Styrelsens yttre poltiska riktning, så innebär det likväl flera icke betydelselösa vinkar om de förflutna tilldragelserna och den närvarande ställningen i Europa. I detta afseende saknas väl allt ttrande om de båda stora verldshändelser sedan sista Riksdag, hvilka så mycket väckt den Svenska nationens deltagande, nemligen: Julirevolutionen och Polska frihetskriget, men med glädje inhämtar man den i telet uttryckta religiösa åsigten om anledningen tilede båda förenade rikenas lugn, och det hopp På ena ostörd fred, som H. M. Konungen genom sitt ord lemnar åt folke!. Freden sammanbinder verkligen, på sätt H. M. yttrar, nationernas intressen; och för oss, för Sverige erbjuder den visserligen en så stor utveckling, att den ej bör sättas på vågspel för äsigter eller tänkesätt, om också erfarenheten intygar, att den under 18 år uträttat högst obetydligt till landets framsteg i yttre välmåga och trefnad, vär vi jemföra vår industvis, vår handels, våra modernäringars ståndpunkt med andra nationers, och att den icke en gång medfört något väsentligt resultat för reformerna i den inre organisationen af våra inrättningar, våra lagar och vårt styrelseverk, hvilka, som hvar och eu känner, nästan alla ännu befinna sig i ett vovisoriskt tillstånd. Huruvida hoppet om fredens bibehållande utgör någon full visshet, derom är man emellertid icke rätt försäkrad af throntalet. H. Mits yttraude, att stater, dem vapenkralt grundat, icke kunna bestå, så hamt ej deras invånare alltid äro beredde att åter tillgripa vapnen, iemnar i detta afseende åtminstone åtskilligt att gissa på. I alla fall är det tröstande alt erinras desom, att vår vapenstyrka utgör öfver 100,000 man. Denna styrka skall utan tvifvel alltid befinnas tillracklig, att, i förening med den allmänna andan hos folket, försvara oss mot hvarje anfall som gäller fosterlandets frihet eller sjelfbeständ. Att Kongl. Maj:t skulle äska ett Hemligt Utskott var att förutse; hvaremot man öfverraskades af den underrättelsen, att detta Utskott skall närmare inhämta dr grundsatsers verksama tillämpning under olika tidskiften, som bestämt Styrelsens riktning och gång. Enligt 54 f. RF. kan Konungen ej med det hemliga Utskottet ötverlägga om andra ärender än sådana, som ej till andra Utskotts befattning höra, samt åonungen pröfvar böra hemliga hållas. Vi hoppas derföre och förmoda, att de nyssnämda uttrycken icke tyda på någon sådan oformlighet, att endast Hemliga Utskottet får del af de grundsatser, som bestamt styrelsens riktning och gång, hvilket så mycket mindre synes erforderligt, som, enligt hvad i Riksdagsberättelsen förmäldes, uppriktigheten alltid utgjort en af grundvalarna för Kongl. Maj:ts statskonst. En mårklig mening med hänseende till Styrelsens åsigt af representationsfrågan, innefattas i uttrycken, att Sverge står i förbindelse hos de tyra Riksstånden för sin bibehållna tillvarelse och för beståndet af sitt namn. Om än detta bör medgifvas, med bänseenude till ställningen år 1809, så erinrar man sig likval dervid ovilkorligen, hurudan de fyra Riksståndens verkan på landets stallning varit på andra tider, då en Rysk eller en Fransysk partichef hvart tredje år ömsom förstod att vinna de fyra Stånden för sina afsigter, utan att Sverge derat blef bättre och lyckligare, och buru Gustaf UI visste leda dessa fyra stånd efter sina afsigter, till undergräfvande af den inre friheten. Det är således i vår tanka icke så mycket dessa fyra Stånd som Svenska folkets förständ, hvilket i farans stunder räddat Sverges ära och namn; en sanning, hvari sannolikt äfven pluraliteten åtminstone bland de valde representanterne vid denna Riksdag skola instämma, och deras öfvertygelse om fyrdelningens förmån skall vinna en ökad styrka af det mödosamma arbete som förestår dem. Hans Maj:ts yttrande, att Regeringeu sökt inskränka alla de förestående avslagsbehofven inom redan varande tillgångar, ) skall säkert af hvar och en emottagas med en glädje. hvilken är lika liflig och nästan lika oväntad, som yttrandet om våra finansers lyckliga tillståpd. Den del af talet, som i öfrigt utvecklar Regeringens åsigter. angående myntbestämningens verkställighet m. m., måste blifva föremål för en utförligare behandling, än vi nu kunna egna deråt, — 4) Sedan vi i dag sett den Kongl. Propositionen om