hof. Om man trodde sig ännu kunna regera Spaniorerna efter .Menarkens godtycke, så skulle man genom ett sådant förfarande öppna detsborgerliga krigets afgrund, hvari tronen sjelf skulle nedstörta. Derefter förklarade han, att i Spanien endast funnes två partier: det Carlistiska, som ville bibehålla despotismen med dess missbruk, och den uvga Drottningens, som ville erhålia konstitutionella garantier mot absolutismen samt önskade se alla medborgare lika inför lagen. Först då, menade han, skall man kunna undanrycka ministrarne makten, att efter behag förtrycka folket, och först då skulle det bli slut på de orättvisa arresteringarne och de arbiträra landsförvisningarna. Man har anmärkt som något besynnerligt, att de legitima monarkernes sändebud upphäfva sådana jämmerrop; när man blott nämner ÖCortes-konstitntionen, från hvilken de tyckas t:o att anarki och allt ovdt skall sprida sig öfver Europa, då denna konstitution är 19812 likväl erkändes icke allenast af England, utan till och med af sjelfva Ryssland. PEKAR