ningar, hvilka bulvil vidiagne under en hastigt e-
mottagen Impression haft något bestånd; och liknar
icke vår exonamiska, liksom vår financtella lagstift-
ning, samt synaneriigen bränviosiagstiftningen, pen-
delns gåvg, der hvar knoipp ntmarkes af hvarje ny
Rikse lags--pok?
Man lägger med rätta mycken vigt på det öpp-
nade tillfället och den öfverallt inbjudande fre tel-
sen; men man glömmer att det t tillstångda tillfälle:
söker sig sina egna vägar, och går obemärkt genom
nyckelbålet, när det ej får gå genom den öppnade
dörren. Man glömmer att, då man aflägsnar den
ena frestelsen, kan man uppväcka en annan ännn
farligare. fMvarföre ar fylieriet minst gängse i de
länder, der vinet skördas och pressas? Hvad skulle
blifva följden, om man förböd alla lägre klasserne i
sådane länder, att dricka det vin de sjofve heredt?
Sannoilkt just det fylleri, man vill: förekomma, och
som nu icke fiones der. När dracks i Sverige mera
halte än neder förbudet mot dess bruk? När nyttjades
val mindre siden, än när man utv saf förbudet deiemot?
Hvarföre är fylleriet mindre inom de högre stånden,
och hvarföre visar det sg i sin råaste form bland
Lapparne? Månne de högre klasserne icke hafva
ett större tillfälle att öfverlmna sig åt fylleri än
de lägre, och finnes det väl en enda bi änvinspanra
i Lappland? — Tulfället och den yttre frestelsen
verka visserligen, men cndast när en inre frestelse
verkar tillika; och der denna inre frestelse icke finns,
der har den yttre inbju ningen förlorat sio kraft,
försvinner den, der behöfver den icke undav-
rödjas. Det är på denna inre frestelse, som det
syces mig vi tillika och företrädesvis skola fästa
vär uppmärksamhet.
De inre an! ledningarne till fylleriet äro, 1 min
tanka, bufvudsakligen treone: råheten, fattigdomen
och vanorne. Man fivner fylleriet. hufvudsakligen
bland den råaste och fattigaste folkklassen; och då
detta förderf uppstiger i en högre klass af allmo-
gen, har det uppkommit genom ordentligen organi-
serade institutioner att göra fyllerviet till en nativ-
nalvana. Dessa tre inverkande momenter äro till
all olycka så sammanväfde, så förenade med hvar-
audra, att det, för att öfvervinna dem, fordras en
icke mindre stark förening af wotsatta krafter.
Det är dessa, som det synes mig, vi hufvudsakligen
böra sätta i rörelse för att motarbeta det onvda.
Nysterhetsförevingarna kunna, så vidt de verka på
ett med menniskonaturen evligt, och menniskans
moraliska frihet öfverensstämmande sätt, verka myc-
ket godt och hafva redan verkat mycket. Prester-
skapets eget nit för utbredandet af ädlare vanor,
för borttagandet af råheten ibland de lagre folk-
klasserne och för förbättrandet af våra undervis-
ninganstalter kan otvifveiaktigt uträtta betydligt;
men presterskapets bemödande är förgäfves, om det
icke understödjes af den administrativa maktens
medverkan, och om denna mekt icke går Prester-
skapet tillhanda med undanrödjande af hiderlighe-
tens plantskolor. Taförandet af andra nationalnöjen,
än kregsittninger, t. x. af de nu mera på många
ställen fördrifne upgdomstekar, al folkfester, af bapp-
löpningar, af målskjutningar, skulle i min tanka,
verka icke blott till förstörande af dryckenskaps-
lasten, utan äfven tll ex högre nationalanda. —
Uppfyllandet af de lägre klassernes sysslolösa ston
der genom något som fäster deras uppmärksamhet,
och litvar deras intresse, är enligt min tanka af
icke ringa vigt, och en passande läsning af berät-
teiser om fäderneslandets öden, såsom fordom bland
Isländarne, eller a? praktiska skrifter i landsmannens
yrken, synes väl vid första påseendet vara en af-
ot
2
1
ledning af arbetsklassen från dess bestämmelse, man
torde vid närmare undersöknisg måhinda snarare
v:sa sig såsom ett medel alt förmildra deras tillstånd
Fållskjutsens :eglering på annat sätt än den för
närvarande är, är otvifvelaktigt af nödvändigheten
påkallad. Spa:bankernas fortsatta bemödande att
utsträcka sig till lardsbygden, gtnom särskiae fi-
lialkontor, för att, så vidt möjligt är, undandroga
den nyss förtjenta sedlen krögarnes beslag, måste af-
ven komma 1 beräkving, men framför allt skule de
bildade tlassernes exempel af en större terflighet
verka välgörande på lefnad ssätltet i de lägre.
Aila dessa anstalter, förenade med många flere,
som skola uppstå af sig sjelfva, om nationen med
allvar på denna väg börjar angripa det onda, sko-
la visserligen såkrare än förbud verka på nioralite-
ten. Lik väl ipser jag, ika med de talare, som a,
alla stånd vurat sig öfver detta ämne, att husbe-