I mu I VÄ N ) de Person och för hela Dess dävrhbara Konungahus och Ätt. Genom våra redliga och öppna bemödanden under delta Riksmöte, våge vi hoppas, att Eders Kongl. Maj:t skall finna nya anledningar att emot oss och våra Medbröder bibehålla den Konsliga Nåd, i hvilken Presteståndet underdånigst utbeder sig att alltid få vara inneslulet. Hans Maj:t behagade i Nåder yttra: Det uppskof, som ägt rum med Myntbeslämningslagens verkställighet, ett uppskof, som jag var långt ifrån att förutse, då Rikets Stönder för 4 år sedan åtskildes, har varit den förnämsta anledningen till deras sammankallarde. Jag anser öfverflödigt ait i Edert minne återkalla den allmänna mening, som var rådande, då Jag gaf Mitt bifall till denna Lag. J veten, att Jag lemnoade det endast till följe af min öfvertygelse, att Lagen var af Rikets Ständer önskad, och under förhoppning, att den skulle gagna det allmänna. Jag beklagar, att importbandeln och till följe deraf den för brukande Allmänheten hafva lidit genom nedrättningen af det representativa myntets värde: men menniskan äger icke mera någon makt öfver det förflutna. Upplyst af erfarenheten, tillhör ddt henne deremot att undvika allt, som kan skada hennes likar, under fast tillförsigt till den Gudomliga Försyn, som uppehåller och stödjer henne, då hon arbetar för Fäderneslandets väl. Jag tackar den Högste, som inom de tvenne förenade Rikena jbibehållit vördnaden för Lagarna och den deraf beroeude allmänna ordningen, dessa hufvudvilkor för det menskliga lifvets lugn och trefnad. Öfverallt, der Folket fruktar Gud — der råda fred och lugn, der kan medborgaren fritt öfverlemna sig åt sitt yrke — der trifvas handel, slöjder, vetenskaper, och åkerbruk. Uppfostran, scdolira, religion framkalla hos ett sådant Folk alla medborgeliga dygder, och bilda åt landet, som af detsatama bebos, det säkraste skyddsvärn. Mitt hjerta skattar högt den bön, som Svenska Folket uppsänder om den Högstes välsignelse öfver Mig och Min Ätt, och Jag tackar Eder för de efterdömenv af undersåtlig tillgifvenhet, som städse af Eder vaVv lemvade. Presterskapet, som intager en så vigg plats uti samhället, bör aldrig kunna betvifla den välvilja, som Svenska Kyrkans öfverhufvud för detsamma hyser, och Jag förblifver det vördiga Presteständet med all Kongl. Näd och Ynnost välbevågen. Af Talemannenu för Borgareståndet: ?Stormäktigste Allernådigste Konunze! Då Borgareståndet nu får den nåden att uppvakta Eders Kona! . Maj:t med dess första underdåniga helsning vid detta Riksmöte, sker det med känslor af kärlek och vördnad, lik medlemmarnes af en stor, vidt krinesp dd. slägt, som samlas omkring deras åldrige fader. Äldst bland Monarkerne på Europas gamla throner, njuter Eders Kongl. Maj:t äfven den utmäråande tillfredsställelsen, att uti denna rörelserika tiden se Sig omgifven af Sitt Folk, genom Eders Kongl. Maj:ts vishet tryggadt i dess yttre ör hållanden och i dess inre förenadt med Sin Styre se genom de starkaste bard, menniskohjertat känner välverningarnas och facksamhetens. Då Eders Kongl. Maj:t åt vetenskapernas — vård öfverlemnat den minnesgärd, Eders Kong Sajt eg nat Sin själsförva nät och store föregångare på Sverioces thron, bestämdes ock derigenom den höga plats Eders Kongl Maj:t sjelf skall intaga uti Sveriges häfder, likasom den redan är det uti Svenska Folkets hbjertan. På öfverläggningarnas och rådslagens bana inträder nu B orgareståndet uti ädel täflan med sine Med-tänder att, utan sinksamt grubbelöfver mindre väsendtliga frågor, hvilka möjligen kunna å nvo väckas, sedan de vid föregångna Riksdagar på flera sidor blifvit vända och betraktade, förnämligast egoa rastlösa bemödanden åt de af Kongl. Maj:t i nåder framställande ämnen, hvi!fkas afeörande ändamålsenbet och främjande Fäderlandets allmänna, dess Invånares gemensamma, sannskyldiga nytta, är och skall utgöra målet för BorgareStåndets Hifligaste önskan. Att under dessa våra förestående arbeten och allt framaent liksom hittills, få va:a inneslutne uti vår bhulde Landsfaders, Eders Kol. Maj:ts nåd och ynnest, aphålle vi underdånigst. Hans Maj:t svarade i nåder: Jag emottager med nöje Eder helsning, och Jag tackar Försyren, som behagat förlänga Mina dagar och tillåta Mig att än en gång, såsom af en älskad Slägt, se mig omgifven af Svenska Folkets Ombud. Med en Faders känslor emottager Jag nu det Lofl.