gars vård och underhåll, samt med allvarlig vilja
befordrar folkets trefnad och moralitet. Det är
onekligt. att Korrektionsinrättningen vid en stor
stad med jemt tillfälle till sv rsselsättning och afsätt-
ning borde kunna bära sig sjelf i i likhet med hvad
dylika anstalter visat zz göra i andra länder, om
den ställdes på samma enkla manisipala admini-
strationssätt? det enda som öfveressstämmer med
hela den filantropiska åsigt, hvilken ligger till grund
för det förbättrande bestralfningssättet
Vid ifrågasättandet af tillökta anslag å denna ti-
tel för byggnader i Stockholm och underhållet å
magasiner i fandsorterna. yttras, alt dessa anslag
icke äro nya, utan att de förut drabbat statsver-
kets inkomster, En sådan anordning synes mig el
enlig med srundlagens föreskrift; om medlens an-
vändande till bestämde ändamål efter fastställda
stater; och väntar mean således med skäl, att ut-
skottet måtte upplysa, huru härmed tillgått.
Att Nionde hufvudtiteln för åserbruket, handeln
och näringarne i den ställning, hvari dessa sig befinna,
icke kan erhålla öknmng, lvekes Reger:ngen sjelf
hafva insett, och jag inskränker mig således eudast
till den önskan, alt ej utskottet måtte: af de tal-
rika motioner, som i denna del vanligtvis åsyfta
anslag och lån, låta förmå sig till att sjelf föreslå
ökade utsifrer, hvilka vanligen i denna egenskap
jöna det besynnerliga ödet, att blifva uttasne från
de fattige isom nämde yrken, för att betala de ri-
kare, Öfvertygad om, att detta öde är oafvände-
list, anbåller jag om nedsättning af anslaget till
hvad årliga åbeta ringar å lånen kunna medgifva.
Pionde hufvudtiteln för Kleresi- och läroverken
bar ej fordrat någon Rigeringens uppmaning af
Rikets Standers frikostighet. Jag afhåller mig med
grämelse ifrån att ifrågasätta ansleg åt de vigtige
elementarlsroverken och synnerligest åt folksk (O-
lornas men 1 den, verkliga förlägenhet, hvari skalt-
dragande oa äro, och oaktadt det stora behof af
undervisning, råd och sedeförbätlring, som visar
sig bos den stora massan af nationen, nödgas jag
gväfvå tankan på den stränga dom, som häruti tyd-
ligen visar sig, att fädrens missgerningar straffas
på efterkommavde, då så ringa nu kan göras för
detta viotiga ändamål. Rådlös i afseende till di-
rekta tillgångar, vågar jag således endast bedja ut-
skottet fästa uppmärksamhet på möjlizheten, att
föreslå Tegeringen någon utväg, att genom befor-
droodet af kyrkors sammanbygnad och ett ända-
målsenliot användande af det högre kleresiets lö-
ner, söka erhålla medel till folkundervisningens ut-
bredande och förbättrande.
Vid allmänna ivxdragnings-statens beräknande,
anhåller jag, att utskollet ej måte, på sätt propo-
sitionen ani yder. anse upphörandet af 66,666 Rdr
32 sk. till f. d. Kongl. familjen, såsom en Riks-sta-
tens Villgåne, utan såsom en folkets framtida be-
hållning, hvilken lika let bör komma att vtterli-
gare I Riks-staten intagas, som den familj, hvartill
den förut varit anslagen. Detta uttryck i Kongl.
Propositionen visar emeitiertid nödvändigheten, att
utskottet föreslår sjelfva indragnings-statens afskil-
jande från Riks-staten, på ett sätt, att hvad som
åtminstone slumpen Ivekligtvis gör möjligt att in-
draga, blifver indraget från Riks-staten, i stället
för att dragas in nt densamma.
Om u:skottet behagar antaga detta förslag, skulle
1 runda tal ctatsutgifterna komma att blif:a föl-
jande:
Första hufvudti!ein 600,000.
Andia 2.060,.000.
