inom detta vite genus lemna innehafvaren tillfälle försäkra sin omvårdnad mot behofvet af en sådan besparad tillgång, och ingen lärer kunna med rättvisa erbjudas honom i vederlag för den tvungna uppoffringen. Inom ett af Uppbördsverken har i senare tider begrafningshjelpens infriande upphört såsom för tjenstgöringen inom samma mindre lämplig, hvarigenom slika anomalier för framtiden derstädes förekommas, men här är fråga om tjenstemän i allmänhet, hvilka redan infriat begrafningshjelpen och anses den förlustig, då de antingen frivilligt, af bättre utsigt på annat håll föranledde, eller rent af från tjensten skilde, måste lemna en befattning hvarmed denna, genom egen uppoffring vunne utsigt att åtminstone utan sin famuljs skuldsättning befordras till hvilorummet, varit förenad. Trolhgenv har lagstiftaren aldrig haft för afsigt omfatta tillfället att på detta sätt åt staten bereda en ökad behållning, och lagens anda, utgående från de ädla motiven af rätt och billighet, motsäger en så godtycklig syftning. Det medgifves att proceduren, sådan den hittills varit följd, påkallats af befattningarnes obestämdhet eller snarare tystnad i denna punkt, men sådant må äfven anses vara en giltig anledning till deras utbildning och åtminstone för framtiden föranleda till lika nödig som rättvis ändring. Der lagen är tydlig kräfver den obrottslig lydnad, men der ingen lag finnes löper rättvisan fara och makten blir gällande på den svagares bekostnad. —Mm.