Styrelsens yttre poltiska riktning, så innebär det
likväl flera icke betydelselösa vinkar om de för-
flutna tilldragelserna och den närvarande ställnin-
gen i Europa. I detta afseende saknas väl allt
ttrande om de båda stora verldshändelser sedan
sista Riksdag, hvilka så mycket väckt den Svenska
nationens deltagande, nemligen: Julirevolutionen och
Polska frihetskriget, men med glädje inhämtar man
den i telet uttryckta religiösa åsigten om anlednin-
gen tilede båda förenade rikenas lugn, och det
hopp På ena ostörd fred, som H. M. Konungen ge-
nom sitt ord lemnar åt folke!. Freden samman-
binder verkligen, på sätt H. M. yttrar, nationer-
nas intressen; och för oss, för Sverige erbjuder
den visserligen en så stor utveckling, att den ej
bör sättas på vågspel för äsigter eller tänke-
sätt, om också erfarenheten intygar, att den un-
der 18 år uträttat högst obetydligt till landets
framsteg i yttre välmåga och trefnad, vär vi jemföra
vår industvis, vår handels, våra modernäringars
ståndpunkt med andra nationers, och att den icke en
gång medfört något väsentligt resultat för reformer-
na i den inre organisationen af våra inrättningar,
våra lagar och vårt styrelseverk, hvilka, som hvar
och eu känner, nästan alla ännu befinna sig i ett
vovisoriskt tillstånd.
Huruvida hoppet om fredens bibehållande utgör
någon full visshet, derom är man emellertid icke
rätt försäkrad af throntalet. H. Mits yttraude, att
stater, dem vapenkralt grundat, icke kunna bestå,
så hamt ej deras invånare alltid äro beredde att
åter tillgripa vapnen, iemnar i detta afseende åt-
minstone åtskilligt att gissa på. I alla fall är det
tröstande alt erinras desom, att vår vapenstyrka
utgör öfver 100,000 man. Denna styrka skall utan
tvifvel alltid befinnas tillracklig, att, i förening med
den allmänna andan hos folket, försvara oss mot
hvarje anfall som gäller fosterlandets frihet eller
sjelfbeständ.
Att Kongl. Maj:t skulle äska ett Hemligt Utskott
var att förutse; hvaremot man öfverraskades af den
underrättelsen, att detta Utskott skall närmare in-
hämta dr grundsatsers verksama tillämpning under
olika tidskiften, som bestämt Styrelsens riktning
och gång. Enligt 54 f. RF. kan Konungen ej
med det hemliga Utskottet ötverlägga om andra
ärender än sådana, som ej till andra Utskotts be-
fattning höra, samt åonungen pröfvar böra hemli-
ga hållas.
Vi hoppas derföre och förmoda, att de nyss-
nämda uttrycken icke tyda på någon sådan oform-
lighet, att endast Hemliga Utskottet får del af de
grundsatser, som bestamt styrelsens riktning och
gång, hvilket så mycket mindre synes erforderligt,
som, enligt hvad i Riksdagsberättelsen förmäldes,
uppriktigheten alltid utgjort en af grundvalarna
för Kongl. Maj:ts statskonst.
En mårklig mening med hänseende till Styrelsens
åsigt af representationsfrågan, innefattas i uttryc-
ken, att Sverge står i förbindelse hos de tyra
Riksstånden för sin bibehållna tillvarelse och för
beståndet af sitt namn. Om än detta bör med-
gifvas, med bänseenude till ställningen år 1809, så
erinrar man sig likval dervid ovilkorligen, hurudan
de fyra Riksståndens verkan på landets stallning
varit på andra tider, då en Rysk eller en Fransysk
partichef hvart tredje år ömsom förstod att vinna
de fyra Stånden för sina afsigter, utan att Sverge
derat blef bättre och lyckligare, och buru Gustaf
UI visste leda dessa fyra stånd efter sina afsigter,
till undergräfvande af den inre friheten. Det är
således i vår tanka icke så mycket dessa fyra Stånd
som Svenska folkets förständ, hvilket i farans
stunder räddat Sverges ära och namn; en san-
ning, hvari sannolikt äfven pluraliteten åtmin-
stone bland de valde representanterne vid denna
Riksdag skola instämma, och deras öfvertygelse om
fyrdelningens förmån skall vinna en ökad styrka af
det mödosamma arbete som förestår dem.
Hans Maj:ts yttrande, att Regeringeu sökt in-
skränka alla de förestående avslagsbehofven in-
om redan varande tillgångar, ) skall säkert af hvar
och en emottagas med en glädje. hvilken är lika
liflig och nästan lika oväntad, som yttrandet om
våra finansers lyckliga tillståpd.
Den del af talet, som i öfrigt utvecklar Rege-
ringens åsigter. angående myntbestämningens verk-
ställighet m. m., måste blifva föremål för en ut-
förligare behandling, än vi nu kunna egna deråt,
—
4) Sedan vi i dag sett den Kongl. Propositionen om