eo
ExEMPEL AF INDISKA JONGLEURERS SKICKLIGHET.
(Ur Oriental annual).
Efter flera konststycken uppträdde en stark, vildt
utseende karl, med en vanlig korg af videqvistar,
hvilken han bar omkring med anhållan att den no-
ga måtte undersökas. Korgen var mycket glest
flatad, så att dagen syntes igenom tusen hål. Un-
der denna bräckliga korg lades en ungefär åttaå-
rig, mycket vacker och välbildad flicka, en verklig
modell lik en cherub, och med knappt mörkare hy
än ett barn från södra Frankrike. När flickan un-
der korgen, som sattes ned några fot från det stäl-
le der vi sutto, var instängd, riktade mannen med den
mörka upsynen några frågor åt barnet, hvilka ögon-
blickligen besvarades, hvarvid rösten så tydligt hör-
des komma ur korgen, att jag var fast öfvertygad
det intet bedrägeri kunde äga rum. De begge hand-
lande personernas samtal fortsattes ännu några ögon-
blick, då på en gång taskspelaren med ett utrop
af högsta förbittring hotade at: döda flickan. Vre-
den spelade i denna scen med så mycken illusion,
att man kände sig intagen, och skakad af den största
fasa. Man hörde barnet bönfalla om barmhertig-
het, men taskspelaren fattade i ett svärd, satte fo-
ten på den svaga betäckningen, under hvilken det
förmenta offret jemrade sig ,och stack till vår stör-
sta förskräckelse flera gånger, med en retad djef-
vuls raseri, genom korgen, hvarvid hans ansigte å-
terspeglade ett tydligt uttryck af den rysligaste af
alla menskliga passioner. Barnets skrik var så na-
turligt, att blodet stelnade några ögonblick af fasa.
Den första tanke jag var mäktig, var att störta mig
öfver odjuret, och kasta honom till jorden; men han
var beväpnad och jag försvarslös, Jag kastade Öö-
onen på mina kamrater, de sutto ock bleka
af förskräckelses likväl stillades på sätt och vis
dessa känslor af den öfvertygelsen, att taskspelaren
omöjligt kunde våga att på ljusan dag iså mån-
ga viltnens närvaro begå ett mord. Icke desto
mindre förblef anblicken fasansfull. Blodet flöt i
strömmar ur korgen; man hörde huru barnet vred
sig derunder, och det dofva rosslandet var i sanning
sönderslitande. os
Snart upplöste sig likvisst dödskampen iett sakta