ren Beschin, en, politisk och krigisk gubbe, som
blifvit skonaå både af Turkar och Greker, som
kan på en vink uppstätla 50,000 krigare, för hvilken
än Aleppo, än Damaskus, Jerusalem och kustländerne
darra, och som trygg återvänder till sitt palats i Ple-
den eller Dachit el Kamar, hjertat af hans herrskare-
område, en på 100 timmars väg rundt omkring otill-
gänglig fästning. Han lyder under Turkarne en-
dast som medeltidens vasaller lydde under deras
suveräner. Damaskus höjer sig, stort och isole-
radt, midt i öknen, Dess befolkning är Turkisk,
men det innesluter 100,000 kristna Armenier och
flere Judar. Det öfriga landet är snarare ett byte
än en besittning för Arabiska stammar, oafhängiga
familjer bland den stora Muselmanniska befolknin-
gen, hvilka än af rofgirighet, än af nyck öfveraå
från en herre till en annan. Jerusalem höjer sig
på eransen af Syrien emellan Petreiska Arabien
och Egyptiska öknarne, såsom en neutral, utblot-
tad, vanmäktig, helig stad, en gemensam medel-
punkt för alla kristna trosbekännelser, äfvensom
för Muselmannerne, hvilka uppbygt Osmans Mo-
sk på grundvalarne af Salomos tempel. Här fö-
regår i detta ögonblick ett at de undransvärdaste
uppträden af Orientens drama. Vi känna Mehe-
med Alis uppresning och hans son Ibrahims kri-
giska rykte; båda äro stora män, fadren genom sin
volitik, sonen genom sitt svärd. Jag var ögonvitt-
ne till den senares triumfer; jag såg hovom besti-
ga murarne vid St. Jean dAcie, hvilka sjelfva Na-
poleon icke kunde nalkas; jag såg horom såsom
eröfrare genomtåga Syrien, intaga Damaskus och
Aleppo, tvenne gånger med kraft och djerfhet för-
skingra de tvenne Sultanens sista harar, taga Stor-
visiren till fånga, och — endast en enda dagsresa
skild från Konstantinopel — göra balt vid emotta-
gandet af ett bref från en Europeisk Ambassadör.
Han kunde utan hinder hafva inryckt i hufvud-
staden, besegrat den, och, i trots af stridigheten
uti lagar och seder, der hafva grundat en ny dy-
nasti. Hela Orieoten bäfvade för honom, likasom
för Alexander den store; men ett ord från Occ-
denten höll honom tillbaka, och han lemnade öf-
vermaktens och ärans värf ofullkomnadt. Detta
enda drag M. HH. visar er civilisationens herravälde
öfver barbariet; äfven det segrande barbariet har
medvetande af sin svaghet. Deraf visar sig hvad
Europa kan göra, om hön har medvetande af och
; känsla för sin mission! Ibrahim, M. H., civiliserar
icke; han eröfrar; han vinner segrar; han under-
kastar, genom silt geni och sin djerfhet, darrande
folkslag, för hvilka deras undertryckares namn är
af löga värde. Han sysselsätter sig endast med si-
na soldater; endast för sin armed har han en ad-
ministration: allt blifver i Egypten och Syrien uli
samma barbariska skick, som före hans eröfring
deraf; ban är en meteor, som glänser och försvin-
ner, härjar och ej uppbygger, och som vid sin död
endast lemnar efter sig en metcors döfvande bul-
ler. Hans eröfringar förklara Alexander den 6to-
res, uti länder, hvarest det hvarken finnes nationa
litet, eller egendom, eller fädernesland; eröfraren
finner endast slafvar, och segraren blir alltid med
jubel emottagen. J sen af denna korta skiidring,
M. H., att det COttomånniska riket icke är något
rike, utan en oformlig sammanfogning af flere men-
nisko-raser utan samband, utan likformighet i språk,
lagar, religion, seder, utan enhet och fasthet hos
makten. -J sen, att det tir den mest omfattande
konstituerade monarki, hvaraf de politiska fenomes
pen någonsin erbjudit ett exempel; J sen, att den
lifsanda, som uppehöll det, den religiösa fanagis-
men, slocknat; J sen, att desg jemrmmerliga och blin-
da administratioa förtart till och med sjelfva seg-
rarnes stam, och att Turkiet af brist på Turkar
måste. gå under. I medölpankten af denna oer-
hörda anarki höjer sig Islams hufvudstad, med den
ena foten på Europa, med den andra på Asien.
Sultan Mahmud, en furste , uppväxt i olyckan, som
känter rikets förfall. och, ej kan förkindra det,
synes ändtligen förtviflad på sin tron och öfver sitt
folk, och begär af Ryssland, som han förgäfves sökt
bekämpa, att få behålla den lilla qvwarlefvan af
sin regering, skenet af kraft och sälde. Ryssland,
M. H., bar hindrat deera troops knöllstörtande, och
en definitiv delning af denna skugga af su veräni-
tet. Några dagars fördröjtnde af hjelp — och Sul-
tan bade ej funnits mer, Konstantinopel skalle baf-
va sett Arabene intränga. Drager Ryssland sin
egeonyttiga men beskyddande hand tillbaka, så
skall riket i samma ögonbliek störta tillsammans.
Oeh under detta en Khendes förredrande skvdd