gars vård och underhåll, samt med allvarlig vilja befordrar folkets trefnad och moralitet. Det är onekligt. att Korrektionsinrättningen vid en stor stad med jemt tillfälle till sv rsselsättning och afsättning borde kunna bära sig sjelf i i likhet med hvad dylika anstalter visat zz göra i andra länder, om den ställdes på samma enkla manisipala administrationssätt? det enda som öfveressstämmer med hela den filantropiska åsigt, hvilken ligger till grund för det förbättrande bestralfningssättet Vid ifrågasättandet af tillökta anslag å denna titel för byggnader i Stockholm och underhållet å magasiner i fandsorterna. yttras, alt dessa anslag icke äro nya, utan att de förut drabbat statsverkets inkomster, En sådan anordning synes mig el enlig med srundlagens föreskrift; om medlens användande till bestämde ändamål efter fastställda stater; och väntar mean således med skäl, att utskottet måtte upplysa, huru härmed tillgått. Att Nionde hufvudtiteln för åserbruket, handeln och näringarne i den ställning, hvari dessa sig befinna, icke kan erhålla öknmng, lvekes Reger:ngen sjelf hafva insett, och jag inskränker mig således eudast till den önskan, alt ej utskottet måtte: af de talrika motioner, som i denna del vanligtvis åsyfta anslag och lån, låta förmå sig till att sjelf föreslå ökade utsifrer, hvilka vanligen i denna egenskap jöna det besynnerliga ödet, att blifva uttasne från de fattige isom nämde yrken, för att betala de rikare, Öfvertygad om, att detta öde är oafvändelist, anbåller jag om nedsättning af anslaget till hvad årliga åbeta ringar å lånen kunna medgifva. Pionde hufvudtiteln för Kleresioch läroverken bar ej fordrat någon Rigeringens uppmaning af Rikets Standers frikostighet. Jag afhåller mig med grämelse ifrån att ifrågasätta ansleg åt de vigtige elementarlsroverken och synnerligest åt folksk (Olornas men 1 den, verkliga förlägenhet, hvari skaltdragande oa äro, och oaktadt det stora behof af undervisning, råd och sedeförbätlring, som visar sig bos den stora massan af nationen, nödgas jag gväfvå tankan på den stränga dom, som häruti tydligen visar sig, att fädrens missgerningar straffas på efterkommavde, då så ringa nu kan göras för detta viotiga ändamål. Rådlös i afseende till direkta tillgångar, vågar jag således endast bedja utskottet fästa uppmärksamhet på möjlizheten, att föreslå Tegeringen någon utväg, att genom befordroodet af kyrkors sammanbygnad och ett ändamålsenliot användande af det högre kleresiets löner, söka erhålla medel till folkundervisningens utbredande och förbättrande. Vid allmänna ivxdragnings-statens beräknande, anhåller jag, att utskollet ej måte, på sätt propositionen ani yder. anse upphörandet af 66,666 Rdr 32 sk. till f. d. Kongl. familjen, såsom en Riks-statens Villgåne, utan såsom en folkets framtida behållning, hvilken lika let bör komma att vtterligare I Riks-staten intagas, som den familj, hvartill den förut varit anslagen. Detta uttryck i Kongl. Propositionen visar emeitiertid nödvändigheten, att utskottet föreslår sjelfva indragnings-statens afskiljande från Riks-staten, på ett sätt, att hvad som åtminstone slumpen Ivekligtvis gör möjligt att indraga, blifver indraget från Riks-staten, i stället för att dragas in nt densamma. Om u:skottet behagar antaga detta förslag, skulle 1 runda tal ctatsutgifterna komma att blif:a följande: Första hufvudti!ein 600,000. Andia 2.060,.000.