I stundom anset!s hafva strandat mot en omiöstning eller dylikt, så tror ock mången att hvilket orimligt anspråk som helst kan råka att stadfästas af Domaren, hvars förnämsta kunskap man vanligen söker i konsten att uti långa konstruktioner behörigt placera orden alldenstund, såsom ock, förthy och emedan med mera. Vi hafva nyligen fått ett exempel af denna art uti en i Upsala börjad rättegång, hvilken destomera synes egnad åt offentlighet, som, utom det ovanliga i sjelfva tvisten, densamma är anställd af en publik auktoritet och för en allmän inrättnings räkning. I Januari år 1823 blef, af Handlanden och Riddaren Olof Forslund, upprättadt ett testamente, hvaruti han tillade ett belopp af 10,000 Rdr B:ko åt Upsala Barnskola. kallad, i dess numera utvidgade skick, H. K. HF. Hertigens af Upland folkskola, och åt hvilken inrättning Hr Forsslund hade, redan förut, lemnat betydligt understöd af sin förmogenohet. Den nya dispositionen blef icke obekant. Den öppnade utsigt att skolan skulle en gång komma i ti!lstånd att uppfylla sin valgörande bestämmelse och erhålla en utvidgning, som svarade emot behofvet. För att emedlertid söka snarare befordra detta ändamål, lät Skol-direktionens Ordförande, Landshöfdingen von Kremer, till Handlanden Forsslund göra en hemställan, huruvida han icke, för att desto förr framkalla frukterna af sin vackra disposition, ville. uppfylla den i sin Iifstid, och, för ombyggnad af skolans trånga och förfallna hus, utlemna den legerade summan. Handlanden Forsslund samtyckte till denna önskan, och bad Herr Lagman Nenscn, hvilken framfört densamma, anmäla i Direktionen, att skolan, i afräkning på testamentsbeloppet, kunde genast få lyfta 7000 Rdr Banko. I Augusti 1831 utlemnade han samma belopp till tvenae af Direktionens Ledamöter, Herr Lagmannen Nenscna och Handlanden Kihlberg, emot Protokolls-Utdrag, innehållande att han å silt testamente afbetalt 7000 Rdr Banko. I April följande året lemnades resten med 3000 Rdr, hvarpå Forsslund ytterligare erhöll Direktionens tacksamma? qvitto medelst ProtokollsUtdrag, lydande i bestämda ord: att Handlanden Forsslund till skolan lemnat aterstoden af sin testamentariska disposition. Hvarken Handlanden Forsslund eller Skol-Direktionen tviflade nu, att testamentet till Skolan var uppfyldt. Denva öfvertygelse uttryckte sig äfven offentligt, då H. K. H. Kronprinsen, någon tid derefter, täcktes besöka folkskolan, och Handlanden Forsslund, föreställd af Hr Erke-Biskopen, hugnades med en försäkran om H. K. H. välbehag öfver det hedrande bruk ban gjort af sin förmögenhet, särdeles med afseende på den betydliga do nationens utyifvande under sin lifstid.. Efter Forsslunds död, då vid sjelfva jordfästningen Predikanten, som tillika var Skol-Dirvektionens Sekreterare, i ett sedermera tryckt tal, skildrade den hädangångnes lefnad, blef det, såsom i synnerhet hedrande för hans minne, anmärkt huru han ej blott under sina fiska dagar upprättat sitt välgörande Testamente, utan och sjelf i lifstiden fullbordat detsamma. Vid öppnandet af Forsslunds byrå, efter hans död, funnos ock i testamentet inlagda de Protokollsutdrag, som visade att det samma, hvad folkskolan angick, blifvit fullgjordt. Hvem skulle, med afseende på allt detta, föreställa sig att man bu vill för andra gången utkräfva testamentsbeloppet? — Borgerskapets äldste i Upsala hafva förbehållit sig denna ära. Sedan, efter Forsslunds död, testamentets Exekutor hade bevakat bans dispositioner, anmälte han hos SkolDirektionev, att sterbhuset, som i Fo:sslunds byrå funnit Direktionens qviltenser inlagde i testamentet och dessutom erinrade sig hans i lifstiden upprepade förklaranden att han fullgjort sin disposition ull skolan — ansågo sig icke vidare hafva någon utbetralniog till skolan. Ett par af Direktionens ledamöter hade emellertid röjt afsigt att icke medgitva sådant; och inom Direktionen uppkom i följd deraf en öfverläcgning on de åtgärder, som saken kunde påkalla. Hr Landshöfdingen von Kremer; Hr Domprosten Doktor Bergström, Hr Lagmanven Nensen och -Handlanden Kihlberg förklarade, utav tvekan, att, då testamentet, enligt tydliga qvittenser, och på Direktionens egen begäran, redan bhfvit fullgjordt, funne de lika olagligt som obilligt, att yrka summans utbetalande för andra gången. Härvid tillades af Lagan MoancsnR don anemähasnana oOofttoan TS OLA mne NA