lig rådgifvare i afseende på nationens behof, och å den andra sidan tillvinna sig af nationen det förtroende, hvarförutan ett beständigt missnöje med statsskicket skall äga rum, till störande af den harmoni och den enighet, mellan styrelse och folk, som under dessa händelserika tider äro mera angelägna än någonsin. Vidare behöfva vi biträde att ordna vår tryckfrihet, så att, då den å ena sidan lemnar full frihet åt pressen, den å andra sidan lemnar kraftiga medel att hämma sjelf. våldet och dejverkliga missbruken; då den å ena sidan betager pressens organer möjlighet till ett godtycke utom lagen, det å andra sidan betager maktens innehafvare samma möjlighet af godtycke. Vidare behöfva vi biträde till antagandet af elt lagverk, som kan innebära borgen för rättvisa, skyndsamhet och kraft vid lagarnes tillämpning, som öfverensstammer med tidens höjda uppplysning och förfinade seder, utan att strida mot nationallynnet och utan att genom en öfverdrifven liberalitet snarare verka till förökning af brotten än tW!l deras förekommande. Vidare behöfva vi biträde till ett utvidgadt, med tidens kraf öfverensstämmande, uppfostringsverk, ihågkommanide att den fribet, som icke ar stödd på sann upplysning, förr eller senare urartar, och att det endast är igenom upplysningens spridande till massan af nationen som vi skola söka en borgen för befästandet af vårt nya statsskick, och af den älskade dynasti som gjort upplysning och frihet till tronens grundval, Vidare behöfva vi biträde till förenkling i möjligaste måtto af en för vårt land för vidlyftig, illa sammansatt och dyrköpt administration, qvarstående sedan den tid, då Sverge hade nära dubbel vidd, och nationen ej nog upplysning att genom väl ordnade municipal-inrättningar i möjligaste mån sjelf sköta sine närmaste angelägenheter. Vidare behöfva vi biträde vid införandet af en näringsfrihet, som, då den lemnar fullt skydd åt egna näringar, likväl uppmuntrar handela och icke framkallar brotten; ett system som icke längre fåfängt söker förbjuda medborgare en ärlig åtkomst af främmande länders produkter, dem tidsandan och välmågan påkallar, och dem den enskilta vinningslystnaden ändock alltid vet att anskaffa. Vidare behöfva vi biträde vid förminskandet, så vidt rikets försvarsverk och den yttre sjelfständighet, som för den inre är ett :conditio sine qua non, tillåta det, af skatterne. Ätminstone behöfva vi biträde vid skatternas jemnare fördelning, vid lindrandet ar det förtryck som hvilar öfver jordbruket, genom tillfälliga skatter, sedan längre tider och genom oraltvis häfd qvarstående såsom permanenta. Dessa punkter, mine Herrar, tror jag innefatta nationens angelägnaste behof, och hade enligt min tanka bort, visserligen i kortare och lämpligare uttryck, funnits intagna ide tal, som i dag å Ridderskapets och Adelns vägnar skola till medstånden hållas. Vi kunna här, med bibehållande af aktning för hvarandra, och med hofsamhet och lugn i uttryck, vara af olika öfvertygelse om medlen att ernå det goda; men, mine Herrar, jag är öfvertygad, att de punkter, jag här uppräknat, hos hvar och en af Eder utgöra ömma föremål för våra Riksdagsmannabemödanden. Dessa punkters omnämnande skulle således icke vara ett uttryck af något visst parti eller partisinne, hvarifrån jag ber Gud bevara vår representation, utan ämnen för hvilka vi alla nitälska, lemnande åt de kommande öfverläggningarne att afgöra medlen. Mången har kanske trott att inom Ridderskapet och Adeln finnes en viss motvilja för en representationsförändring eller förbättring. Nå väll om den här finnes, så hyser jag äfven aktniag för denna, mot min tro, rakt stridande öfvertygelse; men må det då ursäktas att jag uppmanar dessa, den åldriga representationens, försvarare, att visa det denna representation kan uttrycka landets opinion, och att jag tror att bästa beviset vid detta tillfälle kommer att blifva, om de här församlade representanterne önska till medstånden frambära uttrycken af hvad vi tro vara landets intressen. Jag anser denna stund vara för oss, såsom Ridderskap och Adel, högst vigtig. Den opinion vi här yttra torde inför nationen blifva gradmätaren å Ridderskapets och Adelns förmåga att uppfatta nationens hehof, dess mod att uttrycka dem. Jag inser mer än väl, mine Herrar! att tiden icLia Sillåtasns asvsn Amt Htarhata AnRh dickuritarna andsuao