ANSCldACiHlIYLSI Edsa Hella, di 2 OCinB, UDBUCK nuvarande förhållanden, Kronprinsen, såsom stamfäder för den nya dynvasti de stiftar, hvilken är med Sveriges framtida öden på det närmaste förenad. Ingenting förhindrar, utan, tvertom, allting bjuder, att de sätta sig i beröring med representanterne, för att erfara de önskningar eller betänkligheter, som desse kurna hysa, och å andra sidan upplysa dem om Konungens abigter. Riksdagsmännen måtte väl icke uteslutande vara hemfallne under de Jurnalsters och avdra opinionsledares inflytelse, hvilka eupphör ligt ligga på klubbarne, för att förvilla deras begrepp, och viiseföra deras handlingar. Med Ecnunges och medlemmarne af hans hus, har det i alla tider ansetts bär i landet såsom hedersamt, bide för representanter och andra, att samtala och örverlägga — Det är icke på denna vig, som ubehöriga inflytelser utöfvas, — — etc. etc. I det närmaste samma omdöme fortfar hon, förtjenar det kbilander, bviliket ligger uti det af tidoingarne becagnade ironiska sätt, alt hänvisa pi semmanträden, eiler såkallace koovklaver, hyartill skola bafva blifvit kallade bos den ene eller andre höge Embetsmannen, hvaribland en af Konungens ansvarige rädgifvare blifvit uttryckliven nåmd. Meningen med detta klander skall i ri ; H t . sä a hal i naturligtvis vara den, a!t sammanträdena hatt tll ändamål, tt öfvertala någon eiler nägra af de kaillade, att ändra äsicter eler öfvertyg got för i Detta sätt att ve iser, ull näärende. stringen maktpåliggande fuksdas rka, finna vi deremo: vara fullmåhända ickr no2 ofta, eller vid sina rätta tillfälJen användes. Het vore utan tvifvel att å besge sidor göra orältvisa, om man antog att antingen de kallande öre utrustade med en så öfveruwnensalig förmåga, att de kuona förvandla svart till hvitt, och re-onera bela sanningen öfverända, så att hvarje Riksdagsmans konrseqvens är ohbjelpligen förlorad, om han kommer med dem i ett enda ögonbiicks beröring, eller och de kallade så råa, okunniga, svaga, fega, eller tafatta, alt de icke kunna votera annorlunda, än efter utanlexor och instruktioner, och derföre äro redlösa, så svart de släppas på egen hand, och förbluffas af blorta glansen ifrån stjernan pi en Stalministers uniformsrock. I alla andra länder anser man sådana konferenser för völvändiga, nyttiga och hörande till det representativa statsskickets formalism. Man kollationerar dervid menivgar och ömsesidiga anspråk, ger och får sådana upplysningar, som endast enskilt kanua meddelas, utbyter ömsesidiga eftergifter, och kommer måäbanda på det sattet till en öfverenskomm else, en fredlig utgång, hvarmed alla blifva nöjda, men som tby förutan icke kunnat genom disputer i sjelfva Kamrarne vinnas. Vi beklaga hvar och en, som är nog känslolös, att icke efter genomläsvingen af detta sköna stycke bafva ögonen fyllda af tårar, eller ännu hysa någia dystra tvifvelsmål. Hvad behöfvas väl öfverläggningar i stånd, remisser till utskott och alla dessa tråkiga förhandlingar, hvarvid opinionerna slitas och nötas emot hvarandra, så att de stackars riksdagsmännen kunna blifva alldeles utnötta? Dessa bel:öfva ju endast något oftare än hittills och vid sina rätta tillfällen, uti konklaverna hos en statsminister, kollationera meningar och anspråk, för att få sina betänkligheter lyckligt undanröjda, eller, ännu bättre, flitigt begagna sig af den nåden att få samtala med konungen och medlemmarpe af hans hus och upplysas om konungens afsigter, för att komma till ett lyckligt resultat. Och ändock finnas personer nog hårdnackade att tro, att det!a icke är alldeles tillräckligt. Alla känna ju, mena de, förut att konungens afsigter måste vara goda, och härom behöfver man således icke upplysas; men det äv derföre icke sagdt, att de medel, konungen Önskar till dessa afsigters ernående, äro för landet de helsosammaste; ty äfven han är en dödlig menvniska och kan således misstaga sig eller blifva missledd. För denna omständighet ar det visserligen i ett fall nyttigt, att han kommer i beröring med folkets representanter, hvilka battre än någon anvan kunna lemna honom upplysning om verkliga ställningen i landet, om opinionen i alseende på vårt nuvarande representationssätt m. m. dylikt. Deremot tjena sådana enskilta konklaver och sammanträden, hvilka Minerva finner icke kunpa nog ofta äga rum, till alldeles ingenting i de fall, då konungen redan aflåtit och ett utskott behandlat en riksdagsfråga, sådan som 72 S. Regeringsformen.