Af den berättelse; Ordföranden nu uppläst inhämtas visserligen, att de bemödanden nykterhetens vänner användt till hämmande af dryckenskapslasten icke på långt när haft den framgång, som en och annan af oss för 3:ne år sedan hoppades; men en fördel är dock vunnen, som framdeles torde blifva af större betydenhet, bestående deruti, att opinionen hos nästan alla klasser af medborgare så till vida förbättrats, att det öfverseende man fordom hade med den af starka drycker berusade, nu blifvit förbylt, om just icke i förakt, åtminstone 1 ett allmänt ogillande. Det är dessa förändrade begrepp, som förr eller senare måste leda tillden öfvertygelsen, att det hos Svenska nationen för närvarande gängse, allmänna och öfverflödiga bruket af bränvin, hvilket bjudes och förtäres vid alla tänkbara tillfällen, icke kan på annat sätt minskas eller utrotas än genom en förändring af våra vanor och bruk. Vi veta alla att förändring uti cn hel nations seder, i synnerhet när dessa hunnit sprida sig och få rotfäste bland den talrika arbetande klassen, eller den stora massan af folket, är ett af de svåraste företag; men sådant bör hvarken hindra ellev afskräcka oss från att idkeligen yrka hvad som är rätt och nyttigt. Svenskarne äro till sin karakter ett eftertänksamt och förståndigt folk, och de skola således säkert lyssna till hvad som af förståndiga män säges. Det kan icke bestridas, att det allmänna bruket af bränvin blifvit infördt och spridt bland Sveriges allmoge genom Styrelsens och de bildade klassernus gemensamma åtgärd. Egentliga orsaken var visserligen att skaffa Kronan intrader genom Kronobrännverierna, och sedermera att skaffa de större possessionaterne inkomst och vinst genom afsättning af hvad de kalla jordbrukets förädlade alster. Man glömde likväl härvid, att man inympade på nationen ett oudt, som tärt mera på Sveaska folkets både fysiska och moraliska lif, än någon anvan plåga som hittills öfvergått landet. Bevärings-mönstringarne, brottmåls-vansakningarne, fattigvårds-anstalterne och korrektions-inrältningarne bevittna mer än tillräckligt denna sanning. Af den humanitets-känsla, som höjt så många röster emot missbruket af starka drycker hos Nord-Amerikanarne och Engelsmännen, har ett svagt cko blifvit spordt äfven i vär lugna nord. Från alla delar at riket ingå underrättelser om mer och mindre lyckade bemödanden till införande af sans och måttai det förledande bränvinets bruk Fosterlandsvännen synes ha gruudade skäl till den förmodan, att den uppväxande generationen skall blifva förskonad från många af de olyckor, som drabbat den nu bortgående, såsom följder af bränvinets missbruk. Vid rikets begge universiteter och vid flere afvikets Gymnasier bar den studerande ungdomen med den honom egna liflighet och värma, hvarmed det unga simuct vanligtvis omfattar hvarje iifvande ide, fäst sig vid den tanken att genom de exempel dessa ynglingar i framtiden såsom embetsmän och hustäder komma attsprida bland deras omgifuing, skola nykterhet och sedlighet vinna ett pålitligt stöd. Den i småstläderne gängse förderfliga seden att i hvarje köpmansbod traktera med ett glas bränvin hvar och en af allmocen, som der handlar nagon vara, har genom formligt beslut blifvit på flera ställen afskaltfad. Äfvensaå har flerestädes det icke mindre skadliga bruket att för hvarje liten tjenst bjuda den tjenande och arbetande klassen en sup bränvin blifvit aliagdt. Hvad som dock mer än allt annat skulle bidraga till att inskränka det hvardagliga begagnandet af bränvin vore, om de bildade klasserna kunde förma sig att aflysa bruket af det såkallade bränvinsbordet. -Svenskarne äro den enda nation på jorden, hos hvilken detta, af någon gastronom uppfunna, bruk är allmänneligen vedertaget. Ett väl serveradt bränvinsbord är för ett mindre bemedladt hushåll en. lika kostsam som öfverflödig artikel, och hvad der finnes uppdukadt skulle vara mer än tillräckligt att utgöra en sydlianings hela middag. För några är sedan voro atskillige Svenska skepp samlade i en at Frankrikes medelhafshamnar. Konsuln dersestädes ansäg sig böra se befälhafvarne till en middag, hvarvid han, ehuru Fransman till seder och lefnadssätt, dock lät för sina nya gäster framställa elt bränvinsbord. Sällskapet bestod derjemte af manga Fransmän, som med förundran betraktade buruledes Svenskarne slogo sig mangrant ned vid bränvinsbordet och började förtära först en dugtig sup, så en halfva och derofvanpå en klack. En af Frausmännen som icke kunde komma ifrån sin förtrytsamhet och sin förvaning, gick då fram till värden och frågade balfhögt: mais mon Dicu! cst cc vos compatriotes? Kunnige läkare ha langt för detta bevisat det positifi skadliga i bruket att börja hvarje måltid med ett glas bränvin; och för icke längesedan yttrade en högt aktad Svensk läkare, att för hvarje sup som förtäres annorlunda än som medicin förkortar man sin lefnad en half dag. Oberoende af dessa skål, ty få menniskor tänka på medlen att bli gamla förrän det är för sent dertill, så är det dock nödvändigt att de upplyste klasserne öfvertänka sin ställning i samhället. De veta mer än väl, att deras föredömen efterapas, i mån af tillgångar och bildning, först af deras bekanta och sedan hos hela den långa serien igenom af olika folkklasser ända ned till torparckojan och backstugan. Hvarföre då icke kunna förmå sig till den i sig sjelf obetydliga uppoffrineen att i deras hus allysa det dagliga bruket af bränvin? De välgörande verkuingarne af detta exempel skulle inom några fa är uppenbara sig genom nationens större moralite och förbättrade ckonomiska ställning. Ingen husbonde är belåten med eller kan ha fullt förtroende för en pig tjenare, och ingen busfader, som är begifycn på starka drycker, kan med behörig omtanka sörja för sitt bestånd ech för sina barns uppfostran. Snart skulle bildningens, sedl!ighetens och allmänna opinions fordran stämpla drinkaren med den vanära han förtjenar, och medborgligheten och nationalandan skulle vunnit en seger af de vigtigaste följder.ga Denna seger vore at så mycket större inflytande, som den vore vunnen på moralitetens och den inre öfvertygelsens väg, och icke på samma sätt som när hela Europa klädde sig i allongeperuker på det, (om jag icke minnes orätt) att Ludvig XIV skulle kunna dölja att dess ena