I mu I VÄ N
)
de Person och för hela Dess dävrhbara Konungahus
och Ätt. Genom våra redliga och öppna bemödan-
den under delta Riksmöte, våge vi hoppas, att Eders
Kongl. Maj:t skall finna nya anledningar att emot
oss och våra Medbröder bibehålla den Konsliga
Nåd, i hvilken Presteståndet underdånigst utbeder
sig att alltid få vara inneslulet.
Hans Maj:t behagade i Nåder yttra:
Det uppskof, som ägt rum med Myntbesläm-
ningslagens verkställighet, ett uppskof, som jag var
långt ifrån att förutse, då Rikets Stönder för 4 år
sedan åtskildes, har varit den förnämsta anlednin-
gen till deras sammankallarde. Jag anser öfver-
flödigt ait i Edert minne återkalla den allmänna
mening, som var rådande, då Jag gaf Mitt bifall
till denna Lag. J veten, att Jag lemnoade det en-
dast till följe af min öfvertygelse, att Lagen var
af Rikets Ständer önskad, och under förhoppning,
att den skulle gagna det allmänna. Jag beklagar,
att importbandeln och till följe deraf den för brukande
Allmänheten hafva lidit genom nedrättningen af det
representativa myntets värde: men menniskan äger
icke mera någon makt öfver det förflutna. Upplyst
af erfarenheten, tillhör ddt henne deremot att und-
vika allt, som kan skada hennes likar, under fast
tillförsigt till den Gudomliga Försyn, som uppehål-
ler och stödjer henne, då hon arbetar för Fäder-
neslandets väl. Jag tackar den Högste, som inom
de tvenne förenade Rikena jbibehållit vördnaden för
Lagarna och den deraf beroeude allmänna ordningen,
dessa hufvudvilkor för det menskliga lifvets lugn
och trefnad. Öfverallt, der Folket fruktar Gud —
der råda fred och lugn, der kan medborgaren fritt
öfverlemna sig åt sitt yrke — der trifvas handel,
slöjder, vetenskaper, och åkerbruk. Uppfostran, sc-
dolira, religion framkalla hos ett sådant Folk alla
medborgeliga dygder, och bilda åt landet, som af
detsatama bebos, det säkraste skyddsvärn. Mitt hjer-
ta skattar högt den bön, som Svenska Folket upp-
sänder om den Högstes välsignelse öfver Mig och
Min Ätt, och Jag tackar Eder för de efterdömenv
af undersåtlig tillgifvenhet, som städse af Eder va-
Vv lemvade. Presterskapet, som intager en så vig-
g plats uti samhället, bör aldrig kunna betvifla
den välvilja, som Svenska Kyrkans öfverhufvud för
detsamma hyser, och Jag förblifver det vördiga Pre-
steständet med all Kongl. Näd och Ynnost välbe-
vågen.
Af Talemannenu för Borgareståndet:
?Stormäktigste Allernådigste Konunze!
Då Borgareståndet nu får den nåden att uppvakta
Eders Kona! . Maj:t med dess första underdåniga hels-
ning vid detta Riksmöte, sker det med känslor af
kärlek och vördnad, lik medlemmarnes af en stor,
vidt krinesp dd. slägt, som samlas omkring deras
åldrige fader. Äldst bland Monarkerne på Europas
gamla throner, njuter Eders Kongl. Maj:t äfven den
utmäråande tillfredsställelsen, att uti denna rörelse-
rika tiden se Sig omgifven af Sitt Folk, genom E-
ders Kongl. Maj:ts vishet tryggadt i dess yttre ör
hållanden och i dess inre förenadt med Sin Styre
se genom de starkaste bard, menniskohjertat känner
välverningarnas och facksamhetens.
Då Eders Kongl. Maj:t åt vetenskapernas — vård
öfverlemnat den minnesgärd, Eders Kong Sajt eg -
nat Sin själsförva nät och store föregångare på Sve-
rioces thron, bestämdes ock derigenom den höga plats
Eders Kongl Maj:t sjelf skall intaga uti Sveriges
häfder, likasom den redan är det uti Svenska Fol-
kets hbjertan.
På öfverläggningarnas och rådslagens bana inträder
nu B orgareståndet uti ädel täflan med sine Med-tän-
der att, utan sinksamt grubbelöfver mindre väsendt-
liga frågor, hvilka möjligen kunna å nvo väckas,
sedan de vid föregångna Riksdagar på flera sidor
blifvit vända och betraktade, förnämligast egoa
rastlösa bemödanden åt de af Kongl. Maj:t i nå-
der framställande ämnen, hvi!fkas afeörande ända-
målsenbet och främjande Fäderlandets allmänna,
dess Invånares gemensamma, sannskyldiga nytta,
är och skall utgöra målet för BorgareStåndets Hif-
ligaste önskan. Att under dessa våra förestående
arbeten och allt framaent liksom hittills, få va:a
inneslutne uti vår bhulde Landsfaders, Eders Kol.
Maj:ts nåd och ynnest, aphålle vi underdånigst.
Hans Maj:t svarade i nåder:
Jag emottager med nöje Eder helsning, och Jag
tackar Försyren, som behagat förlänga Mina dagar
och tillåta Mig att än en gång, såsom af en älskad
Slägt, se mig omgifven af Svenska Folkets Ombud.
Med en Faders känslor emottager Jag nu det Lofl.