nade sig med Hrr Helsingins och Ekerman — Hr SVijfkman anmärkte att diskussionen, som egentligen borde borde röra assigneringsrätten, enligt Hr Wedbergs motion, nu äfven omfattat ett främmande ämne neml. Privatbankerne, och anmodade Hr Leffler, att rörande dessa inkomma med särskilt motion. — Hr Santesson påstod att, om assigneringsrätten borde fortfara, borde den åtföljas af vexelrätt. Ar Petre talade ytterligare för motionen. — Hr fMalling påminte om Malmö diskontbolag, samt om de på den tiden så mycket omtalta duppletterne och tripletterne. Han trodde att allt dylikt svek kunde förekomimas, om Nummerförteckningar i Banken höllos, och hvarje inlöst assignatiou på förteckningen afprickades. — Hr Hember g upplyste att dylika numerförteckningar alltid blifvit hällne uti Banken. — Hr Santesson giltade Or Wiobergs förslag om fol.osfgiften ; men ansig, skiljande sig deruti från Hr Wikman, att frågorne ej behöfde delas i tvenne motioner, Hr Halling talade ytterligare om Privat-bankernes depositionsbevis. Tankarne om deras nytta för rörelsen vore på hans ort mycket delade De hade ej samma lydelse som rFreverser, men liknade dreremot ett annat slags papper, hvilka vor enligt lag förbudne. Slutligen remitterades motionen med alla de åtföljande anmmärkningarne till Banko-Utskottet. Derpå förekom Hr IVerns bortlagde motion om förändring i förfa:tningarne ang, jernhandteringen, Hr Petre yrkade i avledning deraf Bergstngsrätternas och Bergsfogde-befattningarnes afskaffande, hvarom motionären förenade sig. Hr Hessle fordrade särskilt remiss af denna Hr Petrds motion, till Lag-Utskottet. Hr Holm anförde att han uvi en särskilt motion tänkte yrka afskaffandet af alla fora privilegiata. Motionen remitterades efter någon ylterligare diskusson till allmänna Besvärsoch Ekonomi-utskottet. I anledning af Hr Lefflers och Justelii motioner rörande ersättning för Borgerskapets besvär vid besigtningar af kronans förråder och inventarier, uppstodo flere talare, förenaude sig med motionräerna. Hr Hessle anförde exempel på en handtverkare i Kristianstad, hvars tid varit. alldeles löniöst upptagen i tre månader på besigtningar, och hvilken skulie hafva derigenom blifvit ruinerad; om man ej, så ofta det var möjligt, frikallat honom från dö honom tilllhörande besigtningsförrättningar. Hr Bydin anmärkte att det var så mycket obilligare att tvingas till lönlöse besigtningsförrättningar, som besigtningsmannen vore plig:ig att ersätta skadan, om han gillade hvad som sedermera fölle vederbörande in att ogilla. Han hade såleaes ofta det val att skada. sin medbroder eller göra sig sjelf olycklig. Ar Halling påstod att åt Handtverkaren borde gifvas en icke: ringa ersättning, fullt svaraade emot hvad han uu sitt yrke genom besigtningen försummade. Magistratspersoner deremot, hvilka hade sig lön anslagen, borde utan ersättning fullgöra besigtningarne. Hr Bååth förenade sig häruti, och: trodde att ersättningar äfven borde komma i fråga vid besigtningar af fromma stiftelser, isynnerhet bospitater. Sedan Hrr Klingvall, Cederborg och Höök afven yttrat sig till förmån för motionen, beslöts remiss deraf till Stats-utskoöttet. Hr SVijks bordlagde motion om upphörandet af städernas skyldighet att hålla :saltupplag, förorsakar de en ganska: långvarig diskussion. Flere talare, hvaribland Hir Petr; Forsb-vg, Santesson, Vern, Zander, Hahn, Valley och Klingvall, ogillade och önskade alla afskaffandet af: detta stapelståderne onödigt tryckande onus, helst de; föreskrifne saltupplagen, på hvilka ett stort ofruktbärande kapital uppoffraxes i de flesta: städer, aldrig behöft tiligripas. Och att saltupplaget ej torde anses så nöd vändigt, anmärkte Hr Olbers, bevisas deraf, att det blifvit lemnadt åt vissa staders val, att emot befrielse från detta tryckande onus alsäga sig sin. stapelstadsrättighet. Endest Hr Ekerman, Hr Bååt och i synnerhet Hr Mechel ifrade för upplagsskyldigheten, hvilken kunde, om man så fann nödigt, till tuontalet nedsättas, i synnerhet för: de vestra sräderna, hvilka mer an de vid östersidan liggande dermed blivit alitför mycket betungåde; troligen i anseende till det fordna gynsamma Sillfisket. (Till Ekon. och Besv.-Utsk.) Angående Hr JV inbergs på bordet hvilande motion, om reda i myntväsendet, uppläste Hr: Hemberg ett skriftligt anförande, bväri han visade olägenheterna af Lånebankens skiljande från: Vexelbanken. Han, 1 FETA ROK. oh a 1