ULM GM 052 JO tvenne har nu icke varit fallet. — Och likväl Är det icke för material-kostnaderne den kungliga föreskriften sätter någon gräns, utan för aflöningsstaten. En annan oformlighet är, att bestämma grunderna för ett kontrakt, innan den andra kontraherande delen blifvit på något sätt hörd, om han finner dem antagliga, och att sådant sker i ett fall som detta, der behofvet verkligen är större å konungens sida än å sujetternas. Om nemligen konungen förklarade att han ej ville ha någon teater, så finge sujetterna utan särdeles svårighet en sådan — ty Sveriges hufvudstad kan ej umbära den — hvaremot, i fall sujelterna ej antaga konungens förslag, H. M. Stminstone på 3 eller 4 år kunde blifva utan någon egen teater. En sällsamhet är äfven, att förändrade grunder för ett H. M. enskilt tillhörigt verk beslutas, en komite ullsättes att derom afgifva förslag, och den man, som nu står i spetsen för verket, likväl icke lärer blifvit rådfrågad, huruvida han finner förslaget verkställbart. Vi beundra det resignerande saktmodet hos den i så många hänseenden aktningsvärde embetsmannen, som det oaktadt åtager sig verkställigheten, ty aldrig har någon erhållit ett svårare uppdrag. Några ögonkast på dokumenterna skola utvisa detta. Grunderna rörande löneväsendet bestämma ett oöfverstigligt maximibelopp för de särskilta staterna. Det orimliga 1 sjelfva tankan af ett dylikt bestämmande a priori är tydligt, emedan det är fria menniskor, hvilkas vilja man sålunda på förband vill tillfångataga. Det är väl sant, att Direktions-, tjenstemannaoch betjeningspersonalen, hvars vilkor äro någorlunda rundligen tillskurna till 12,333: 16, utom särskilta emolumenter af husrum och vedbrand, ej lärer bli svår att komplettera, och attett kapell, som proportionsvis ej heller är så illa lottadt, enär dess stat är upptagen till 30,000 Rdr, icke torde bli omöjligt att sammansätta af de nu dervid anställda, eller att införskrvifva utifrån; men aktörer och korister kunna ej ersättas, i fall de nu varande icke finna sig belåtne med det bestämda anslaget. Men om de äfven gingo in derpå, hvad blefve följden? Staternas hela belopp skulle snart vara upptaget; ty det är temligen säkert, att hvar och en betingade sig så många fördelar som möjligt, och att summan således befunnes snarare för knapp, än för dryg. Nu blefve likväl Direktionen i tillfälle, att engagera en sujett af stor nytta för teatern, men vore bunden af de bestämda staterna; en stor talang kunde erhållas för taleller sångscenen, eller en utmärkt dansör eller dansös, hvarigenom balletten kunde upphjelpas ur dess nu varande ödesmål. Men hvarje aflönings stats belopp är bestämdt, och direktionen måste då antingen låta den oumbärliga talangen gå sig ur händerna, eller öfverskrida de fastställda grunderna, eller anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes sjelf rubba dem. Detta sistnämda alternativ blefve förmodligen det, som måste vidtagas, men man ser deraf huru litet dessa grunder äro orvggliga. — Aktörsstatens flitpenaingar äro beräknade till 16,333 Riksdaler 16 skillingar. Vi fråga nu reglementets författare, huru detta är möjligt att beräkna? För att på förhand kunna bestämma det, måste man äfven veta huru många spektakler under året skola gifvas, hvilka pjeser dervid skola förekomma, och hvilka sujetter dervid skola uppträda i gamla eller nya roller, ty kan man icke det, så tjenar beräkningen till mindre än intet. Men vi vilja äfven antaga det orimliga, eller att den slår in, låtom oss se hur det står till med dessa grunder. Denna aflönings-stat komme då att med flitpenningar utgöra 117,133: 16. Läggom härtill materialkostnaden, för hvilken ingen gräns är satt, och hvars stigande sålunda är mer än sannolikt, men som vi likväl ej vilja beräkna till mer än hvad den sist varit eller 53,461: 44, 8, samt de på teaterkassan anvisade pensioner, hvilka lära uppå till emellan 3 å 4000 Rdr, så ha vi ett bestämdt utgiftsbelopp af 174,000 Rdr. Nu sliga teaterns bestämda inkomster, de Kongl. anslagen, statens särskilta bidrag, hyror af huset m. m. till högst 50,000 Rdr. För att fylla bristen behöfves således en recettinkomst af 124,000 Rdr, ett belopp, hvartill den aldrig stigit. Således en gifven balans i sjelfva kalkylen. Recetten har, öfverhufvud taget, varit 110,000 Rdr; den föll år 1829 till 92,000, och skulle möjligtvis, med en förändrad smak hos publiken, kunna falla äfver derunder. Men vi supponera det bästa eller att den höllsig vid 110,0003 uppkommer i alla fall en med någorlunda visshet beräknelig brist af omkring 14,000 Rdr årligen! Sådana aritmetiska grunder har reglementets för