åberopade härvid Englands exempel, hvarest för 100 år sedan ej tillverkades 1-3 del så mycket jero som j Sverge, nu 7 gånger så mycket, och likväl har England intet Bergskollegium, intet jernkontor, ingen teknisk embetsmannaskorps. Man fruktade friheten i Sverges jernhandtering, och likväl är Sverge ett fritt land! Förgäfves skulle man vänta sig, att i maklighet och utan beslutsamma och afgörande steg införa någon yäsendtlig förbättring i ett mål, som af andra folss rastlösa bemödanden ryckes allt mer och mer undan oss, ju lingre vi dröje. Vore den ställning, hvaruti vi befinne oss, lika fast, som den är gammal, så skulle måhända öfvergången blifva betänklig, fast an nödvändig. Men tiden och den egenmäktiga spekulationen hade redan lyckligtvis upplöst detta prohibitivsystems inre fasthet. De stadganden motionären önskade upphäfna, hafva aldrig rätt kunnat handbafvas, och deruti företedde sig ej allenast en säkerhet emot all våda vid deras upphafvande, utan den helgd, författningar böra åtpjuta, gaf äfven ett ytterligare skäl ull upphäfvande af sådana, hvilka icke kunde rätt handhafvas. På erund af denna motivering föreslog Hr Lagerhjelm: 10 Att Bruksägare. som hafva privilegier på esen tackjernsblåsning, må från detta äliggande befrias, och rättighet lemnas dem, att fritt köpa sitt behof. Vid höga priser blåser bruksigaren sjelf; tillsången ökas, prisetsfaller. Vid låga tackjernspriser upphör bruksägaren att blåsa; priset stiger. Närmaste följden blir således jemnare priser och tllverkningens bedrifvande på de ställen, hvarest tillverkologspriset är lågt; o Att vid stångjernshärd, hvarest smidesrätten a ; MAN AS , NÅ cmnjdae cÅ nubuppgar till. 450 å 550 Skep., må smidas så mycket medhinnas kan, mot dubbel hammarskatt för det tillökta. Talaren utvecklade, huru häraf ett högre tackjernspris och ett högre kolpris skulle uppkomma, samt sålunda industrien ökas och skogsvärden tilltaga. Uiien annan motion föreslog Hr Lagerhjelm, alt, till uppmuntran af landtmannaprodukt:onen, en liten, men årlig, tllökning iimporttullen på fläsk, hama, hudar, bumla, kött, lin, talgljus, ost, smör, talg, ull, väfnader af ylle och haifylle, blaggarn och bolstervar. Importen af dessa aruklar hade utgjort 3,014,220 Rdr hiko i medeltalunder de 5 sista årenv. Med anledning häraf föreslog motionären tullen att ökas, på talgljus tull 4 Rdr b:ko; hampatill 20 Rdr b:ko, ull till 12 skysmör högst 3 R:r 16 sk. m. m. Förhöjningen skulle ske småningom under lopppet af 5 år, och derefter tullen åter nedgäå, Fördelarne häraf ansågos vara: minskad spanmålsproduktion under jordens fördelaktigare användande; förhöjning i spanmålspriserna; ökning af kreaturens antal; större bördighet hos åkerjorden; spridning af penningar till de orter, som sakna närbelägenhet till stora städer; ökad lätthet att beskatlta bränvinsbränvingen, genom ökade näringsutvägar för jordbrukaren. Er Gust. 4d. Bruncrona yrkade en ändring i konkurslagens stadgande, angående anmälan om intecknad skuld, i anledning af årsstämning. Uti en annan motion föreslog samme Ledamot åtskilliga föreskrifter för underexekutorer, i afseende å vården af utmatta medel. Hr Jahob Gripenstedt föreslog ett och annat rö rande bränvinshbränsingens beskattning. Hr soh. Henr. v. Vicken yrkade, att Barken borde, till realisationens bestånd, efter utvexlingens början utgifva 2:ne slags sedlar, de vanliga likasom hittills ett slags räntebärande 2 procents obliga!:oner att inlösas — om tio är, och ända till ro Rdr:s valör. Professor Agardhs motion om Bränvinsbränningen m. m. ?Den stera vigt, som ej blott det Högv. ståndet. men äfven de öfrige ständerna fästat, vid