde blott 10 sådana, upptogs 4 S:delar af statsanslaget för flottan till byggande af dylika kolosser, under det att blott -5:del blet öfrig för rodufiottan, och blott 25 eller 30,000 Rdr deraf användes vid Stockholms station. Det vore af vigt, att vi tillägnade vår kust det sjöförsvar, som Vikingarne införde. Anmärkningen, a.t flottan måhända cj skulle väl förvalta Motala verkstad, skulle äfven kunva tillämpas på dess hvarf i Karlskronas; men Grefven visste likval att hushållningen der var god, och Friherre Lagerbjelke hade sjelf stora förtjenster derom; de vid Moala byggda ångfurtyg voro bättre än det Ryska O. S. V. I ämnet talade för öfrigt Friherre L. Boije, som sade, det han ville bespara Ridderskapet och Adeln mycket af den tid de föregående talarne upptagit, emedan han ville förbigå alla de komplimenter de sagt hvarandra. Utan att tillmäta sig den sakkännedom som ledamöterne af yrket, ville han blott bedöma saken efter det sunda förnuftet. Detta sade honom, att, om vår graune lade sig till ett nytt vapen, och vi försummade, att göra detsamma, skulle vi ovilkorligen få stryk. — Hr Riben önskade, att Statsutskotlet ville ifrån Postverket reqvirera handlingarne rörande det vid Motala beställda förtväftliga postångfartyget, hvilka talaren trodde skulle bli ganska upplysande. Hr Rosenblad hade ipgenting emot att dessa handlingar reqvirerades, men önskade, att det mårte ske fullständigt, samt a!t man icke endast ville hålla sig vid Jcfvande personers autoritet, utan äfven ihågkomma sådana döda, hvilkas namn en gång skulle qvarstå i historien. — Motionen remilterades ändtligen, och plenum slöts ki. 34 e. m. —— VV PresteStåndets Plenum den 3 Mars 1834 Hr ErkeBiskopen underrättade Ståudet, att dagen nn