giften om silfverbehofvet ej öfverenstämde mel den andra,
då borde känslan af misstroende och oro icke qväfvas.
Jag återkallar i Herrarnes minnen dessa yttranden, som
jag till slutet fällde, neml.: En hvar lärer lätt inse, att
de tvifyelsmål och de betänkligheter, jag i det föregående
har anfört, icke blifvit till fullo häfne genom den förändring
i vexlingsgrunden, som jag der föreslagit och jag erkänner
att detta är en halfmesyr, föreslagen. för att vinna rättvisa
vid myntbestämningen och lugna opinionen om bankens
ställning, och för att åtminstone försöka att så länge för-
dröja den katastrof, som måste blifva en följd af de felakti-
ga Bankoorganisationer, som vi ännu icke synas vilja för-
bättra, till dess att enskilta föreningar kunna hinna bilda
sig och erbjuda landet räddning — — — — eller till dess
att mera nationelia idger hunnit blifva gällande.
Häruti, mine Herrar, ligger min tro, som jag närmare
vill förklara: Jag önskar ärligt en stadga uti myntet, men
jag vill att man skall låta dem enskilta krediten fritt ut-
veckia sig och tillfredställa näringarnes behof af ökadt rörel-
sckapital, men jag önskar ej att man, för att stödja en iso-
lerad Statsbank, skall icke allenast låta den förtära sin egen
vinst, utan jemväl indraga Nationen i ett skuldsätt-
ningssystem. Jag vill att man från början af de nya or-
ganisalionerne skall erkänna ctt af de 2 systemer som man
har att välja på; ty jag kan icke gilla Herr Rosenblads ytt-
rande, att man först skall sätta sig uti ett rättstillständ,
hvarmed han måste mena, att man först skall omgärda den
gamla hanken med sina prerogativer och sin statsskuld, för
att kunna börja vexlingen, innan man får påtänka något
bälire. Ar först det ena gjordt, så lärer det sednare ej så
; l bringas. Detta uttryck: att vi befinna oss uti ett
c ullstävd, alt vi icke kanna verkställa den nya
ranisationen utaf landets kreditväsende, låter i sanning
vera rysvärdt än den är. Jag finner icke Staten vara i ett
sådant tilistånd af upplösning; i landet skipas lag och rätt,
och sjelfva Statsutskottet sysselsätter sig med beräkninsar i
landets mynt. skalle vi, för att komma in i rättstill-
ständet, afskrämda från all pröfning, antaga det första sy-
stem man framlagt, och detta endast för att få rättighet
att välja ess ett annat?
Pe iragavarande systemerna äro:
Det ena att man skall låta Statsbanken, med säkra
garantier, qvarsla (emedan tiden för dess upplösning ej
ännu anses våra inne) såsom en grundpelare för Sverges
kreditväsende, egentligen såsom deposit- och yexelbank , och
äfven såsom lånebank, så vidt krediten eller silfverfonden
medgitver det, men med rättighet att efter rena erundsalser
förvaltas och efter behofvet indraga sin lanerörelse.
Härtill erfordras alt enskilta föreningar så väl uti form
af Hypotheksinrättningar som privata banker, med säkra
garantier och på rationella grunder bildas, och att deras
utveckling, långt ifrån att hämmas, genast ifrån början un-
derstlödjes, så att icke hela landets näringslif må sättas i
beroende ensamt af Statshankens intresse.
Enligt denna plan, mine Eerrar, hade jag trott alt in-
tet skuldsystem, hvarken inländskt eHer utländskt, iena
eller andra verkets namn, hade erfordrats, och att banken
från sin sida, i stället för att söka understöd i statsobliga-
ner, hade så småningom i förhållande till silfrets utgång i
rörelsen och enskilia föreningarnes uppkomst kunnat läta
dessa sednare öfvertaga länerörelsen och börja den indrag-
niug, som Herr Troil har vidrört. Detta system öfver-
cnslämmer så mycket mera med mina åsieter, som jag
af samma orsak som Herr Friherre v. Kantzou anförl,
icke är cen vän af Statsskuld, och således icke heller
af en utvidgning af Riksgäldskontorets obligations-system,
hvaraf man icke kan beräkna förlusten och farorne.
Det andra systemet, hvarvid man hittills ensamt sy-
nes hafva fästat sig, är att utan enskilta föreningarnes fram-
kallande, bibehålla Statsbanken isin nuvarande form och
således göra våra näringar beroende af dess bestånd , dess kredit
och dess begränsning utaf rörelsekapitalet. Sådan tyckes 1830
års organisationsplan hafva varit, och det är icke emot
realisationen till sin princip som jag har uppträdt, utan
endast emot 1830 års reglering, och det är emot denna som
jag har sagt, att den ej gifver mig garantier för vexlingens
bestånd, och att den måste gifva valet emellan
strypsystem, som skulle störtalandet, eller Stats-
skuld.
Jag ville undvika Statsskuldssystemet, men efter den rikt-
ning, som 1830 års Ständer togo, anser jag det hafva varit
ett stort fel att icke hafva uppställt det, såsom ett nödvän-
digt stöd åt vexlingens bestånd eller landets lånerörelse.
Men 1830 års Ständer icke allenast valde det i min tanka
felaktiga systemet, utan sedan de valt det, begingo de ett
nytt fel vid dess tillämpning. De stadgade: att Bankens
länerörelse skulle bibehållas oförändrad, men medgåfvo
icke bankens rättighet till egen fri upplåning; de ålade
således banken att honorera sina förbindelser, på
samma gång som de nekade den medel att kunna
fullgöra-dem. På sådane grunder må man ej undra, om
jag misstrott den, att jag misstrott opinionens ställning,
och att jag ännu hyser de farhågor för vexlingens bestånd,
som jag förnt har sökt att motivera. I denna ställning an-
grep jag 1830 års reglering; men utan hopp att kunna rnbba
dess grundvalar, då 72 Y. syntes nära att antagas, ansäg
jag ställningen vådlig — realisationen osäker — opinionen be-
. höfva lugnas,
Proportionen utaf 5 till 8 var ej ännu vunnen. Jag an-
såg vådligt att inför wationen försvaga den enda ringa ga-
ranti för vexlingens bestånd söm fordna Ständer ansett nö-
dig, emedan det helas fall skulle omstörta alla landets kredit-
förhållanden; då åter genom en rubbning utaf vexlings-
grunden, ehuru alltid uppväckande stridiga intressen, ingen
verklig brytning, ingen prisförändring uppstod. Denna för-
ändring kunde, såsom jag yttrade, s
Å f änka banken 2 millioner
till lånerörelsens betryggande och genom proportionens brin-
gande. till till 8 lugna opinionen , till dess att mera
rationella former hunnit blifva gällande; och detta är hvad
man har klandrat. sn :
Tar ta 1Q207
FIS EEE SE. 3 SA a.