STCCKHOLM
en 24 Februari.
Vi lefva uti en vändpunkt af historien, då ti-
dens orm byter om skinn och framgår i föryng-
rad gestalt. Sanningen af detta skaldens vrofeti-
ska vttrande börjar alltmer och mer inses isynner-
het af dem, som med uppmärksamhet följa tidens
händelser. Vi finna snart att vi lefve uti en ny
verld, der belt andra krafter, belt andra ideer gö-
ra sig gällande, än den gamla tidens, hvilka nu
mera j äga annat vilkor för sitt bestånd, är ål-
dreus vördnadsbjudande auktoritet. Den gamla ti-
dens karvakter var barbari och krig, vår tids der-
emot är civilisation och arbete. Civilisationen och
arbetet hafva helt andra behof än barbariet och
kriget. De senare fordra herrskare, legitima genom
de beväpnade skaror som erkänna deras arfsvätt,
fle förra fordra administratorer och ledande Che-
fer, legitima genom deras öfverlägsna förmåga, de-
ras bögre upplysning, deras varmare patriot sm.
Det är dessa nya Throopretendenter, ständigt hatan-
de de gamla thronerna, det är dessa upplysta mas-
sor, högt påkallande samhällets organisation för ar-
betet och fortskridandet, hvilka åstadkomma den
krivs uv hvilken Europa för det närvarande befin-
ner sig, och som ej skola afstå från sina fordrin-
gar förr än de fått dem uppfyllde. Denna nya
organisation skall nödvänd: igt alstra en ny politik
staterna emellan, stödjande sig på helt andra prin-
ciper, än den våra diplomater antagit för sin
invecklade statskonst.
Er utveckling af denna nya politik bar nyligen
blifvit i Fransyska Kamarenr framståalld af Depu-
teraden Lamartine, i ett tal rörande orientens an-
gelägenheter. Icke blott den upphöjda och ovanliga
synpnnkt , hvarifrån han behandlat sitt ämne, utan
äfven det svillvika uti iddernas utveckling, har gif-
vit oss anledning att meddela en öfversättning af
detta tal in extenso, hvilken Läsaren finner införd
1 början af bladet, och hvilken vi tilltro oss kunna
förutsäga alt ingen skall genromläsa utan tillfreds-
ställelse, i