-—
Sverges utmärkta härmningsbegär , dock ej trodde
att dutta förslag skulle finna någon motsvarighet i
folkets önskningar. . .
Hirefer heroställde Hr Hessle, hiru vide ej Stån-
dets enskilta Utskott, sedan nu flere ärenu en blifvit
öfverlemnade åt dess handläggninz, borde träda i
verksamhet; men, uppå framställning af Hr Hos
och Leffler beslöts, att motionstidens slut derför
innan skulle afbidas.
Vid föredvagning af StatsUtskottets Betänkande,
ang. väckt fråga om förminskning i Riksdagskost-
naderne, hvilket förut till sitt innehåll i denna tid-
ning är upptaget, uppstod en liflig diskussion, som
räckte ända till kl. 11.
Hr Ekstrand sade sig nitalska för hushållning med
Statens medel, och var derföre obligerad de leda-
möter af Utskottet, som emot dess ifrågavarande
Betänkande afgifvit reservation. För sin det ansåg
han Uiskottets förstag innefatta en balfmesyr; en
ersättning af ett å två hundrade Rdr i månaden,
till hvarje af Ståndens Talmän, hade varit nog, enär
e)j någon vinst af uppdraget borde få påräknas. —
Hr Holm kunde ej gilla Betänkandet , men ansåg
obilligt och till och med för framtiden vådligt, att
Talmännen ej tilladss någon ersättning, som Hrr Pe-
tre och Wera yrkat; han föreslog 300 Rdr i
månaden för hvarje af de 4 Talmännen, mellan
hvilka j någon skilnad borde göras. — Hv Helle-
day åberopade hvad han förut yttrat, angående o-
lämpligheten att tillerkänna Talmännen någon er-
sättning; hvaremot han ansåg den lägre Kansli-be-
tjeningen böra tilligges högre aflöning, med förbe-
håll, att i sådant fall ej mera än en befattning inom
Ståndens eller Utskottens Kanslier fick af samma
yerson innehafvas. — Hr IVijkman förenade sig
med Hr Ekstrand, och begärde återremiss. — Hr
Eckermån yrkade bifall. — Her Lefflter och Ry-
din åerremiss. Ar Bådath anså2 saken böra skilo
jas från person. Blott principen borde betraktas,
och det ej erdast för närvarande utan jemväl för
framliden. Talaven föreslog , lika med Ar Holm,
alt en viss ersättning af 300 Rdr i månaden för
hvarje af Talmännen skulle fastställas; i öfrigt gil-
lade han Betänkandet. Hr IVern förenade sig med
Hr Båatb deruti, att saken borde betraktas som
principfråga, men kunde ej derföre finna något skäl
att förena sig med Utskottet om tillerkännande af
arfvode åt Talmännen; deremat gillade han Utskat-
tets mening iöfrige delar af betänkandet. — Hr Hel-
singtus: Om Talmännen vore redan så mycket ta-
lad, att han ej behötde tala derom; deremot hade
han fäs at sig vid den del af betänkandet som an-
gick KansliBetjeningens aflöning, och att han ansåg
det arfvode som blifvit bestämdt för BankoUtsko!-
tets betjening vara för lågt, med betraktande af det
svåra och bekymmerfulla arbete, som vid denna
Riksdag Utskottet åiåg, hvarföre han föreslog så väl
detta Utskott lika arfvode som StatsUlskottet, Be-
tänkandet återremitterades.
ODEN AD ONA TE TEA ENS KAT AE UTE ER 4 RASA RN
DRA ANNA Ead SR SNART RAR AR RAN