ANSCldACiHlIYLSI Edsa Hella, di 2 OCinB, UDBUCK
nuvarande förhållanden, Kronprinsen, såsom stamfä-
der för den nya dynvasti de stiftar, hvilken är med
Sveriges framtida öden på det närmaste förenad.
Ingenting förhindrar, utan, tvertom, allting bjuder,
att de sätta sig i beröring med representanterne, för
att erfara de önskningar eller betänkligheter, som
desse kurna hysa, och å andra sidan upplysa dem
om Konungens abigter. Riksdagsmännen måtte väl
icke uteslutande vara hemfallne under de Jurnal-
sters och avdra opinionsledares inflytelse, hvilka
eupphör ligt ligga på klubbarne, för att förvilla de-
ras begrepp, och viiseföra deras handlingar. Med
Ecnunges och medlemmarne af hans hus, har det
i alla tider ansetts bär i landet såsom hedersamt,
bide för representanter och andra, att samtala och
örverlägga — Det är icke på denna vig, som ubehö-
riga inflytelser utöfvas, — — etc. etc.
I det närmaste samma omdöme fortfar hon,
förtjenar det kbilander, bviliket ligger uti det af
tidoingarne becagnade ironiska sätt, alt hänvisa pi
semmanträden, eiler såkallace koovklaver, hyartill
skola bafva blifvit kallade bos den
ene eller andre höge Embetsmannen, hvaribland en
af Konungens ansvarige rädgifvare blifvit uttryck-
liven nåmd. Meningen med detta klander skall
i ri ; H t - . sä a hal i
naturligtvis vara den, a!t sammanträdena hatt tll
ändamål, tt öfvertala någon eiler nägra af de kail-
lade, att ändra äsicter eler öfvertyg
got för i
Detta sätt att ve
iser, ull nä-
ärende.
stringen maktpåliggande fuksdas
rka, finna vi deremo: vara full-
måhända ickr no2 ofta, eller vid sina rätta tillfäl-
Jen användes. Het vore utan tvifvel att å besge
sidor göra orältvisa, om man antog att antingen
de kallande öre utrustade med en så öfveruwnensa-
lig förmåga, att de kuona förvandla svart till hvitt,
och re-onera bela sanningen öfverända, så att hvarje
Riksdagsmans konrseqvens är ohbjelpligen förlorad,
om han kommer med dem i ett enda ögonbiicks
beröring, eller och de kallade så råa, okunniga,
svaga, fega, eller tafatta, alt de icke kunna votera
annorlunda, än efter utanlexor och instruktioner,
och derföre äro redlösa, så svart de släppas på egen
hand, och förbluffas af blorta glansen ifrån stjernan
pi en Stalministers uniformsrock. I alla andra
länder anser man sådana konferenser för völvändiga,
nyttiga och hörande till det representativa stats-
skickets formalism. Man kollationerar dervid me-
nivgar och ömsesidiga anspråk, ger och får sådana
upplysningar, som endast enskilt kanua meddelas,
utbyter ömsesidiga eftergifter, och kommer måä-
banda på det sattet till en öfverenskomm else, en
fredlig utgång, hvarmed alla blifva nöjda, men som
tby förutan icke kunnat genom disputer i sjelfva
Kamrarne vinnas.
Vi beklaga hvar och en, som är nog känslolös,
att icke efter genomläsvingen af detta sköna stycke
bafva ögonen fyllda af tårar, eller ännu hysa nå-
gia dystra tvifvelsmål. Hvad behöfvas väl öfver-
läggningar i stånd, remisser till utskott och alla
dessa tråkiga förhandlingar, hvarvid opinionerna
slitas och nötas emot hvarandra, så att de stackars
riksdagsmännen kunna blifva alldeles utnötta? Dessa
bel:öfva ju endast något oftare än hittills och
vid sina rätta tillfällen, uti konklaverna hos en
statsminister, kollationera meningar och anspråk,
för att få sina betänkligheter lyckligt undanröj-
da, eller, ännu bättre, flitigt begagna sig af den nå-
den att få samtala med konungen och medlemmar-
pe af hans hus och upplysas om konungens afsig-
ter, för att komma till ett lyckligt resultat. Och
ändock finnas personer nog hårdnackade att tro,
att det!a icke är alldeles tillräckligt. Alla känna
ju, mena de, förut att konungens afsigter måste va-
ra goda, och härom behöfver man således icke upp-
lysas; men det äv derföre icke sagdt, att de medel,
konungen Önskar till dessa afsigters ernående, äro
för landet de helsosammaste; ty äfven han är en
dödlig menvniska och kan således misstaga sig eller
blifva missledd. För denna omständighet ar det
visserligen i ett fall nyttigt, att han kommer i be-
röring med folkets representanter, hvilka battre än
någon anvan kunna lemna honom upplysning om
verkliga ställningen i landet, om opinionen i alse-
ende på vårt nuvarande representationssätt m. m.
dylikt. Deremot tjena sådana enskilta konklaver
och sammanträden, hvilka Minerva finner icke kun-
pa nog ofta äga rum, till alldeles ingenting i de fall,
då konungen redan aflåtit och ett utskott behandlat
en riksdagsfråga, sådan som 72 S. Regeringsformen.