fänkandes dgTa betyda mindre än intet. Det var
någon af hedervärda Bondeståndet, vid förra Riks-
dagen, som påstod: att allt obestånd hos allmogen
kommer af vårdslöshet, lättja, fylleri, stort lefnads-
sätt m. m. Deröfver tog dock ståndet humör, och
mången Riksdagsman sökte försvara sin landsort för
dylika tillvitelser. Jag tycker likväl, att ingen stör-
re sanning kunde sägas; ty någon orsak måste väl
gifvas till hvsd som händer och sker här i verlden.
Och jag skulle väl vilja veta, hvilka andra orsaker
kunna upptäckas till Svenska allmogens elände och
uselhet, så vida man undantager särskilta olycks-
härdelser, som här ej komma i fråga. Månne det
skulle vara omöjligt att bevisa, det den såkallade
nationens kärna är ganska maskstungen? Månne det
skulle vara svårt, att visa orsakerna till vår tids
opålitliga och odugliga tjenstefolk? Eller månne
det är svårt att inse och förklara grunden till mån-
gens hastiga uppkomst och undergång, samt hvad
som förbittrar det menskliga: lifvet i så hög grad?
Jag tror icke, att detta vore särdeles svårt; ty det
ligger temligen öppet, tydligt och klart, för hvar
och en, som förmår genomtränga den färnissade
ytan. Men kanske bör man ej tala om rep i hängd
mans hu. Jag vet blott ett enda medel, som kunde
häroma det mesta onda vårt tidslynne medförer;
och det vore: att låta hvarje bedräglig gäldenär,.
som ej kunde betala sin skuld, stånda tjufsrätt. Detta
vore visst hårdt, men icke orättvist; ty allt bedrägeri
under byckleviets.Eförtroendets och vänskapens larf
är vldingsstöld. Finge vi sedan ett säkert, bestämdt
och varaktigt myntvärde, så vore för den rättsinni-
ge intet mer att önska 1 detta afseende; och sedan
må en hvar i tid besinna hvad dess frid tillhörer,
både för delta och det tillkommande lifvet. — Jag
föreställer mig väl huru mycket som kan vera att
anmärka, vid mina ofvanskrifne åsigier, så väl som
mitt skrifsätt: men, som jag mera tänkt än talt, me-
ra arbetat än skrifvit, 1 mina dagar, så kan Jag ej
hjelpa den saken, ehuru jag skulle önska kunna ut-
trycka mig så varmt och lifligt för det sanaa och
rätta, som jag känner det inom mig i hvarje lifvets
förhållande.
fryst 7 G --— (tj Ku EE MITtIEAE RAS TTT D