dela hydda och matta och tillhöra mig; jag sprang
glädtigt omkring henne och hon blef min hustru.
Tre månader lefde vi lyckligt tillsammans i vår
koja, och trodde, att denna lycka skulle vara evig
som det odödliga Väsendet. Jagt cch fiskfångst vo-
ro nog för våra behof; Ikala stekte de vildbråd
och fiskar som jag bar hem till henne, och tänkte
ej på tvister och krig, som lemna ett vildbråd, tu-
sende gånger läckrare än allt annat — menniskor.
—-En dag — det var en olycksdag — hade jag fö-
re Soleus uppgång lemnat min hydda; jag aflägsna-
de mig ifrån hepne lånar. än vanligt, och återvän-
de icke sned Tu fångst förrän vidmånans uppgång.
Jag var bestört öfver att icke träffa Ikala. Jag
I9 vare, men ingen svarade. — Hastigt upptäckte
mit skarpa öga fotspår efter främlingar äfvensom
Tkalas, samt tecken till en strid som måste ha ägt
rum utanför hyddan. Jag skyndade fram mot hat-
vet dit spåren ledde. I detsamma lade en kanot
ut från stranden, förd af tvenne krigare från sen
annan ö. Den eva rodde med möjligaste skyndsa.m-
het, medan den andra sökte att med stark Hand
nedirycka Ikala. En pil flög lik blixten från min
båge, träffade sitt mål och befriade min älskade I-
kala fån våldsverkaren. Hon kastade sig 1 hafvet
och simmade till stranden, under det hon med hän-
derna delte den gröna vågen. Hon var räddad. —
Fåfäng gladjs! Den andra krigaren sprung efter
henne, och krossade hennes hufvud med ett slag
af äran.
Jag hade dragit kala uppå stranden -— hon lef-
de än, men hennes ögon syntes fardiga att slockna
i den stora sömnen, Jag kastade mig förtviflad
till jorden3 då jag såg heanes outsägliga lidande,
tog jag min knif och stötte den i hennes hjerta:
Ett skri af afsky afbröt berättelsen. - Ouhissi
tycktes icke märka vår rörelse, utan fortfor.
Jag skipade den aflidma till min hydda, och se-
dan jag länge begrätit henne, skar jag några styc-
ken at hernes kropp, förtärde dem, och återlem-
made det öfriga åt jorden på våra förfäders sätt och
efter den stora Andens föreskrift.
Ban slutade med en djup suck. Miss Herfort
var emellertid för alltid kurerad från sin böjelse för
-en man, hvars tänder np gång kunnat finna smak
för menniskokött.