Af den berättelse; Ordföranden nu uppläst inhämtas vis-
serligen, att de bemödanden nykterhetens vänner användt
till hämmande af dryckenskapslasten icke på långt när
haft den framgång, som en och annan af oss för 3:ne år
sedan hoppades; men en fördel är dock vunnen, som fram-
deles torde blifva af större betydenhet, bestående deruti,
att opinionen hos nästan alla klasser af medborgare så till
vida förbättrats, att det öfverseende man fordom hade med
den af starka drycker berusade, nu blifvit förbylt, om just
icke i förakt, åtminstone 1 ett allmänt ogillande.
Det är dessa förändrade begrepp, som förr eller senare
måste leda tillden öfvertygelsen, att det hos Svenska na-
tionen för närvarande gängse, allmänna och öfverflödiga
bruket af bränvin, hvilket bjudes och förtäres vid alla
tänkbara tillfällen, icke kan på annat sätt minskas eller
utrotas än genom en förändring af våra vanor och bruk.
Vi veta alla att förändring uti cn hel nations seder, i
synnerhet när dessa hunnit sprida sig och få rotfäste bland
den talrika arbetande klassen, eller den stora massan af
folket, är ett af de svåraste företag; men sådant bör hvar-
ken hindra ellev afskräcka oss från att idkeligen yrka
hvad som är rätt och nyttigt.
Svenskarne äro till sin karakter ett eftertänksamt och
förståndigt folk, och de skola således säkert lyssna till
hvad som af förståndiga män säges. Det kan icke bestri-
das, att det allmänna bruket af bränvin blifvit infördt
och spridt bland Sveriges allmoge genom Styrelsens och
de bildade klassernus gemensamma åtgärd. Egentliga or-
saken var visserligen att skaffa Kronan intrader genom
Kronobrännverierna, och sedermera att skaffa de större pos-
sessionaterne inkomst och vinst genom afsättning af hvad
de kalla jordbrukets förädlade alster. Man glömde likväl
härvid, att man inympade på nationen ett oudt, som tärt
mera på Sveaska folkets både fysiska och moraliska lif,
än någon anvan plåga som hittills öfvergått landet. Be-
värings-mönstringarne, brottmåls-vansakningarne, fattig-
vårds-anstalterne och korrektions-inrältningarne bevittna
mer än tillräckligt denna sanning.
Af den humanitets-känsla, som höjt så många röster
emot missbruket af starka drycker hos Nord-Amerikanar-
ne och Engelsmännen, har ett svagt cko blifvit spordt
äfven i vär lugna nord. Från alla delar at riket ingå
underrättelser om mer och mindre lyckade bemödanden
till införande af sans och måttai det förledande bränvinets
bruk Fosterlandsvännen synes ha gruudade skäl till den
förmodan, att den uppväxande generationen skall blifva
förskonad från många af de olyckor, som drabbat den nu
bortgående, såsom följder af bränvinets missbruk. Vid
rikets begge universiteter och vid flere afvikets Gymnasier
bar den studerande ungdomen med den honom egna liflig-
het och värma, hvarmed det unga simuct vanligtvis omfat-
tar hvarje iifvande ide, fäst sig vid den tanken att genom
de exempel dessa ynglingar i framtiden såsom embetsmän
och hustäder komma attsprida bland deras omgifuing, skola
nykterhet och sedlighet vinna ett pålitligt stöd. Den i
småstläderne gängse förderfliga seden att i hvarje köpmans-
bod traktera med ett glas bränvin hvar och en af allmo-
cen, som der handlar nagon vara, har genom formligt be-
slut blifvit på flera ställen afskaltfad. Äfvensaå har flerestä-
des det icke mindre skadliga bruket att för hvarje liten
tjenst bjuda den tjenande och arbetande klassen en sup brän-
vin blifvit aliagdt.
Hvad som dock mer än allt annat skulle bidraga till att
inskränka det hvardagliga begagnandet af bränvin vore, om
de bildade klasserna kunde förma sig att aflysa bruket af
det såkallade bränvinsbordet. -Svenskarne äro den enda
nation på jorden, hos hvilken detta, af någon gastronom
uppfunna, bruk är allmänneligen vedertaget. Ett väl ser-
veradt bränvinsbord är för ett mindre bemedladt hushåll en.
lika kostsam som öfverflödig artikel, och hvad der finnes
uppdukadt skulle vara mer än tillräckligt att utgöra en syd-
lianings hela middag. För några är sedan voro atskillige
Svenska skepp samlade i en at Frankrikes medelhafsham-
nar. Konsuln dersestädes ansäg sig böra se befälhafvarne
till en middag, hvarvid han, ehuru Fransman till seder och
lefnadssätt, dock lät för sina nya gäster framställa elt brän-
vinsbord. Sällskapet bestod derjemte af manga Fransmän,
som med förundran betraktade buruledes Svenskarne slogo
sig mangrant ned vid bränvinsbordet och började förtära
först en dugtig sup, så en halfva och derofvanpå en klack.
En af Frausmännen som icke kunde komma ifrån sin för-
trytsamhet och sin förvaning, gick då fram till värden och
frågade balfhögt: mais mon Dicu! cst cc vos compatriotes?
Kunnige läkare ha langt för detta bevisat det positifi
skadliga i bruket att börja hvarje måltid med ett glas brän-
vin; och för icke längesedan yttrade en högt aktad Svensk
läkare, att för hvarje sup som förtäres annorlunda än som
medicin förkortar man sin lefnad en half dag. Oberoende af
dessa skål, ty få menniskor tänka på medlen att bli gamla
förrän det är för sent dertill, så är det dock nödvändigt
att de upplyste klasserne öfvertänka sin ställning i sam-
hället. De veta mer än väl, att deras föredömen efterapas,
i mån af tillgångar och bildning, först af deras bekanta och
sedan hos hela den långa serien igenom af olika folkklas-
ser ända ned till torparckojan och backstugan. Hvarföre
då icke kunna förmå sig till den i sig sjelf obetydliga upp-
offrineen att i deras hus allysa det dagliga bruket af brän-
vin? De välgörande verkuingarne af detta exempel skulle
inom några fa är uppenbara sig genom nationens större mo-
ralite och förbättrade ckonomiska ställning. Ingen hus-
bonde är belåten med eller kan ha fullt förtroende för en
pig tjenare, och ingen busfader, som är begifycn på starka
drycker, kan med behörig omtanka sörja för sitt bestånd
ech för sina barns uppfostran. Snart skulle bildningens,
sedl!ighetens och allmänna opinions fordran stämpla drin-
karen med den vanära han förtjenar, och medborgligheten
och nationalandan skulle vunnit en seger af de vigtigaste
följder.ga Denna seger vore at så mycket större inflytande,
som den vore vunnen på moralitetens och den inre öfverty-
gelsens väg, och icke på samma sätt som när hela Europa
klädde sig i allongeperuker på det, (om jag icke minnes
orätt) att Ludvig XIV skulle kunna dölja att dess ena