KALEIDOSEOP.
Till julens produkter, som vi; likväl då icke med-
hunnö att anmäla, men som vi med temlig visshet
hoppas: skola öfverlefva julen; är Romantisk Kalen-
der för år 1834, två delar. Egentligen är den
blott en äldre bekant; ty den innehåller hufvudsak-
ligen en omarbetning af författarens sorgespel Styr-
björn, som redan finnes för tre år sedan tryckt i
Eolsharpan, men här förkortad till endast tre ak-
ter, samt något mer än första delen af romanen
Förbundsbröderne, hvilken äfvenledes förut varit
tryckt, men här undergått några förändringar och
förkortvingar, hvarvid den, likasom Styrbjörn, onek-
ligen vunnit. Vi anse för bittida att vilja dömma
öfver ett blott börjadt arbete, som, med några ojemn-
heter; likväl röjer kännedom om orten (Wermland),
.som författaren valt till skådeplats för berättelsen,
och ett varmt fosterländskt sinne, hvilket öfver allt
yttrar sig. Det mest nya i denna romantiska ka-
Fender är: Betraktelser under en resa till Kalmar,
Karlsborg och Stockholm. Dessa betraktelser äro
dels af politisk, dels af statistisk, dels af allmänt
peflekterande natur, och innehålla åtskilliga anekdo-
ter af intresse samt en och annan träffande anmärk-
ning. Till de förra räkna vi följande:
Mönsterås är ojemförligt vackrare och bättre
iän mången af rikets småstäder, men behöfver sär-
deles väl ett mudderverk för hamnen, som årligen
lär växa igen. Man sade att köpingen fördenskull
borde förflyttas längre ut på en udde, som kallas
Kuggås, och emedan aftonen var skön och stjern-
klar, gick jag dit, helt ensam, ehuru man varnade
mig för en ung flickas vålnad, som sades vandra
omkring sin stupstock derute. Hennes namn var
Brita Larsdotter, och hon hade förlidet år blifvit
halshuggen för en mordbrand, som hon skall ha
tillställt på sin älskares begäran, emedan han på det
sättet. ville hämnas en förment oförrätt. Förgäfves
safrådde bon illgerningen. Hennes usla tillbedjare
ville, .och hon verkställde brottet. Men då lågor-
na slogo samman öfver de råmande kreaturen, sprang
hon, med egen lifsfara, in i huset, lössläppte och
utkörde boskapen, innan taket nedrasade, som dock
lär ha skett, när hon gick ut öfver tröskeln. —
Hon blef upptäckt, och angaf, vid första ransaknin-
gen, sin fästman som medbrottslig, men återtog, vid
påföljande ting, sin angifvelse, och kunde ej sedan
förmås att bekänna det minsta mot honom.
Vid hennes afrättning väntade man sig mycket
oväsen, hvarföre ock nödiga mått och steg togos
deremot; men huru angenämt blef man ej öfver-
raskad, då hennes sista timma nalkades under full-
komligt lugn. Framkommen till afrättsplatsen bad
hon, till allas förvåning, att få se sin graf. - Då det
skett, isade hon, med en himmelsk blick, till pre-
sten: bed nu en god bön för mig! hvarefter hon
sjelf fästade bindeln för sina ögon, sammanknäppte
händerna, nedlade sig på stupstoeken och emottog
dödshugget. Hennes ovärdige älskare befann sig ock
ibland dem, som sågo: hennes blod rinna, — och sa-
de intet. Mången ville deraf sluta till hans oskuld;
men den som sett verlden och känner menniskorna,
låter ej förvilla sig af detta slags infernaliska köld;
ty mången har förrådt Gud och hans himmel för
-mindre vinning än sitt eget lif... Deremot äro de få,
som, i likhet med den beklagansvärda förbryterskan,
äro trofasta i döden; och när de finnas, blir ock
deras lott, ofta nog, ej olik hennes; ty när blef ej
himlen hånad och förrådd på jorden?
Don Pedro vill lika litet som Don Miguel veta
EJ JE Kå MS Tlusa, fru Juan anda maeantle busa msn te?