HS vill allld5dLUt! hå FUTUECTS OL TUR IICSRAi
fenhet, jemförde med hvarardra och med de
vanliga förhållandena i orten, afgöra naturligt
vis de mindre väsentlige olikheterna i de en-
skilte kontrakternas öfriga bestämmelser; men
skyldigheten, att i fredstider underhålia sig sjelf vid
mötet, har i de allmänna kontrakten ansetts vara
karlens. Till förekommande af oordningar, har lik-
väl det stadgande der influtit, att roten ansetts skyl-
dig förskjuta detta underhåll, emot återbetalning.
Stadgandet medför den olägenhet, att kistor och säc-
kar med mat, sofvel och bröd, åtföljde soldaten
härifrån till regements-mötesplatsen; bonden måste
låta skjutsa karlen med sin tross, ofta långa vägar;
och lägren erhöllo utseende af flyttande horder.
Man kan ej neka, att detta vållade större uppoff-
ringar för de flesta rust- och rotehåliare, än som
voro nödige, om underhållet på ett klokt och hus-
bållsamt sätt anskaffades på stället mot kontant;
och en proposition, att Kronan skulle åtasa sig det-
ta emot en bestämd årlig afgift, var i allmänhet
välkommen. Som likväl ingen ekonomisk enhet kan
i vårt vidsträckta land tänkas, kvilken ej fordrar
uppoffring af något enskilt intresse, ansågo R. St.
år 1812 sig hvarken kunna eller böra tvinga mnå-
gon rothållare, till en sådan förändrirg; och de be-
slutade alltså endast, att frivillige kontrakter på 15
år skulle få afslutas med Kronav härom. De flesta
rust- och rotehållare antogo anbudet med nöje.
Ganska få qvarhöllo vid det gamla bruket. En be-
tydlig penning-inkomst ioflöt uti en för dessa me-
dels emottagande inrättad särskilt kassa, som ställ-
des under Krigs-Kollegii inseende och förvaltning.
De besparingar, som kunde uppkomma, den upp-
börd, som längre tid låg onyttig, blefvo utlånade
mot 6 proc. ränta. Armeens öfning ställdes mer på
stora lägers sammandragande, än på öfverallt hållne
regementsmöten som förut. Dessa läger borde väl
ej kosta så mycket, då den styrka, som derigenom
årligen till möten uppbådades, sällan uppgick till
: mer än 2 och aldrig till 3 af armeens hela nume-
rär; och af dessa skäl ansägs kassans fond vara i
jemn tillväxt. Dess offentliga granskning var dock
ej ännu påtänkt, och man hörde blott talas om en
allt mer utvidgad diskontering dermed. Emellertid
antogo sakerna ett annat utseende. Landet besvära-
des af de årliga durchmarscherne, som blefvo en
följd af ofta afligsna regementers deltagande i de
stora lägren. Dessa fingo mer utseende af lust-lä-
ger än öfningsläger; enär de väl bidragit att bilda
elt utmärkti generalitet, men icke lemnat samma
tillfalle till det lägre befälets och manskapets öf-
ning. Regemeniernas täflan i fältmusiken och den
för ofhcerarne så kännbara klädseln, eller med ett
ord: den militäriska lyxen tilitog; talrika staber,
utan sysselsättning, ja ofta utan direkt beröring med
de trupper som skulle öfvas i vapen, drogo aflö-
ningar och resekostnader; och man har till och med
inom Riks-Stånden hört, huru vissa kostsamma bygg-
nader och deras inredning m. m. drabbat denna all-
männa kassa. Allt detta kunde ej annat än väcka
uppmärksamhet, och yrkandet af en offentlig gransk-
ning borde ej uteblifva. Det skedde år 18233; men
Regeringen vägrade, tatt till Stats-verkets Revisorer
låta aflemna bandlingarne. 1927 prolongerades de
enskilta kontrakterne på 2 år. BR. St. sammankommo
följande året, och helsades med den besynnerligheten
af en Kongl. proposition, hvari föreslogs en för-
nyelse af 1812 års beslut, samt medgafs en offent-
lig granskningsrätt öfver medlens användande, men
hvarvid tillika Konungens Rådgifvare, enligt vidfo-
gadt Stats-Råds protokoll, samfäldt yttrade den åsigt,
alt kostnaden för armdens vapenöfningar borde på
Rikets stat öfverflyttas, och ej förblifva hvarken
ett obilligt åliggande för den fattiga soldaten, eller
ett på det hela olagligt åliggande för roten. Ko-
nungen stod alltså allena, för ett förslag, hvilket
onekligen icke var mindre populärt, än dess rådgif-
vares, och besynnerligt nog blef detta förslag sedan
en oskyldig orsak till en rubbning af enskilta kon-
trakters helgd, genom den behandling som de tren-
ne Stånden deråt lemnade. RB. St. antogo nemligen,
genom 3 Stånds beslut (Bonde-Ståndet undaniagan-
de) Konungens Nåd. proposition; års-afgiften stad-
gades till 7 Rdr i stället för 8 Rdr; revision af
I
)
kassan blef ett vilkor och det andra, att kassan
skulle anses såsom en rust- och rotehåHares enskil-
ta egendom. Men särskilt, på hvems förslag har
nu fallit oss ur minnet, stadgades af R. St., att huf-
vudfrågan, om Penning-ersättning skulle erläggas,
eller om allt skulle förblifva vid knekt-kontraktet,
LI Jo ooo oms Bana Af I oo stater altorna hackar d