oe
träde framför den ständiga, samt då 15 års kost-
nader för anvärfning, underhåll och beklädnad af
en välment åtagen men betungande och öfverflödi
befännen skyldighet; icke heller fick blifva en an-
ledning till skonsamhet; så beslutade Rikets Stän-
der, Sedan de likväl: erkänt, att Skåne bl.fvit af
kormmitterade belagdt medien öfversrotering af I11
rotar utöfver hvad det, enligt Konungens försäkran
om femtedels förminskningen, bort påläggas; och
såsom orden lyda: för att omsider öppna en ut-
väg för klagomålens afhjelpande: alt på samma
dag och timma samtlige rotehållare vid begge Skån-
ska infanteri-regementerna skulle inkallas till Lands-
kanslierna i Malmö och Kristianstad för att med
slutna tryckta sedlar rösta om tvenne alternativer:
a) huruvida vid den redan skedda roteringen skulle
förblifva; blott med den förändring att vakansaf-
giften för 86 öfverloppsrotar fördelades på de ro-
tehållare, hvilka befinnas vara i mesta behof af
lindring; samt b) om en allmän jemkning i berörde
rotering, då utan ringaste modifikationer visse stad-
gade grunder derför skulle af rotehållarne antagas.
Dessa senare grunder: och vilkor voro likväl af
den mest afskräckande beskaffenhet. Den år 1812
gifne Kongl. försäkran, att 10ote icke kan påföras
högre ordinarie N:r än han förut utgjort extra ro-
tering, skulle anses undanröjd; femtedels minsk-
ningen icke ovilkorligen iakttagas; och hemmanta-
let väl läggas till grund, men med fästadt afseende
på 1 öfrigt ägande förmåga, till ökad eller minskad
andel i roteringen, m. m. som utrymmet ej tillåter
oss, att här införa, men som allt är af beskaffen-
het, alt göra det nuvarande, öfverklagade tillstån-
det till en välgerning, emot hvad man af jemknings-
åtgärden kan förvänta.
Regeringen har emellertid sedan sista Riksdag
ingenting härvid åtgjort. Frågan hvilar, för att
afbida den allmänna extra-roteringsregleringens af-
görande. Detta åter lärer ej blifva vid nuvarande
Riksdag att förvänta; och Skåne torde således få
ännu länge lida för den välvilja hvarmed en del
af dess inbyggare, under den stora såkallade Eu-
ropeiska frihets-striden, sökte lätta Regeringens del-
tagande deri.
Ekeskogarne. En fri disposition af ekskogar för
ägare af kronoskatte, berustade säterier och stadsjord
af skattenatur, bade länge varit önskad och ansedd
såsom ett vilkor för en bättre hushållning dermed,
hvilken ej var att påtänka, så länge det unga trä-
det skulle fredas, för att lemnas åt kronan. Det
beslut RB. St. vid Riksdagen år 1923 i detta afse-
ende fattade, hvarigenom, emot lösen, en sådan fri
dispositionsrättighet borde vinnas, blef ytterligare
stadgadt och utveckladt vid sista Riksdag, och då
den derom utkomna Kongl. förordning i hufvud-
saken är dermed alldeles enlig, vilje vi blott i kort-
het fästa uppmärksamheten på tvenne skiljaktige
förhållanden i R. St:s Beslut och administrations-
åtgärderna: R. St. hade nemligen begärt, att de Län,
der endast spridda ekar växa, och som ej intagits
i det allmänna beslutet om lösningsskyldigheten, äf-
ven måtte beredas en sådan fri dispositionsrätt.
Förordningen af d. 28 Okt. 1830 behandlar denna
begäran under förutsättning, att kronan förbehölls
rättighet, att äfven der, efter framdeles skeende un-
dersökningar, låta ånteckna och fälla ekar. För den
ringa båtnad deraf kan dragas, underkastas således
alla dessa Län en ständig osäkerhet för jordens dis-
position; och troligen kommer ej värdet af allt de-
ras ekvirke att motsvara kostnaderna till embets-
männen m. fl. som skola undersöka, utsyna, stämpla
m. m.
Regeringen har d. 9 Juni 1831 föreskrifvit, att,
vid ekskogens uppskattning, alla till vedbrand tjen-
liga träd borde ingå. Då den gamla, orimliga tvångs-
åtgärden, att ej låta hvar och en obehindradt be-
gagna den ekskog som fanns å ägande jord, förnuf-
tigtvis aldrig kunnat härleda sig af annat, än ett
ivpbilladt behof deraf för försvaret och väsentligast
för flottan, synes ock denna uppskattningsgrund af
träd till vedbrand vara lika orättvis, som den sä-
kert i sina resultater skall vålla rätt kännbara li-
danden åt enskilte.
ETAK TOT M