Lotteri, hvarå lägsta insatsen skulle bli 2 Rdr bko, pi det att de fattige ej målte så litt som nu kunna ruincera sig på detta hazardspel, och förbud mot utländska lottsedlars — försäljning. — Talaren upplyste frågan med förtaljande af några drag vr dessa — sistnämdas historia, försäkrade att blott det Prenssiska Stats-Lotteriet i Tyskland ansågs tillförlitligt; hvilket deremot ej var i samma grad fallet med det Hamburgska, och ännu mindre med det Frankfurtska. Sjelfva de Österrikiska egendoms-lotierierna medförde många svårigheter för de vinnande, hvilka, innan de kunde tillträda de vunna egendomarne, måste först förvärfva Jus indracnetns, hyorföre de oftast i stället nödgades faga en obetväligs lösen. Dessa utländska lotterier utbjödo ved oförskämdhet sina lottsedlar här ilandet, skickade dem till och med i bref till enskilta personer Oo. 5. v. Häri instämde Hr v. Hohenhausen, sem beklagade, att till och med han och sjelfva Jiskopen på Goltlard blifvit besvärade med dylika bref. Hr Montsommery önskade deremot, att mtet Lotteri för allmän räkning måtte drifvas, och att den inkomst detta gaf, måtte anskaffas på ett satt, mera vardigt en bildad nation. Ar Rosenquist af Akershult exinrade, alt motionstiden snart ginge till ända, Vid förra Riksdagen hade så många motioner vid denna termins slut blifvit iniemnade, att man sista aftonen, eller rättare sista natten, ej hunnit mer än nämna deras innehåll. Talaren föreslog sålunda att låta de inkomna betänkanderne hvila, till dess motionstiden vore förbi. in stor del af Ståndet instämde i denna åsigt, men Grefve Gyldenstolpe begärde förslagets hvilande på bordet. Nedanstående merorial bar blivit iniifvet at Er Booispaton Petid redan för flera plena tillbaka. Jukets ständer skola sannolikt instämma der un Då ackord:v om Landshöfdinge bestallningar i allmänhet äro hivderliga för desse vigtiga platsers besättande med konnige, duelige och sjelfständive 50, 13 J ; mån, och landets Höfdingar, för att motsvara nationevs behof och tidens fordringar, nödvändigt måste äga en högre bildning, utmärkande förtjenster och en af yttre omständigheter oberoende kraft, får jag med stöd af 31 Y. 1 Riksdagsordningen vördsamt föreslå, alt Aisets ständer, efter a!lmänna b-svärs och ekonomiutskot:e:s hörande i ämnet, till Kongl. Maj:t frambära den underd. anhållan, att det af Kongl. Maj:t nylgen utfärdade förbud mot tjensteköp i de ligre graderna af lavdistaten, måtte utsträckas äfven till cheferna af dessarmma. Stockholm den 17 Februari 1934. Th. Petre Or Ryttmästaren Nordenankar har hos Red. anhållit om rum i bladet för dess senare anförande i realisationsfrågan, i anledning af den oblida medfart samma anförande rönt af tidningen Dagligt Allehanda, hvarest Hr Nordenankar anser det hafva blifvit misstydt; och då vi utförligt upplagit Frih. Kantzous samt Hr v Troils Yttranden, hafva vi ej bordt neka denna begäran, då Hr Nordenankar var den som hufvudsakligen underhöll diskussionen med desse Talare: Då jag åter uppträder för att fortsätta den förra debatten, och måhända för att skyldig eller oskyldig falla ett nödvändigt offer, hvarmed 1830 års Bankreglering anses höra befästas, sker det med en känsla lika ren för fosterlandet, lika varm för rätt och ära och jag borde säga lika Tugn — men det vore att förneka det intryck utaf smärta och den skakade känsla, hvarmed jag funnit att det aktnpingsvärda Ståndet missförstått mitt förra anförande, och huru man gått så långt uti förvillelsen, att man har ansett mig såsom , motståndare af realisationen till sin princip och af den lagbundna ordningen, då det endast varit emot sättet för verkställigheten och angående garantierna för den lagbundua ordningens bestånd som jag ägt och ännu äger motsatt åsigt. Jag har uppstått emot 1830 års lagar, cmedan jag ej ansett dessa lagar tillfredsställande, men emot ernåendet af ett bestämdt myntvärde och detsammas befästande har jag alldeles icke yttrat mig. Jag har sagt: Jag delar deras åsigt, som inse nödvändigheten, af ett mynt, såsom enda skyddet för äganderätten och cmedan ingen verklig handel, ingen verklig industri kan utvecklas, då vinsten utaf hvarje klok handtering sköflas genom kursens kastningar. Hirom äro tankarne ej mycket delade, men fråga är: om säkerhet på vexlingens bestånd kan vinnas, då Sverge icke äger något ordnadt Banksystem, och vidare har jag sagt: Jag döljer ej det jag hört personer önska silfvervexling på nu bestämda grunder, emedan de anse detta såsom enda medlet alt störta Statsbanken och komma till mera rationella . former, och jag erkänner att det var en tid, då äfven jag SA a 1 a FI Fn få