KALEIDOSEOP. Till julens produkter, som vi; likväl då icke medhunnö att anmäla, men som vi med temlig visshet hoppas: skola öfverlefva julen; är Romantisk Kalender för år 1834, två delar. Egentligen är den blott en äldre bekant; ty den innehåller hufvudsakligen en omarbetning af författarens sorgespel Styrbjörn, som redan finnes för tre år sedan tryckt i Eolsharpan, men här förkortad till endast tre akter, samt något mer än första delen af romanen Förbundsbröderne, hvilken äfvenledes förut varit tryckt, men här undergått några förändringar och förkortvingar, hvarvid den, likasom Styrbjörn, onekligen vunnit. Vi anse för bittida att vilja dömma öfver ett blott börjadt arbete, som, med några ojemnheter; likväl röjer kännedom om orten (Wermland), .som författaren valt till skådeplats för berättelsen, och ett varmt fosterländskt sinne, hvilket öfver allt yttrar sig. Det mest nya i denna romantiska kaFender är: Betraktelser under en resa till Kalmar, Karlsborg och Stockholm. Dessa betraktelser äro dels af politisk, dels af statistisk, dels af allmänt peflekterande natur, och innehålla åtskilliga anekdoter af intresse samt en och annan träffande anmärkning. Till de förra räkna vi följande: Mönsterås är ojemförligt vackrare och bättre iän mången af rikets småstäder, men behöfver särdeles väl ett mudderverk för hamnen, som årligen lär växa igen. Man sade att köpingen fördenskull borde förflyttas längre ut på en udde, som kallas Kuggås, och emedan aftonen var skön och stjernklar, gick jag dit, helt ensam, ehuru man varnade mig för en ung flickas vålnad, som sades vandra omkring sin stupstock derute. Hennes namn var Brita Larsdotter, och hon hade förlidet år blifvit halshuggen för en mordbrand, som hon skall ha tillställt på sin älskares begäran, emedan han på det sättet. ville hämnas en förment oförrätt. Förgäfves safrådde bon illgerningen. Hennes usla tillbedjare ville, .och hon verkställde brottet. Men då lågorna slogo samman öfver de råmande kreaturen, sprang hon, med egen lifsfara, in i huset, lössläppte och utkörde boskapen, innan taket nedrasade, som dock lär ha skett, när hon gick ut öfver tröskeln. — Hon blef upptäckt, och angaf, vid första ransakningen, sin fästman som medbrottslig, men återtog, vid påföljande ting, sin angifvelse, och kunde ej sedan förmås att bekänna det minsta mot honom. Vid hennes afrättning väntade man sig mycket oväsen, hvarföre ock nödiga mått och steg togos deremot; men huru angenämt blef man ej öfverraskad, då hennes sista timma nalkades under fullkomligt lugn. Framkommen till afrättsplatsen bad hon, till allas förvåning, att få se sin graf. Då det skett, isade hon, med en himmelsk blick, till presten: bed nu en god bön för mig! hvarefter hon sjelf fästade bindeln för sina ögon, sammanknäppte händerna, nedlade sig på stupstoeken och emottog dödshugget. Hennes ovärdige älskare befann sig ock ibland dem, som sågo: hennes blod rinna, — och sade intet. Mången ville deraf sluta till hans oskuld; men den som sett verlden och känner menniskorna, låter ej förvilla sig af detta slags infernaliska köld; ty mången har förrådt Gud och hans himmel för -mindre vinning än sitt eget lif... Deremot äro de få, som, i likhet med den beklagansvärda förbryterskan, äro trofasta i döden; och när de finnas, blir ock deras lott, ofta nog, ej olik hennes; ty när blef ej himlen hånad och förrådd på jorden? Don Pedro vill lika litet som Don Miguel veta EJ JE Kå MS Tlusa, fru Juan anda maeantle busa msn te?