nalbanken, hvilka vid åtskillige tillfälen blifvit igen-
täppte, men åler öppnät sig, till år 1802, då di-
rektion beslöt att, under det segkation i alla fall
måste vara stängd för insättningen af nya slusspor-
tar via Forsvik, denna kanalsträcka borde aftäppas
samt iäckan härstädes och vid Gustorp repareras.
Engelska verkmästaren Carkisle var då sjuk, och de
bråda göromålen å östra linien hinvdrade min mnär-
varo å den vestra, hvarföre reparation bestriddes
af Byggmäst. Nilson och ältväggs-förmannen Storm.
Läckan upphörde derefter, men visade sig åter sist-
lidne sommar. Orsaken till dess hastiga utbrott
denna gång visar sig nu hafva varit ett misstag i
sjelfva reparations-å! .gärden, hvarvid den ältvägg,
som anlades i den bortgräfda jordens ställe, icke
blifvit med — tillräcklig noggranhet förenad med
ankens gamia ältvägg, samt icke uppförd öfver ka-
nalens vattenyta. Härigenom har vattnet fått till-
fälle taga sig väg emellan den nya ältväggen och
:bakbanken, der ett öppet gruslager möter närmast
det berg som här uppskjuter öfver kanalbotten, och
uti hvilket den nära atill belägna dubbla kulverten
är anlagd. Att fel i primitiva ällväggens anlägg-
ning från början vållat läckorna å detta ställe, vi-
sade sig vid första reparation år 1825, men detta
kunde då ej afhjelpas, emedan det felaktiga stället
ej kunde bestämmas. Nu har denna ovisshet upp-
hört, och reparation kan sålunda, med hopp om
ful! komlig framgång, företagas, och som jag hop-
pas, vara fullbor dad innan seglation i vår kan bör-
jas. Stockholm den 14 Januari 1834.
Gustaf Lagerheinm.
Ut supra
Ex Protocollo
Sigge Ther Lundgren.
H
1
ia