Professor Agardhs motion om Bränvinsbränningen m. m. ?Den stera vigt, som ej blott det Högv. ståndet. men äfven de öfrige ständerna fästat, vid frågan om fvlierilastens; hämmande, och e deroed sammanhang stående reglering af bränvinsbränninsen, vittnar om det djupa intryck, som detta sedeförderfs tilltagande gjort hos nationen. Det är likval under en sådan sinnesstämning, det är under denna fruktan för följderne af ett så kring sig gripande movaliskt ondt, som man lättast misstager s:g om medien att hämma det. Man tillgriper, under utrycket af faran, utomordentliga ansträngvingar, och använder åtgärder, hvilka ligga utom tingens vanliga gång. Sådane medel kunna likväl icke ansaändas länge Alt hvad som ej ar grundad I de lagar, om styra händelserna, och som bestämma de menskliga passionernas riktning, mäste snart gifva vika för dessa lagar; och det onda återtager derefter sitt valde med förnyad kraft. Det synes mig som de medel, hvilka man föreslarvit för detta ondas hämmande, äro af denna beskaffenhet. Jag fruktar att man fästat alltför mycket förtroende till verkan af inskränkningar och restriktioner. Man synes hafva glömt, att alla vära regleringar för bran vinsbränningen! bittills bestått i ep oupphörlig omvexling af nskränkningar och förbud; och det synes mig som det just varit dessa förbud, som fört oss till den punkt, bvarpå vi för närvarande befinna oss. Det är redan anmärkt inom det högvördiga ståndet, att totalt tillverkningsförbud skulle endast föra oss in i ett lönnbränningssmuglingsoch lönnkiögerisystem, som skulle verka på sedeförderfvet i två riktningar, i stället för en. Inskränkningar nirma sig till verkan af förbud, i