STOCKHOLM Den 29 Januari. Af de många tal, som i går vexlades vid Riksens Ständers stora helsningsdepn!ation, införa vi här dem som adresserades till H. M. Konungen, jemte H. M:is svar derpå. Uti H. M. Konungens tal anmärker man såsom något betydelsefullt, att H. M. till alla fyra Stånden vylirat sig om nödvändigheten af myntbestämningslagens verkställande, och i Ar Jast.-Borgmästa2en Ullbergs, att han gjort Hans Maj:t Konungen till den äldste bland monarkerne på Europas throner. Talen voro följande: Af Herr Landt-Marskalken: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Af Eders Maj:t kallade till en Urtima Riksdag, får BRidderskapet och Adeln, då de nu för första gången härvid genom oss deras Ombud framträda inför Eders Maj:t, utbedia sig nåden, att, med djup känsla af den renaste, den uppriktigaste vördnad och tillgifvenbet för Eders Maj:t, nedlägga gärden af hjertan, hvilka, lika genora välgerningarnas rätt mätigaste anspråk och pligtens och böjelsens kraf tillhöra Eders Maj:t. . För en Konung, hvilken i Folkets kärlek ser Sin högsta belöning, kan ej gifvas en högre, än den Eders Maj:t äger i Egna medvetandet, att som Eders Maj:t den förtjena. Må, under den ifrån en Krona aldrig skiljaktiga tyngd, Eders Maj:t alltid, lika som nu, röna erkänslan, framburen af lyckliggjorda undersåter, och mödorna lättade af deras liftigaste bemödanden, deras uppriktigaste medverkan — deras sannaste tacksamhet, deras varmaste förböner till all godhets Gud för Eders Maj:ts väl, för högsta och säkraste Vårdaren af Sveriges frihet och Sveriges ära, begge lika tryggade af Eders Maj:ts rättskänsla, som af Eders Majits segervana arm. Ridderskapet och Adeln anhåller i underdånighet, alt i Eders Maj:ts fortfarande Nåd och Ynnest städse få vara inneslutne. Hans Maj:t täcktes i Nåder svara: Den Urtima Riksdag, som Jag sammankallat före den af Rikets Ständer enligt Grundlagen bestämda tid, har till hufvadsakligt föremål, att bringa till verkställighet en Lag, som skall införa stadga och ordning i en vigtig del af våra samhällsförhållanden. J påminnen Eder, att denna Lag vur föremål för långvariga öfverläggningar, och att Jag endast antog densamma, till följe af Min öfvertygelse, grundad på samtliga de fyra Riks-Ståndens yttranden, alt den var öfverensstämmande med Folkets allnänna önskan. Denna bevekelsegrund var tillräcklig att stadga Mitt beslut, och Jag lemnade Min sanktion uten uppskof. Erfarenheten har seder! alt denna Lags verkställighet icke rdröjas, utan skada för både den allmera ådazai: kan längre f måänna och den enskilta välfärden. Jag cemottager med en särdeles liflig tillfredsställelse de önskningar och de uttryck af tillgifvenhet, som J, å Pidderskapets och Adelns vägnar, nu till Mig hafven framfört. Jag vet, att Ridderskapet och Adeln kan appoffra allt för Fäderneslandet, och har variti tillfälle att, så väl under Ilyckliga hållanden, som i brydsamma omständighe1er, pröfva och värdera dess Fosterlandskänsla. Ridderskapet och Adelna skail aldrig tvifla om uppriktigheten af de tänkesätt Jag egnet detta Stård, och Jag omfattar med glädje det tillfälle som nu erbjuder sig, för att förnya försäkran om den Kongl. Nåd och Ynrnuest, hvarmed jag städse skall förblifva Brederskapet och Adeln välbevågen. LE Af EskeBishopen: 2 Stormäktigste Allernådigste Konung! Med tänkesätt och känslor af djupaste underdinig vördnad, trohet och nit, framträder inför Eders Kongl. Maj:t det Stånd, hvars ansvarsfulla kall det är, att under Eders Kongl. Maj:ts höga hägn förkurna fridens ord, från hvilket atla samhbällsdygder här flyta. Samlade från Rikets alla särskilta trakter, äro vi ojäfviga vittnen till den tacksamma kärick Eders Kongl. Maj:t af Sveriges hela Allmänhet skördar, och hvilken Eders Kongl. Maj:ts eget hjerta kallar sin högsta jordiska belöning. Vi hafva sett och sjelfve erfarit frukterna af Eders Kongl. Maj:ts osparda mödor för landets väl. Vi se på nära håll jordbrukets förkofran, näringarnas trefnad, och folkI Ja a