göra en afbön, den han vägrade efterkomma, af skäl
som innefattas i en skrift, den han till Rätten in-
lemnade, och hvilken här nedan finnes införd. För
de Läsare, som ej äro bekanta med det föregående
af denna sällsamma rättegång, torde ett kort sam-
mandrag af dess historia vara nödvändigt, och vi
meddela derföre som ingress följande öfversigt deraf,
som vi hämtat ur de tid efter annan tryckta ak-
terna.
år 1526 blef ett parti bomullsvaror, tillhörande
Er Sovcbladt, konfiskerade, men hvilka genom Hög-
sta Dorostolens utslag af den 25 September 1827
äter frizäfvos och lemnades till ägarens disposition.
Hr SS. fordrade nu ersättning af General-Tull-
styrelsen, Kommerse- Koliegiam och Stockholms
Sjötulis - Rätt, hvilka autoriteter han besk yilde
för oriktig behandling af målet. Justitie - Om-
budsmanner, hus hvilken han anmälte sina be-
svär, vägrade likväl att dermed befatta sig. IMen då
de skäl, hvarpå denna vägran grundade sig, genom
Högsta Domstolens utslag af den 23 Oktober 1828
blifvit undanröjda, förnyade Hr S. sin klagan hos
Justitie Ombudsmannen, som då bänviste honom till
Justitiekanslers-embetet. De dit inlemnade besvä-
ren blefvo den 23 Juni 1329 genom Handels- och
Finansexpeditionen , som dervid tillkännagaf, att
Hr S. hade fog till sin klagan, i Statsrådet un-
derställda Konungen, hvilken hänsköt dem till
Högsta Domstolen. Ehuru denna sistnämda, ge-
nom ett föregående Utslag af den 28 Oktober
19828 förklarat, det Ar S. hade skäl, att emot ve-
derbörande utföra sin talan, fällde den likväl nu,
den 28 Januari 1930, ett Utslag af stridig syftning,
eller att intet afseende kunde göras på klagandens
fordren af ansvar och ersättning, som han uppger
till en summa af goo Rdr. Numera öfverflyttade
fr S. sin klagan från de underordnade myndighe-
terna på Högsta Domstolen, hvilken han beskyllde
för att hafva vrångvisligen dömt och att rättvisa
i denna sak blifvit honom nekad, hvilket allt han
åtog sig alt bestyrka inför Riksrått, om hvars sam-
mankallande han anhöll hos Justitie-Ombudsman-
nen. Denne gjorde likväl icke afseende på hans an-
hållan , utan i stället blef den tryckta skrift, hvari
Hr Sundbladts klagomål var infördt, åtalad vid Stock-
holms Stads KämnersRätt. Här valde Hr Sundbladt
till en af sina jurymän, Friherre C. H. Anckarsvärd;
men Domstolen antog ej detta val, af det skäl, att
-Friherrn vistades 5 mil från Stockholm, på sin egen-
dom Follnäs, utan ålade Sundbladt att välja en an-
nan juryman. Då han vägrade detta, emedan han
ansåg sig berättigad att få Friherrn inkallad, valde
sluthgen Rätten en juryman i Friherrens ställe.
Den sälunda sammansatta juryn förklarade Sund-
bladt skyldig till smadelse mot Högsta Domstolen
för den ofvannämda anklagelsen, och Rätten dömde
honom till 33 Rdr 16 sk. böter jemte afbön. Hof-
Rätten, hvarest Sundbladt klagade öfver Kämners-
Rättens åtgärd med juryns sammansättning, ogillade,
med undantag af en ledamots, v. Presidenten Bo-
ströms, röst, besvären, och Högsta Domstolen fast-
ställde detta utslag. Då nu afbön i går skulle af-
däggas inför KämnersRätten, inlemnade Sundbladt
följande anförande, om hvars påföljd Rätten beslöt
förfråga sig hos HofRätten:
Till Stockholms Stads Kämners-Rätt den 27
Januari 1834.
Fullkomligt öfvertygad om förbrytarens skyldig-
het, att erkänna sig brottslig och underkasta sig
straff, är jag icke mindre öfvertygad om den oskyl-
diges i:ka beliga förbindelse att aldrig frivilligt un-
derkasta sig ett ansvar, som Lagen blott bestämt åt
brottslingar, och att aldrig erkänna sig brottslig, då
han ej är det. Att tala sanning, är i dessa fall —
lika som i aila — samma oeftergifliga pligt. I
grund af denna öfvertygelse, kan jag ej heller be-
gagna närvarande tillfälle till anvat, än till
förnyande af min förut under rättegången: i
detta mål afgifna förklaring, att jag aldrig i
anledning af det samma gör någon afbön, så länge
jag ej är öfverbevisad om att hafva sagt osannmg i
hvad jeg skulle afbedja, och än mindre, så länge jag
ej lyckats att ens få tillvägabringa en undersökning
öfver sanningen eller grundlösheten af det påståen-
de man nu vill att jag skall erkänna för osant och
ogrundadt. i
Man fordrar att jag skulle göra afbön, för det att
jag, som man påstår, smädat Högsta Domstolen.
Men jag har anklagat, jag har beskyllat denna
Domstol, och erbjudit mig att bevisa min anklagel-
se, min beskyllving; en sådan angifvelse är icke
smädelce ach heskvllninoen hliv icke fålek foo om