fr Rosenqvist ef Akershult sade, att under den
förvirring, åtminstone i financielt hänseende, hvari
vi befinna oss, hade han ej fått anledning, att bli
proselyt. Han vitle blott göra en fråga, som han
önskade att utskottet måtte besvara: i Forssells sta-
tistik uppgafs att inteckningarna i fast egendom,
stego till 73 millioner, hvaraf 55 tillhörde enskilta
personer, och de öfriga publika kassor. Om 1iea-
lisationen vidtogs, kunde det väl hända, att dessa
sistnämda läto sina inteckningar qvarstå; men om
af de enskilta blott 40 millioner indrogos och pre-
senterades till invexling emot silfver, bur gick det
då med Banken? I Finland funnes säkert omkring
4 millioner sedlar, för hvilka äfven silfver skulle
fordras 0. s. vy.
Efter ett uppiäst anförande af Hr Silfverberg,
innehållande anmärkningar mot Hr Nordenankars
motion, uppstod Hr Skogman och erinrade, att pro-
portionea af 3 till 5 ej hvilade på någon grund af
nödvändighet, utan var helt och hållet godtyckligt
antagen; att aflidve StatsRädet Schvan år 1923 an-
sett, realisalionen kunna utan fara företagas efter
120 sk., ehuru Banken då ägde 2 millioner mindre
i metallisk valuta, samt att en väl ordnad Bark
kunde gifva näringarna en vida säkrare hjelp, än
den för närvarande var i stånd till.
Ar von Harimansdorff sade, avt Friherre Kant-
zow orällvist blifvit tadlad, för det han zn-
drat öfvertygelse, ehuru Hr Nordenankar sjef ön-
skat, att en dag kunna göra detsamma. För
att befordra denna önskvärda öfvergång, var det
talaren nu gick att yttra sig. Det var besyn-
nerligt, huru de, som aldrig få nog saker-
het för realisationens verkstallande, alltid äro ri-
kast på förslager att göra den overkställbar.
Penningeräntan berodde på hkapitaltillgången, icke
af något lagens stadgande, Man hyste en sällsam
obenägenhet för kapitalisten, hvilken man trodde
ensam drabbades at de financiella oredorna. Dessa
träffade emellertid i sjelfva verket icke så mycket
honom, som den fattige, d. v. s. sådana publika
kassor, som hade till föremål den sjukes, fattiges
och orkeslöses eller enkors och omyndiga barns
understöd. Såsom bevis derpå anförde talaren en
kassa, som af Riddarhusets Ledamöter utan tvifvel
var närmast känd, och för hvilken de synnerligen
torde intressera sig, nemligen armdens pensionskassa.
Denna hade år 1804, då kursen på Hamburg var
51 sk., ett kapital af 642,000 Rdr Hamburger h:iko.
Ehuru den utdelat blott små pensioner och erhål-
lit betydliga inbetalningar, ägde den likväl år 1832
efter 146 sk. kurs endast ett kapital af 3g6,000
Rdr Hamb. banko, och var således 45,000 Rdr fat-
tigare, än 23 är förut. Hade den, i stallet att låna
ut sina kapitaler, belt enkelt förvandlat dem till
silfver och låtit dem ligga oförräntade, så ägde den
ru 758,000 Rär. Då den år 1804 utdelte pensio-
ner till ett belopp af 60,000 Rdr Haimb. banko,
utdelte den år 1831 endast 40,000, eller 1 spavmål
förra året till ett värde af 14,000 tunnor råg, men
det senare endast till ett värde af 11,000. — För-
s.aget, att utvexla efter dagens kurs, ansåg talaren
verkställbart. Det vore detsamma, som att göra
alnen med dess 4 qvarter beroende af börsens ope-
rationer, enligt hvilka alnenr sålunda nästa dag en-
dast kunde komma att innehålla 3 qvarter och 3
tum m. m, Man borde ej för mycket fästa sig vid
kursen endast urder de sista 4 åren, utan efter
dess förhållande, det sista fjerdedels seklet, hvilket
utvisade ett medelbelopp al 127 sk. Nu kunde ut-
ländska kapitaler ej indragas, emedan, att sätta dem
in i vår rörelse med vårt vacklande myntvärde, vore
att sätta dem i en taskspelares låda, der man gju-
ter an vin, men får vatten i stället. De privata
Bankerna, på hvilka en af realisationens motstån-
dare grundat sitt hopp, voro i den ställning, att
den Skånska, troligen den bäst organiserade, gaf
så ringa vinst, alt den förmodligen komme alt upp-
höra med oktrojens slut, och att den Wermiänd-
ska gifvil alls ingen vinst. För öfrigt sökte tala-
ren skingra åtskillige af dess föregångare yttrade
farhågor. De 40 millioners uppsägning var ej att
frukta, när hela rörelsekapita!et. blott utgjorde 30
millioner, och i ewt sådant fall skuile te publika
kassorna komma till hjelp med sina otörräntade
kapitaler, hvaraf Riddarhuset ensamt ägde om-
kring 80,000 Burr. Sedlarne i Finland och på an-
dra ställen vo:o ett spöke, som skulle försvinna när
realisationen börjat o. s. v.
. fir Cederskjötld anmärkte, att kursen redan fal-
ht från 149 till 136 sk. och skulle, nar realfsatio-
nen hörjat. troligen falla till ;2, amedan träns