STOCKHOLM
Den 29 Januari.
Af de många tal, som i går vexlades vid Riksens
Ständers stora helsningsdepn!ation, införa vi här
dem som adresserades till H. M. Konungen, jemte
H. M:is svar derpå.
Uti H. M. Konungens tal anmärker man såsom
något betydelsefullt, att H. M. till alla fyra Stån-
den vylirat sig om nödvändigheten af myntbestäm-
ningslagens verkställande, och i Ar Jast.-Borgmästa-
2en Ullbergs, att han gjort Hans Maj:t Konungen
till den äldste bland monarkerne på Europas thro-
ner. Talen voro följande:
Af Herr Landt-Marskalken:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Af Eders Maj:t kallade till en Urtima Riksdag,
får BRidderskapet och Adeln, då de nu för första
gången härvid genom oss deras Ombud framträda
inför Eders Maj:t, utbedia sig nåden, att, med djup
känsla af den renaste, den uppriktigaste vördnad
och tillgifvenbet för Eders Maj:t, nedlägga gärden
af hjertan, hvilka, lika genora välgerningarnas rätt
mätigaste anspråk och pligtens och böjelsens kraf
tillhöra Eders Maj:t. .
För en Konung, hvilken i Folkets kärlek ser
Sin högsta belöning, kan ej gifvas en högre, än den
Eders Maj:t äger i Egna medvetandet, att som Eders
Maj:t den förtjena. Må, under den ifrån en Krona
aldrig skiljaktiga tyngd, Eders Maj:t alltid, lika
som nu, röna erkänslan, framburen af lyckliggjor-
da undersåter, och mödorna lättade af deras lifti-
gaste bemödanden, deras uppriktigaste medverkan
— deras sannaste tacksamhet, deras varmaste för-
böner till all godhets Gud för Eders Maj:ts väl,
för högsta och säkraste Vårdaren af Sveriges frihet
och Sveriges ära, begge lika tryggade af Eders
Maj:ts rättskänsla, som af Eders Majits segervana
arm.
Ridderskapet och Adeln anhåller i underdånig-
het, alt i Eders Maj:ts fortfarande Nåd och Ynnest
städse få vara inneslutne.
Hans Maj:t täcktes i Nåder svara:
Den Urtima Riksdag, som Jag sammankallat
före den af Rikets Ständer enligt Grundlagen be-
stämda tid, har till hufvadsakligt föremål, att brin-
ga till verkställighet en Lag, som skall införa stadga
och ordning i en vigtig del af våra samhällsförhål-
landen.
J påminnen Eder, att denna Lag vur föremål för
långvariga öfverläggningar, och att Jag endast an-
tog densamma, till följe af Min öfvertygelse, grun-
dad på samtliga de fyra Riks-Ståndens yttranden,
alt den var öfverensstämmande med Folkets all-
nänna önskan. Denna bevekelsegrund var tillräck-
lig att stadga Mitt beslut, och Jag lemnade Min
sanktion uten uppskof. Erfarenheten har seder-
! alt denna Lags verkställighet icke
rdröjas, utan skada för både den all-
mera ådazai:
kan längre f
måänna och den enskilta välfärden.
Jag cemottager med en särdeles liflig tillfredsstäl-
lelse de önskningar och de uttryck af tillgifvenhet,
som J, å Pidderskapets och Adelns vägnar, nu till
Mig hafven framfört. Jag vet, att Ridderskapet
och Adeln kan appoffra allt för Fäderneslandet,
och har variti tillfälle att, så väl under Ilyck-
liga hållanden, som i brydsamma omständighe-
1er, pröfva och värdera dess Fosterlandskänsla.
Ridderskapet och Adelna skail aldrig tvifla om
uppriktigheten af de tänkesätt Jag egnet detta Stård,
och Jag omfattar med glädje det tillfälle som nu er-
bjuder sig, för att förnya försäkran om den Kongl.
Nåd och Ynrnuest, hvarmed jag städse skall förblifva
Brederskapet och Adeln välbevågen.
LE -
Af EskeBishopen:
2
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Med tänkesätt och känslor af djupaste underdinig
vördnad, trohet och nit, framträder inför Eders
Kongl. Maj:t det Stånd, hvars ansvarsfulla kall det
är, att under Eders Kongl. Maj:ts höga hägn för-
kurna fridens ord, från hvilket atla samhbällsdygder
här flyta.
Samlade från Rikets alla särskilta trakter, äro vi
ojäfviga vittnen till den tacksamma kärick Eders
Kongl. Maj:t af Sveriges hela Allmänhet skördar,
och hvilken Eders Kongl. Maj:ts eget hjerta kallar
sin högsta jordiska belöning. Vi hafva sett och
sjelfve erfarit frukterna af Eders Kongl. Maj:ts
osparda mödor för landets väl. Vi se på nära håll
jordbrukets förkofran, näringarnas trefnad, och folk-
I Ja
a