att Kamartkollegli st: ifvelse i detta ämne måtte jemfö-
ras med Kon al. författningen, emedan Hr Biskopen
vid den förra för modade en Mindre noggran o:llan-
radig Hamiltonsk öfversa ttning. — Prosten Ahlqvist
understödde motionen, och anmärkte att de samjor,
som blifvit tväffade emellan församlingen, presten
och de publika ombuden, och, Jillade ul Fonsislos
Tium öfversändes till Kongl. K: TN arkoliesmm, ola
derifrån återremitterades med annsärk UPgar afm iin-
dre värde än postporton. Han önssade derföre Y ;
dylika konventioner måtte divekte få afå Db TK 15 :
Maj:t, utan atituuderkas!as Kammarkollegii kr Hfat-
ring. Motionen unde stöddes af prosten Lytt, Bi-
skop Lundblad och Doktor Sv-delius.
Prosten Stenhammar: a) Om medel tiil förekom
mande af sköriefnaden på landet; b) Om förändring
i honkursiagens stadgande om Arsproklama. itände
borgenärer skulle ej behöfva bevaka sin fordran.
Häruti instämde Doktor Holmström och Prosten Lyth.
Hr Erkebiskoppen erinrade alt med deta pis-
num upphörde motionsrättigheten för enskilia ino-
tioner, samt frågade derföre, om någon hade något
vidare att anföra. Då derpå tölide en allmda tyst-
nad, slutades plenum ål. 8 på aftonen.
Månge hafva anmodat Redaktionen att in extenso
införa HAr Shdceles motion, om andrivng al tider-
sa för den allsanna gudstjeosten, emedan den an-
går ett amne hvar: alla äro iotrvesserade. Den föl-
jer här nedan:
Det är på det störande nissförhållande emellan
Söndagens Gudstjeuster och indelningen at det bor-
gerliga dygnet, jag utbeder mis H.B. o. Adelus upp-
märksamhet. Cidsbestämningen för de förra harle-
der sig från tiver, då verksumbeten var våra fik
tidig med naturens dag. Förhållandet är försndradt.
Solens uppgäng bestawnyes näppeligen under vintersol-
stäntiet början ull dagens arbete; men då midnatten
är aftontimina, kav förhållandet icke vara annor-
lunda. Emellertid kalla tempeiklockarna till guds-
tjenst, innan åhöraren uppfyllt dagens första bestyr,
om de än så udigt aro företlagna. Säkert är, att män-
gen icke vet, om och när ottesång bålles. De fleste
af dem, som vilja lira Söndagen i templet, ber: da
sig derföre ull högmäsxsans bevistande; men de slam-
ravde kyrko- och bävnkdörrarne, hvilket störande bul-
ler illa passar till de heliga förrä: tningarna, gifva
högljudt tillkänna, att ganska många äst för snapp
tid till beredelsen för sin gudstjenst. itos den sjelf-
beroende är det alltid ett fel, att med sin sena an-
komst öka denna oreda, men den tjenande klassen
torde hafva ett icke aldeles ogiltigt hinder deruti, att
den icke hinner fullgöra siva pliaster, hvarföre han of-
ta nödgas uteblifva, men vauligen komma sut och
allägsna sig hastigt. Predikans amen är en nästan
allman uppbrottssignal. Så predikas för brådskan-
de åbörare, böper läsas och psalmer sjungas, uvder
det ut strömmande folkets larmande buller: slutväl-
signelsen bortljuder 1 de tomma hvalven, sedan
kyrkotjenarne ensamme gifvit Gudi ärona i silt tac-
kom och lofvom Herran!? — Aftonsängarve hda
mest af all gudstjenst genom bibehållandet af den
gamla ordningen. Kl. 2 är middagstimma. Kyr-
kornas bänkar äro derföre tomma, medan borden
äro fullsatta, Likväl är jag fullkomhgt öfvertygad,
att mången husfader skulle gerna, med maka och
barn, äfven om han bevistat högmässan, deltaga uti
denna korta men vackra anvdaktsstund. Ändamålet
med flere gudstjenster samma dag har af ålder va-
rit, att de alla skulle beqvämligen kunna begagnas
af den, som det önskade. Men detta var i mer än
ett afseende andra tider och andra seder. Att här-
uti återgå till de goda framfarna dagarnes fromma
bruk, tror jag vara mångas inner liga önskan. Sä-
berligen skalle då många de obotfärdigas förhinder
undanrödjas, och mången polisförfattning icke behöf-
va tillämpas. Enligt nu gallande kyrkoordning är
endast högmässan tillgänglig för hvar och en, som icke
särskilt för Söndagen vill ändra sitt husliga lif. Men
bvarken är det möjligt, att en bushg förenings alla
medlemmar kunna på samma tid aflägsva sig, ej
heller skulle de folkrikare församlingarne på en
gång rymmas i sin kyrka. Vi behöfva derföre fle-
ra gudstjenster, och jag hyser den glada förbopp-
ning, att, om kyrko-ordningen i afseende på guds-
tjensttiden lämpades närmare intill det nu antagna
letnadssättet, skulle aldrig någon gudstjenst fåtangt
besökas, hvilket nu inträffar, ej sällan till den obe-
tedliohat att anm lLlurla far nårra fncendae hucer 2