— VV En åskådare af sista Thorsdagens och Fredagens spektakler, som icke alldeles delar de åsigter Red. framställt om den då uppförda trågedien, har begärt rum för nedanstående artikel, hvilket Red. så mycket hellre villfar, som Ins., nog med en häftigt lågande kärlek till det utomordentliga, förenar en sann och originell uppfattning af många utaf de karakteristiska dragen hos såväl författaren som aktören. Uppsatsen lyder som följer: Herr Almlöf i 5:te Akten af Röfvarbandet. Den som sett Herr Almlöf i Wallenstein, Maria: Stuart och Skulden, måste i honom erkänna en stor skådespelare; men den söm sett honom i Röfvarbandet, skall ovilkorligen utropa — han är den störste! I! och den som ville förebrå oss !detta omdöme såsom exalteradt, honom uppmana vi att se jesens femte akt. Frans Moors roll skars ej ur verklighetens råa massa. Om . man hopsummerar alla galerslafvars ondska och utrustar en enda menniska dermed, så får man ändå ingen Frans Moor; nej, originalet hämtades . från afgrunden — Frans Moor är en menniskoblifven djefvel. Såsom sådan måste han betraktas, såsom sådan bedömmas, och så blef äfven hans roll af Herr Almlöf uppfattad och återgifven. i Man klandrar Röfvarbandet för dess ohyggligheter... Ämnet och behandlingen är ej estetisk, säger man. Bevars hvad det låter vackert! — Men vi fråga, skall ej ondskan såväl som dygden äga sina representanter på teatern? Skall man der predika endast evangelium, ej lag? — Hvad är då teatern? är den icke en verld i miniatyr, och finns i: verlden då blott englar? — Måhända kommer man åter fram med det urblekta svaret, jag går ej på spektaklet för att se mordscnero. s. v. Af samma orsak kan man säga, jag går ej kyrkan, om inte presten predikar försoning. Visserligen går Iman ifrån spe da fått erfara en eller amnan lindrig elektrisk stöt; .enen att åskan slår ned i själen, att himmel och jord störta omkring .en tillsammans, det uthärdar man ej — nej! Och så tillgår det, då Frans Moor t. ktaklet vid bättre lynne, efter att ha sett en smånätt komedi, eller en beskedlig tragedi, sådan som t. exSappbo, i hvilken känslan måhän-: