allsvdr SLtlallds UCI falsllfdllCt I S5SdUaUL UValuSCCnAde Ulli JustitieKanslersEmbetet öfyerlemnas. Orsaken hvarföre uti det sistnämda beslutet infördes orden: i sakens närvarande skick, var i min tanka den, att förbållandet visade sig blifva helt olika, om den pröfning at varans beskaffenhet, sem till GeneralTullStyrelsen ötverlemnades, möjligen så utfölle , att densamma förklarades icke vara tingham och blefve till förtullning antagen, eller om varans förbudna beskaffenhet blefve ostridig törklarad. 1 förra fallet syntes Hr Sundbladt tilläfventyrs hafva varit lidande genom målets behandling: i det senare äter finge han begagna förmånen att åter utföra en vara hvars förbudna beskaffenhet måhända varit uppenbar. GeneralTullStyrelsen, hvilken gemensumt med 2:ne Deputerade af Stockholms BumullsfabriksSocietet företog hesigtning af de ifiågauvarande väfnaderne, förklarade dem vara Gingham, hvilken Hr Sundbladt finge äter utur riket föra. Derefter började Hr Sundbladt å nyo sine påståruden emut General iullStyrelsev, Sjötullskätten och KommerscKollegium, om ansvar oeca ersättning. JustitieOmbudsmannen, hus hvilken klagan först fördes , itörklarade den 7:de Mars 1825, att, som det blifvit upplyst, att bvad Handlanden Sundblaat i klagoskriften begärt, redan uti skriftvexlingen inför Kongl. Maj:t blifvit af houovm yrkad: och hvaröfver Kongl. Maj:ts Högsta Domstol utlåtande meddelt, faun JustitieOmbudsmannen ej anledning till vidare åtgärd med detta mål. I anledning deraf inkom Suudbladt till Kongl. Maj:t med begäram att Öfver det den 25 September 1827 gifve nådiga Utslag erhålla förklaring, huruvida saken numera komsuili förändradt skick genom General TullStyrelscus omförmälde beslut, eller om frågan angående ansvar och skadeersättning verc att anse såsom atglord geuom Kongl. Maj:ts derom redan meddelte utlåtaude. Häruppa meddelte Högste Dumstolen den 23 Oktober 1828 följaude beslut: Högste Domstolen finuer, det Sökanden genom Kongl. Maj:ts Utslag af den 25 Sept. sistl. är icke är betaget, att hos vederbörande om ansvar och ersättning för acvss förmente lidande föra dev talan, hvartill han kan ause sig befogad. Detta beslut som blott ionefaltar, alt frågan om ansvar och ersättning ej hunde anses sluteligen afgjord medelst det förra Utsluget, är något helt anuvat, än det som uti uppsatsen i Altonbladet nämnes, eller att Hög-te Domstolen hade genom Utslag den 28 (23) Oktober 1828 förklarat, det Hr S. hade skål alt emot vederbörande utföra sin talan; hvilket kulle hafva innefattat ett yttravde i sjelfva frågan om åtalets behörighet. JustitieOmbudsmannen och JustitieKansleru voro i alla fall af Högste Domstolens beslut otörbindrade, att anställa det ätal, hvartill de kunde finna fog. Hr Sundbladt vände sig åter till JustitieOmbudmanneu , och denne gaf den 1:sta December 1825 följande svar: Hr JustiticOmwbud-mannen fann det olika omdömet, som Kongl. KovmmerseKollegium , GeneralTullStyrelsen och SjötullsRätten i detta mål yttrat, emot det, som innebålles uti Kovgl. Maj:ts nådiga Utslag af den 25:te September 1827, ej kunna föranleda till någon å JustitieOmbudsmausEmbetets vägnar vidtagande åtgärd; och att JustiticOmbudsman nen följaktligen ej äger att Aktor till Suvdbladts biträde i målet förordna, dock må han derom hos K. M:ts Just.Kanslers-Embete sig anmäla, Detta senare gjorde Hr Sundbladt , uch scdan JustitieKanslern infordrat förklaringar ifrån GeneralTuliStyrelsen uch KommerscKollegium, bvilka båda autoriteter sökte utveckla de skäl, bvarföre de ausctt förhåliandet med de af Handlanden Roos till förtullning anwälte varor ej hafva varit sådant som 11 S. af Underrättelserne till Tulltaxan åsyftade, ivkvm Justitiekanslern den 27 Junm 1829 till FinvansExpeditionen med ett underdånigt memorial, hvaruti JustiticeKauslern avförde, att ehuru JustitieKanslersEmbetct för dess del funne Suudbladt, som genvim den omgåvg målet fått, innan det af Högste Domstolen återförsattes i behörigt skick, måst vidkännas bäde kostnad och besvär, ;cke hafva saknat fog till dess derötver förda klagan; ansåge sig deck JustiticKaaslersEmbetet, vid det af General FullStyvelsen och KommerseMullegium anförda särskilta förbållavde, icke böra 1 anledning at samrma klagan något vidare ålgöra, än att med avmålan at hvad i otfvanberörde måtts törekommit, till hongl. Maj:t uuderdånigst hemställa, om icke Kongl. Maj:t skulle finna nödigt, att i det ämne hvarom uppstått fråga , meddela ett så hestämdt stadgande, att Domastolarne uch de administrativa myndigheterne vid författningarnes tillämpning icke må vidare råka i kollision eller olika förtara.? Hr Sundbladt inkom tillika till FinansExpeditioneu med en uuderd. skrift, Lvaruti han begärde alt Justitiekanslern måtte anbefallas, att förordiua laga undersökning och åtal cmut de, enligt Hr Sundbladts tanka, felande autoriteterne. Denna skrift öfverlemuade Kongl. Maj:t den 28 Augusti 1829 till JustitieExpeditionens underd. föredragning. Sedan Hr Sundbladt, inför Nedre Revisionen hörd, avfört, att han ansåge JustitieKanslernu hafva felat i sin pligt, då hau icke anbefullt åtal i målet, och Sundbladts kisgan således älven blifvit riktad emot JustitieKansleru, samt af sådan avledning, Kongi. Maj:t den 19 December 1829 förordnat särskilt person att ä JustitieKunuslersEmbetets vuguar i Bögste Domstolen öfvervara malets föredragning, förekom detsamma derstädes den 27 Januari 1830; hvarvid Tlögste Domstolen fann de i målet förekomne omstävdigheter icke vara af den beskaffenhet, att å Suudbladis underdåviga klagan och begäran om åtals anställande hunde fästas afseeude. Det torde svårligen kunna nekas, utt ju detta Högste Domstolens beslut är 1 fullkomlig Öfveseisstämmelse med bvad Högste Domstolen förut yltral angående Hr Sundbladts mål. Högste Domstolen hade vid det senaste tillfället cj att pröfva annat än buruvida Hr Suudbladt ägde fog tiil sin klagan emot Justitichauslern, och om hågon ätgard ä Högsta Drmstolens sida borde äga rum, icdaide till ätal emot de ifrågavarande auturiteterne. Fastän cj. iälteligen varit förfaret deruti, att 11. 5 al Underråttelserye till Tuli-Taxan icke genast blifvit af Sjö fulls-Rätten tillämpad, måste dock orsaken dertill sökas, 1Cke ult någut uppenbart öfver trädande af förfalluingarnes föresbrijter utan Uti det olika omdöme vid ailföy vo se oo dapafp