I
stundom anset!s hafva strandat mot en omiöstning
eller dylikt, så tror ock mången att hvilket orim-
ligt anspråk som helst kan råka att stadfästas af
Domaren, hvars förnämsta kunskap man vanligen
söker i konsten att uti långa konstruktioner behö-
rigt placera orden alldenstund, såsom ock, förthy
och emedan med mera.
Vi hafva nyligen fått ett exempel af denna art
uti en i Upsala börjad rättegång, hvilken desto-
mera synes egnad åt offentlighet, som, utom det
ovanliga i sjelfva tvisten, densamma är anställd af
en publik auktoritet och för en allmän inrättnings
räkning.
I Januari år 1823 blef, af Handlanden och Rid-
daren Olof Forslund, upprättadt ett testamente,
hvaruti han tillade ett belopp af 10,000 Rdr B:ko
åt Upsala Barnskola. kallad, i dess numera utvidgade
skick, H. K. HF. Hertigens af Upland folkskola,
och åt hvilken inrättning Hr Forsslund hade, redan
förut, lemnat betydligt understöd af sin förmogenohet.
Den nya dispositionen blef icke obekant. Den öpp-
nade utsigt att skolan skulle en gång komma i ti!l-
stånd att uppfylla sin valgörande bestämmelse och
erhålla en utvidgning, som svarade emot behofvet.
För att emedlertid söka snarare befordra detta än-
damål, lät Skol-direktionens Ordförande, Landshöf-
dingen von Kremer, till Handlanden Forsslund göra
en hemställan, huruvida han icke, för att desto förr
framkalla frukterna af sin vackra disposition, ville.
uppfylla den i sin Iifstid, och, för ombyggnad af
skolans trånga och förfallna hus, utlemna den lege-
rade summan. Handlanden Forsslund samtyckte till
denna önskan, och bad Herr Lagman Nenscn, hvil-
ken framfört densamma, anmäla i Direktionen, att
skolan, i afräkning på testamentsbeloppet, kunde ge-
nast få lyfta 7000 Rdr Banko. I Augusti 1831 ut-
lemnade han samma belopp till tvenae af Direk-
tionens Ledamöter, Herr Lagmannen Nenscna och
Handlanden Kihlberg, emot Protokolls-Utdrag, in-
nehållande att han å silt testamente afbetalt 7000
Rdr Banko. I April följande året lemnades resten
med 3000 Rdr, hvarpå Forsslund ytterligare erhöll
Direktionens tacksamma? qvitto medelst Protokolls-
Utdrag, lydande i bestämda ord:
att Handlanden Forsslund till skolan lemnat
aterstoden af sin testamentariska disposition.
Hvarken Handlanden Forsslund eller Skol-Direk-
tionen tviflade nu, att testamentet till Skolan var
uppfyldt. Denva öfvertygelse uttryckte sig äfven
offentligt, då H. K. H. Kronprinsen, någon tid der-
efter, täcktes besöka folkskolan, och Handlanden
Forsslund, föreställd af Hr Erke-Biskopen, hugna-
des med en försäkran om H. K. H. välbehag öfver
det hedrande bruk ban gjort af sin förmögen-
het, särdeles med afseende på den betydliga do
nationens utyifvande under sin lifstid.. Efter
Forsslunds död, då vid sjelfva jordfästningen Pre-
dikanten, som tillika var Skol-Dirvektionens Sekre-
terare, i ett sedermera tryckt tal, skildrade den
hädangångnes lefnad, blef det, såsom i synnerhet
hedrande för hans minne, anmärkt huru han ej
blott under sina fiska dagar upprättat sitt väl-
görande Testamente, utan och sjelf i lifstiden full-
bordat detsamma. Vid öppnandet af Forsslunds
byrå, efter hans död, funnos ock i testamentet in-
lagda de Protokollsutdrag, som visade att det sam-
ma, hvad folkskolan angick, blifvit fullgjordt.
Hvem skulle, med afseende på allt detta, fö-
reställa sig att man bu vill för andra gången
utkräfva testamentsbeloppet? — Borgerskapets äldste
i Upsala hafva förbehållit sig denna ära.
Sedan, efter Forsslunds död, testamentets Exe-
kutor hade bevakat bans dispositioner, anmälte han
hos SkolDirektionev, att sterbhuset, som i Fo:ss-
lunds byrå funnit Direktionens qviltenser inlagde i
testamentet och dessutom erinrade sig hans i lifs-
tiden upprepade förklaranden att han fullgjort sin
disposition ull skolan — ansågo sig icke vidare
hafva någon utbetralniog till skolan. Ett par af
Direktionens ledamöter hade emellertid röjt afsigt
att icke medgitva sådant; och inom Direktionen
uppkom i följd deraf en öfverläcgning on de åt-
gärder, som saken kunde påkalla. Hr Landshöf-
dingen von Kremer; Hr Domprosten Doktor Berg-
ström, Hr Lagmanven Nensen och -Handlanden
Kihlberg förklarade, utav tvekan, att, då testamen-
tet, enligt tydliga qvittenser, och på Direktionens
egen begäran, redan bhfvit fullgjordt, funne de li-
ka olagligt som obilligt, att yrka summans utbe-
talande för andra gången. Härvid tillades af Lag-
an MoancsnR don anemähasnana oOofttoan TS OLA mne NA