sonstjenstgöring i städer, och under tiden aflidit, mätte betunga städernas fattigförsörjningsanstalter. 3:0 om upphafvande af de smärtfulla swaffen spö och ris, såsom ändamåälsiösa; — att, intill dess såcant kunde ske, böter måtte förvandlas till fängelse vid vatten och bröd, vid alla andva fall, än der spöstraif utiryckligen i lagen var bestämdt; samt om aiskaflande af rådbräkning, och, med ett ord, all qvalilikation af dödsstraff. 4:o om ändring i de åtskolliga lagrum, i följd af hvilka rättegångar förlängass hvarjemte motionären föreslog å!skilliga åtgärder, för vinnande af skyndsamhet vid rällegångars afgörande. Ar Trolin: om jemknirg i städernas Bålsmanshåll. Fr Holm: 1:0 om upphäfvande af åtskilliga privilegierade Domstolar. 2:0 om upphäfvande af stadsandet om skriftliga berättelsers afsifvande vid RådhusRätt. Är Sjörk talade om det sardeles betungande af inqvarteringsskyldigheten, för Stockholms stad; 1522 hade inqvarteringsbeloppet uppgått till 42,000 Rdr, 1923 till 6o,oo00 Rär, och 1834 vore det upptaget ända till 91.000 Rurz; Stadens tillskott till Inqvarterings-kassan utgjorde för i år 17,000 Rdr. Statens kostnader för avskaffandet af kasero-byggnader hade ej förskaffet Staden någon fördel eller lindring, Ptom inqvartering för Garnisons-Regemevterne och flere sarskilte korpser, ålåg detjemväl Staden, som en lemning från gammalt, att besörja inqvartering för Kongl. Maj:ts Hof-Stat; uti Inqvarterings-stadgan voro deruti upptagne några och 60 fuvktionärer, hvaribiand dock en del, som t. ex. barberare, pagernes praeceptor, m. fl. blifvit utbytte mot redbarare funktionärer, såsom silfvertvätterskor, ete. Derförutan vore Staden betungad med mycken annan irqvartering. Talaren hade anfört detta, för att visa, att en jemkning vore påkallad af behofvet — begärde att saken grundlagsenligt måtte komma att afgöras, och att emedlertid 1766 års Inqvarteriogs-förordning måtte hållas i helgd ivtilldess den lagligen blifvit upphäfd. Hr Borg: 1:0 om medels anstlående till anläggning af en bamn vid Cimbritshamn. 2:0 om anslag till byggnader för Akademien i Lund, till lika belopp som blifvit beviljadt Läroverket i Upsala för dylikt ändamål. Ar Halling: 1:0 angide den examen, som för skeppare blifvit anvbefalld, och 2:0 om ändring uti nu gällande Stadganden ang:de Konsulad-afgiften. Uti Bondeståndet förekommo endast nya motioner, hvilka vi få tilliälle framedcles i ett sammanhang upptaga. ——— —— — — — — — — — v Anders Danielsons förut omnämda anförande vid remiss af: den Kungl. propositionen angående arimerns pensionskassa, Vid den Kougl. propositionen, angående ytterligare statsanslag för armeens pensionskassa, dispositionen af ackordsregleringsanslaget och belåningsrätt å ackordsfondens oblisationer, anser jag mig böra göra följande anmärkningar, lem jag anhåller, att höglotlige statsutskottet måtte afse ciler i dess betänkande till RiksStänden söka vederlägga. 1:0 Det ytterligare statsunslaget grundas på ett afarmåens såkallade Fullmäktige fittadt beslut, dels om förhöjd pensions-stat i allmänhet, dels om tillökning i blesserade militärers pensioner, hvilket beslut härtlutit dels från behotvet af ett ytterligare statsbidrag, för att inom en kortare tid, in eljest möjligt vore, uppnå det åsyftade ändamålet af penstonernas bringäande till lika belopp med lönerna, hvilket anses innefatta den säkraste garanti för armtens tjenstbarhet; dels derifrån, att kassans tillgångar icke medgifva vidare anslag till pensioner för blesserade. Kongl. Maj:t har i nåder öfverlemnat dessa frågor till Riksens Ständers behjertande, och inskränkt den senare frågan till beredande at nödiga medel åt sädane militärers pensionerande, söm hädanefter varda i krig särade, antingen genom uppförande af ett ärligt anslag på allmänna indragnings-staten, hvilket skulle öfverlåtas åt armecns pensionskassas Dircktion, eller ock genom ökning af det nuvarande anslaget a samma stat till IKongl. Maj:ts nådiga disposition: Armeens pensionskassa är en alldeles: enskilt inrättning, som 1 andan af våra grundlagar icke kan bämta stöd för nagon rättighet till hjel af. de skattdragande. Det är natronens pligt, att belöna de uppoffringar som göras åt fosterlandet. Det är deremöt :regeringetis pligt att afböja och nationens rättighet att afslä de oskäliga anspråk, som kunna göras på de skattdragandes:: uppoffringar åt de individer celler klasser, som draga fördel af den löntagande ställning i samhället, de sjelfyc sökt, eller antagit och njutit. Bifallet till den grundsats; att armeens tjenstbarhöt skulle garanteras af-hikalhöga pensioner; sotå lötrer; vore atti ett fritt land orgahisera Janrischarer; eller att-medgifva: organisationen utaf en kast, som för det decen gång, under freden, behagat blifva krigare, gjort sig förtjente, att, äfven