—— vandial si! Uuld nastan osyniiga d:minuliver, Maätte alläggas, och i deras state: bäras, ungefär der kragen nu fästes, elt kors af sillver. Denna motion föranledde en liflig diskussion, hvilken troligen blifvit ganska långvariz, om den ej genom Hr Erkebis:köpens och talemannens allvarliga admonition ull Swånodet blifvit afbruten — Doktor Hvasser talade emot mollonen och förundrade sis, att nyhetsbegäret i fråga om uniformvädsendet kunde finna Ingång i det bögvördiga presteståndet. Han ville ej att man aflade detta ä!driga tecken, hvaremot Prosten Odman anmärkte, att de små kragarne ej voro någon anligvitet utan en nyhet; alt kragen saknade all betydelse, då deremot korset hade den heligaste och största; att man alltid satt sig emot al lägsandet af gamla betydelselösa vanor. Då peruker afiades, trodde man äfven, att ståndet skulle deri I genom förlora dess vördnadsl bj daude anseende, och ned hopen; det slutligen eadast presten utan peruk förblandas egentbga missnöjet gvarstod likväl hos perukmakarne. Likaså skulle nu ej något egemligt missnöje förspörjas annat än bos prestkragarnes söemerskor och tvätt erskor. Det Svenska presterskapet vore det enda i hela den proiestanfiska kvistenketen, som uHuyttjade en dylik prydnad. I Norge och flere andra länder bäras dylika kragar af klocsare. (Detta vederlades dock af Hr Erkebiskoppen som sjef varil i Norge och rett att så ej der jörhölle sis). Han trodde således att presterskapet ej skulie förlora något i sut anseende genom ar :äggandet af detta tecken. Prosten Ohrnberg föreslog att Ståndet skulle, i likhet med Biskopparne, bära korset i en kedja, dock ej i guldkedja. Prosten MNordin trodde, att, då betydelselösa tecken borde afläggas, borde man äfven aflägga kappan. Han för sin del ville dock så länge behalla både kappa och krage, till dess de af hans förmän honom fråntoges. Som silfverkorsset, yttrade han, vore min egendom, så kunde ingen förhindra mig alt förgylla det, och sålunda blefve vi Biskoppar allesamman. Nu följde Br Talmannens admonilion, hvilken föreslog Hösgvördise Ståndet alt låta frågan röravde Prestedrägt!en förfalla. Härvid hördes nästan lika många och lika starka Nej och Ja, hvarpå frågan, till unfivikande af tidsödande votering, remitterades till: Ståndets egna utskott. Prosten Rosen: om förändringar 1 författningarne rörande fattigvården. Motionen understöddes at Kyrkoh. Bergvall. Prosten Hylander: a) om afskaffande af rätigheten att utom förslag söka regala pastorat Öfver hela rikel. (bordlades) — b) Om Bohusländska fiskeriernes upphjelpande gevom räntefritt lån. (Statsutskottet). Professor Azardh uppläste ett anförande om Hytheksföreningar, som remitterades till Bankoutskottet. Efteymiddagen Följande motioner väcktes: Doktor Engeström: Om belöningar för dem som ej för ladugåreen nyttja drankutlfordring, m. m. Kyrkoherden Bergvull: Om förändringar i grunderve för handelsdiskontens lånerörelse. Motionären yrkade räntans nedsättande till 5 procent, kreditens utstrackande till 9 eller 6 månader; att ej mer än en säker mans borgen skulle fordras, m. ta. Doktor Hausselroth: Om förändriog af tjenstehjons flyttningstid. Motionären ansåg midsommarstiden dertill tjenhgast. 3 Prosten Mitiag: Om upphäfvande af förordningen om liks utbärande ur hus, hvilken nume:sa allårig efterlefves. Doktor Pettersson: a) On inställande af rättegång emot dem, som blifvit lidande och lagförde genom en tjenstemans förseelse vid Malmö D skont. — b) Om anslag till Ortopediska institutet (statsutskottet). Professor Vestman: Att Adjunkter och Docenter vid akademierne må wvid sökandet af tjenster utom akademien få beräkna sin akademiska tjenstgöring. Lektor Laurenius: Om presters befrielse från de göromål, som äro beterogena för deras presterliga embete. Haruti förenade sig många af ståndets ledamöter. (på bordet.) Piosten Hallström: Om folkskolors bildande. Endast upplysningen kunde bämma fylleriet och sedeslösbeten. Forden för skolornas bildande vore att hämta från bränvinsskatten. Motionen uvderstöddes af Doktor Elfström och Biskop Faxe, samt begärdes af Biskop Vingård på bordet. Doktor (Svedelimus: Att Orgunister i församlingarne haorde tillsättas Då samtina sätt Som ilockare.